Vi står inför ett avgörande vägskäl när det gäller energiproduktion, en som leder mot ren och förnybar energi och en som fortsätter med kärnkraft.
Trots att nästan sjuttio år har passerat sedan de första kärnkraftverken byggdes runt om i världen, är hanteringen av högaktivt radioaktivt avfall fortfarande en obesvarad fråga. Det är nu uppenbart att de beslutsfattare som en gång introducerade kärnkraften inte gav tillräcklig uppmärksamhet åt problemet med avfallshantering.
Denna brist på noggrann planering och genomförande har skapat en situation där vi nu har stora mängder farligt avfall utan någon säker metod för att hantera det. Endast ett fåtal länder har börjat utveckla strategier för säkert slutförvar, och detta skapar en oroande situation för nuvarande och framtida generationer.
Det minsta världen behöver nu är mer dödligt bränsle och avfall.
— Debattörerna
I dagens diskussion om energiproduktion har små modulära reaktorer (SMR:ar) framhävts som en potentiell lösning. Dessa reaktorer marknadsförs som en nyckel för framtiden, men tyvärr verkar vissa av dagens beslutsfattare vilja upprepa samma historiska misstag: avfallshanteringen för dessa är inte löst. Många av de föreslagna SMR-reaktorerna använder dessutom ett bränsle kallat HALEU (High-Assay Low-Enriched Uranium), som har potential att användas för tillverkning av smutsiga bomber och kärnvapen. Det minsta världen behöver nu är mer dödligt bränsle och avfall.
En annan aspekt som inte kan förbises är hur den ökade satsningen på kärnkraft konkurrerar om resurserna för att hantera klimatkrisen. Att investera i nya kärnkraftsteknologier drar fokus och resurser från utvecklingen av 100 procent förnybar, kärnkraftsfri och koldioxidfri energi, som krävs för att effektivt tackla klimatutmaningarna.
[ Lennarth Hambre: Det räcker inte med vackra ord för att lösa framtidens energibehov ]
Klimatkrisen är global och akut. Därför måste vi välja det som fungerar här och nu utan att slösa tid och medel på oprövade kärnkraftsäventyr.
Regeringen är på fel väg och vilseleder Sveriges befolkning. En seriös beskrivning av miljökonsekvenserna samt grundlig utvärdering av deras “nya kärnkraftsstrategi” skulle direkt avslöja den som “Kejsarens nya kläder”.
