Stefan Kinert inledde en viktig diskussion i sin artikel i Dagen den 4/8, om att se över säkerheten i kyrkorna. Risker för många olika typer av samhällsstörningar såsom naturkatastrofer och attentat ökar och detta påverkar våra församlingar. Vilken roll kan kyrkan ta vid en kris och hur kan beredskapen stärkas med relativt små ekonomiska medel?
I mitt engagemang som ”Prepperprästen” har jag mött människor som känner sig kluvna inför beredskapsarbete inom församlingen. Vanliga invändningar är att det tar tid, kostar pengar, att det känns överdrivet och att man inte vill riskera sin öppenhet.
Vi ska inte vara rädda, men vi behöver bli lite mer beredda och inse att just jag eller vårt sammanhang kan drabbas. Det är därför bättre att vi förbereder våra församlingar för krissituationer än att vi bara hoppas på det bästa. För mig handlar beredskapsarbete inom församlingar om en övertygelse om att vi har ett ovärderligt bidrag till vårt samhälle och att det inte ska avstanna vid en samhällsstörning då det kanske behövs som allra mest.
Under andra världskriget talade dåvarande statsminister Per-Albin Hansson om att Sverige behövde tre typer av beredskap; militär, civil och andlig beredskap. I dag benämns andlig beredskap oftast som mental/psykologisk beredskap. Sverige stärker nu upp sin materiella och organisatoriska beredskap, men hur är det med den andliga/mentala beredskapen?
Andlig styrka är förmåga att göra det som är rätt och gott även i svåra tider.
— Jonas Ahlforn von Beetzen
Jag menar att den behöver stärkas betydligt och om kyrkorna är engagerade i detta så gör det stor skillnad. Det är när vi sluter samman och hjälps åt som vi klarar krisen. Ensam är inte stark. Varför ser Försvarsmakten ett stort värde med militärpräster som stöd för sin personal? Varför räcker det inte med psykologer och terapeuter? För att kyrkan och det kristna budskapet kompletterar, bygger sammanhang och motståndskraft i kristider på ett sätt som är unikt.
På ett liknande sätt är det med den civila beredskapen i en kommun. Om kyrkan på orten inte ser sitt värde så går något stort i beredskapsbygget förlorat.
Människan har andliga behov. Andlig styrka är förmåga att göra det som är rätt och gott även i svåra tider. Som att hjälpa sin nästa även om det är en främling eller när ens egna resurser är knappa. På församlingsnivå handlar andlig styrka om vad som motiverar en kyrka att hålla verksamhet i gång under en samhällsstörning. Som kyrka är vi kallade att vara öppna för människor och det innebär även att ta emot personer som vi ibland inte känner, eller som upplevs osäkra av någon anledning.
Det kan vara utmanande och även riskfyllt att älska sin nästa, men vi är kallade att efter förmåga hjälpa dem som är i nöd. Samtidigt ska vi inte vara naiva och ”använda” Gud och bön som säkerhetstänkande och försäkran, på ett liknande sätt som att köra bil utan bilbälte. Nej, Jesus kallar oss även att tyda tidens tecken och vara kloka.
Jag är sedan en tid kyrkoherde i Svenska kyrkan i Florida. Där vi bor är den mentala beredskapen för krissituationer hög. Frågan är inte om utan när nästa naturkatastrof eller skjutning kommer. Flera kyrkor jag har besökt har beväpnade vakter under gudstjänsten. För det mesta diskreta, men kyrkobesökarna vet om att säkerheten finns. Tyvärr finns det kyrkor som drabbats av våld.
Varje dag när jag lämnar barnen på skolan så finns beväpnad skolpolis på plats. Att leva i en sådan vardaglig verklighet kräver en mental beredskap om att både acceptera riskerna och samtidigt förbereda sig för att minska skaderiskerna.
Våra kyrkor i Sverige har tack och lov inte samma hotbild som i USA, men beredskapsarbete börjar med att se de problem vi står inför, inse att de påverkar oss, förstå vad som behöver göras och därför handla i enlighet med det. De goda nyheterna är att med relativt små medel kan kyrkans beredskap stärkas.
Börja att samtala över följande frågor: Vad är ni vanligtvis bra på? Vad kommer att saknas i er kommun – om ni inte är där? Vilka kriser finns det en rimlighet för att de skulle kunna ske? Resultatet av samtalen blir ofta att det väcks en längtan att som kyrka vilja kunna agera i en krissituation. Planera sedan utifrån de viktigaste grundbehoven vi människor har i en krissituation. Dessa är våra behov av mat, vatten, värme, sömn, information. På liknande sätt kan ni göra gällande risk för attentat. Gör det inte för svårt för er. Ta små steg framåt för en lite högre säkerhet. Många församlingar som gör en liten förändring ger stor effekt!
Vi är för viktiga för att ta paus eller hålla stängt vid stora samhällsstörningar. Låt oss förbereda oss för att kunna visa människor kärlek och omsorg i ord och handling om eller när krisen kommer!
