Attacken mot den kristna kolonin i Jaranwala den 16 augusti var den största någonsin mot kristna i Pakistan, även om inga dödsfall har rapporterats. Mer än 20 kyrkor och mer än hundra kristna hem vandaliserades och brändes och cirka 300 familjer blev hemlösa.
I samtal med mina kristna vänner i Pakistan – jag har bott i Pakistan under några år och även gjort många kortare resor dit – säger de flesta att det fruktansvärda angreppet har sin underliggande orsak i de koranbränningar som gjorts i Sverige. Men kan det verkligen stämma? Ja, det verkar faktiskt så.
Ungefär så här går tankarna: Muslimer ser i allmänhet västvärlden som kristna områden. Även de flesta kristna som lever i muslimskt dominerade länder ser väst som kristet. Och Sverige har ju till och med ett kors i flaggan. När vi, ”de kristna”, eldar upp en koran blir muslimerna mycket sårade och upprörda. Man förstår inte alls att detta i väst är en del av yttrandefriheten. Man förstår inte att myndigheterna kanske inte håller med om handlingen, men att de har skyldighet att tillåta någon att göra detta.
Det är viktigt att säga att myndigheter och de flesta muslimer tar avstånd mot våld mot kristna.
— Josef Sjöberg
Vissa ser sådana handlingar som ett direkt hot, nästan som en krigsförklaring, och tar till våld vid ett lämpligt tillfälle. Imamer i moskéer uppeggar ibland hat mot väst och speciellt när Koranen eller profeten Muhammed skändas. Följden kan då bli som i Jaranwala, att man hämnas mot lokala fattiga försvarslösa kristna.
Det är en sjuk och mycket långsökt världsbild, men tyvärr verkar det vara sant. Fattiga kristna i Pakistan får alltså indirekt betala priset för vår yttrandefrihet.
Myndigheterna i provinsen Punjab har bekräftat att händelsen i Jaranwala var planerad av det högerextrema partiet Tehreek-e-Labbaik Pakistan för att söka hämnd på koranbränningar i Sverige och andra europeiska länder, men även att söka stöd inför det kommande valet.
[ ”Vi vädjar på våra bara knän till koranbrännare” ]
I attacken finns en påhittad story där två män anklagas för att ha skändat Koranen. Det handlar om två bröder. En av mina vänner känner dem och deras far mycket väl. Alla är medlemmar i en lokal pingstkyrka i Jaranwala.
Några dagar efter attacken fick jag se deras nedbrända och förstörda hem på WhatsApp. Min vän säger att de aldrig skulle bränna Koranen – det är alltså otvivelaktigt en ”fake story”. Sådana är ganska vanliga i Pakistan och används som vapen i konflikter mellan personer. Man kan lätt göra en anmälan till polisen och säga att den andra parten har gjort sig skyldig till blasfemi. Det sker också muslimer emellan. En kristen parlamentsledamot i Pakistan sa till mig för några år sedan att detta används mest mellan muslimer.
Via WhatsApp fick jag också se hur en förtvivlad söndagsskollärare hade fått sin bibel och sitt söndagsskolematerial sönderbrända. Hennes man vädjade till mig: ”Ta oss härifrån. Vi är inte säkra i Pakistan.” Senare får jag höra om två systrar som snart ska gifta sig och fick hela sina hemgifter förstörda, vilka mamman hade sparat till i många år.
Vi ska också komma ihåg att en icke-tillåten militant terrororganisation, Lashkar-e Jhangvi, i Pakistan i början av juli gick ut med en pamflett där man hotade att döda alla kristna och förstöra alla kyrkor i Pakistan. Man uppmanade också till bojkott av svenska varor. Allt detta var ett direkt svar på koranbränningen i Stockholm. Samtidigt gick myndigheterna ut med budskapet till hela landet att gå ut på gatorna och protestera mot skändningen av Koranen i Sverige, vilket också skedde.
Det är viktigt att säga att myndigheter och de flesta muslimer tar avstånd mot våld mot kristna. Intressant är att många från överklassen har gått på privata katolska grundskolor, vilka är mycket populära i landet.
Myndigheterna har nu börjat dela ut pengar till de drabbade i Jaranwala. Man försöker att skydda och hjälpa minoriteter i landet, men det är ingen lätt uppgift eftersom det finns många olika grupper att förhålla sig till. Sedan har man också en regeringskris som pågått i över ett år. De kristna utgör cirka två procent av befolkningen. I Pakistan bor minst 240 miljoner människor.
[ Efter påstådd koranbränning - över 20 kyrkor attackerade i Pakistan ]
När attacken skedde i Jaranwala ville polisen inte ingripa när våldsverkarna attackerade kyrkor och hus, för att inte eskalera konflikten ännu mer. Ungefär vad som hände i Sveaparken i Örebro tidigare i år, där polisen hade kunnat skjuta skarpt men avstod.
Historiskt sett har rättvisa i sådana här incidenter varken varit snabb eller rättvis. Ofta släpps angriparna eller döms på små anklagelser, medan de som falskt anklagats för hädelse sitter i fängelse i årtionden.
Den pakistanske pastorn Liaquat Qaiser och talesperson för pingströrelsen i Pakistan säger i tidningen Dagen den 7 juli i år: ”Yttrandefriheten är dyrbar och en grundsten i demokratin som alltid bör bevaras. Men det är skillnad mellan yttrandefrihet och att avsiktligt förolämpa människor. Koranen är en helig bok för muslimer och det bör respekteras. Yttrandefriheten ska inte användas för att förolämpa och provocera miljontals människor.”
Han vädjade också till förbön för kristna i muslimska länder. Detta kan inte nog betonas.
