Vilken roll ska Bibeln spela i politiken? Detta är en viktig fråga för den som bekänner Jesus som världens Herre och tror att han är värd vår lydnad i hela livet, även i politiken.
Olika sätt att se på Bibelns roll har varit utgångspunkt i ett antal debattartiklar i Dagen det senaste året. Flera av dem har viktiga poänger men de innehåller också i min mening problematiska ståndpunkter.
Min partikamrat Milena Axklo (C) skriver till exempel att frälsningen är grundad i Guds kärlek till den enskilda människan och i hennes rätt att välja att bejaka den kärleken eller inte. Därför hävdar hon att Bibeln är liberal.
Guds kärlek till varje människa och möjligheten att ta emot eller inte ta emot den kärleken är en viktig del av Bibelns budskap som har politiska konsekvenser. Även om konsekvenserna delvis överlappar med liberalismen är det problematiskt att placera Bibeln i en modern ideologi utifrån en ensidig betoning av en del av Bibelns budskap.
Lika gärna som att säga att Bibeln är liberal skulle man till exempel kunna säga att Bibeln är socialistisk utifrån Bibelns omsorg om de svaga. I stället för att placera Bibeln i en ideologi bör vi tillämpa Paulus råd om profetior även på ideologier. Pröva allt och behåll det som är gott.
En annan syn på Bibeln och politik har Stefan Olsson (M), som skriver att man inte kan slå upp svaret på en politisk fråga i Bibeln. Därför har man ytterst sällan någon praktisk hjälp av Bibeln i politiska beslut. Med a-kassan som exempel visar han hur olika slutsatser kan vara förenliga med regeln att behandla sin nästa som sig själv.
Olsson har självklart rätt i att man kan komma till olika slutsatser utifrån budet att älska sin nästa som sig själv. Men kan man komma till vilka slutsatser som helst? Jag undrar hur Olsson kommit fram till att till exempel Tidö-förslagen om tiggeriförbud, utvisning på grund av bristande vandel eller att biståndet ska utgå från svenska intressen är förenligt med att älska sin nästa som sig själv.
Bibelns syfte att uppenbara vem Gud är, inklusive hans vilja för världen, står inte i motsättning till att Bibeln har politiska konsekvenser.
— David Wilsson
Självklart kan vi inte använda Bibeln för att avgöra vilken metod som är bäst för att uppnå ett visst resultat. Till exempel kan vi inte slå upp i Bibeln om reduktionsplikten är en bra metod för att minska utsläppen. Men om frågan i stället handlar om vilket resultat vi vill uppnå, till exempel om vi ska öka utsläppen för att sänka bränslepriserna, kan vi få vägledning av Bibeln.
Är Bibelns syn på skapelsen och utsatta människor förenlig med ökade utsläpp? I sådana vägval kan vi ta hjälp av Bibeln för politiska beslut.
En liknande utgångspunkt har Hans Eklind (KD). Han skriver att även om evangeliet bär på en etik som är tillämpbar på samhället visar mångfalden av åsikter att det inte går att dra några generella slutsatser. Enligt Eklind beror det på att Bibeln inte är en instruktionsbok för en modern välfärdsstat, utan dess primära syfte är att uppenbara vem Gud är.
Men Bibelns syfte att uppenbara vem Gud är, inklusive hans vilja för världen, står inte i motsättning till att Bibeln har politiska konsekvenser. Bibeln talar återkommande om Gud som kung. Psalm 2 och 110 handlar om hur Guds utvalda kung ska regera i Jerusalem. Dessa psalmer använder flera av Nya testamentets författare för att förklara vem Jesus är.
Uppenbarelseboken säger att Jesus är härskaren över jordens kungar (1:5). Bibeln uppenbarar alltså att Jesus är Guds utvalda kung som ska regera över hela jorden. Därför har Bibeln politiska konsekvenser, inte trots dess syfte att uppenbara Gud utan på grund av att den uppenbarar den Gud som är världens sanna Herre.
Jesus själv lärde oss att be: Låt ditt rike komma, låt din vilja ske, på jorden såsom i himlen. Guds rike är inte av denna världen men vi ber att det ska komma i denna världen. Det gäller hela världen, inklusive politiken.
Målet med kristet politiskt engagemang bör därför vara att Guds vilja ska ske i politiken såsom i himlen. Även om Bibeln inte ger oss instruktioner om politiska förslag ger den oss riktlinjer som kan hjälpa oss att förstå Guds vilja i politiken.
En av de viktigaste riktlinjerna är Guds omsorg om utsatta. Det är tydligt i till exempel profeternas kritik mot hur de rika förtryckte de fattiga. Amos går till och med så långt som att säga att Gud avskyr folkets tillbedjan för att de förtrycker de fattiga.
Den som vill tillbe Gud behöver arbeta för rättvisa och kan aldrig stå bakom en politik som slår mot utsatta. Den som hävdar att en viss politik är förenlig med Bibeln bör därför argumentera för att den inte slår mot utsatta människor snarare än att Bibeln inte har något att säga om politiska beslut.
Den som vill arbeta för att Guds vilja ska ske i politiken behöver hålla Bibeln högre än ideologier och partiprogram. När vi har olika åsikter om Bibelns politiska konsekvenser är lösningen varken att placera Bibeln i en ideologi eller att lägga undan den, utan tvärtom att diskutera vilka åsikter som är förenliga med Bibeln. Då kan vi låta Bibeln utmana och forma våra politiska åsikter så att vi kan följa Jesus även i politiken.
