Under förra veckan skrev Jonathan Derneborg och Lina Lindh, KDU, en kritisk debattartikel om att Centerpartiet öppnat upp för att utreda och verka för ett tillåtande av aktiv dödshjälp. Argumentationen kretsar kring att man ”inte ska erbjuda döden som alternativ” till människor som lider svårt.
KDU menar att aktiv dödshjälp inkräktar på människans okränkbara medfödda människovärde. Vi menar att det är precis tvärtom. Det bör besvära varje politisk företrädare som inte främjar just individens självbestämmande – en orubblig och central aspekt i människovärdet.
I dag är det inte olagligt i sig att assistera en människa i sitt beslut att avsluta livet. Undantaget rör sjukvårdspersonal som på grund av föreskrifter och sin garantställning inte får assistera en annan person i sitt döende och i ett sådant fall riskerar att fråntas sin legitimation.
För oss är det dock självklart att en människa, i de mest smärtsamma och svåraste delarna av livets slutskede, inte kategoriskt ska nekas en möjlighet till bistånd från professionen.
— Caroline von Seth och Rasmus Elfström
Här tycker Centerpartiets ungdomsförbund och Centerstudenter att samhällets syn på assisterat döende bör bli mer enhetligt och att ett sådant beslut ska kunna fattas med hjälp av sjukvårdens profession, med dess råd och bedömningar. Det handlar om att möjliggöra professionell vård för assisterat döende för obotligt sjuka patienter. Det vill säga vård som föregår den nära förestående döden. Det handlar inte om, som KDU insinuerar, att erbjuda assisterat döende vid botbar sjukdom.
Redan i dag erbjuder svensk sjukvård inom ramen för palliativ vård enskilda att avstå från fortsatt behandling. I dessa fall handlar det om att livsförlängande åtgärder inte är ett alternativ, utan vården centreras till smärtlindrande och skademinimerande åtgärder. Det handlar om att i största möjliga mån befria den enskilda från smärta, både psykisk och fysisk sådan.
I sådana fall anser vi att sjukvården ska ha möjlighet att kunna möjliggöra alla alternativ för patienten, i syfte att lindra och eliminera smärta. Alltså genom att erbjuda den döende ett fullständigt autonomt beslut om och när den sjuka som lider ska få avsluta sitt liv. Det handlar inte om att ersätta dagens, mycket välfungerande, palliativa vård utan att låta den genomsyras av så mycket självbestämmande som möjligt och inkludera dödshjälp som ett alternativ.
Under de senaste åren har allt fler människor och anhöriga i Sverige tagit beslutet att öppet våga berätta om det lidande som obotliga sjukdomar innebär. Flertalet berättelser har upprört och engagerat. De etiska överväganden som omgärdar frågor om liv och död är obestridligt svåra. För oss är det dock självklart att en människa, i de mest smärtsamma och svåraste delarna av livets slutskede, inte kategoriskt ska nekas en möjlighet till bistånd från professionen.
I sådana lägen, svåra som de onekligen är, måste vi som medmänniskor stå redo att respektera individers beslut och inte förskjuta dem till samhällets periferi. Vi måste möta individen i alla skeden av hennes liv – och dess oundvikliga slut.
Att tillåta läkarassisterad och aktiv dödshjälp är därför inte bara ett principiellt viktigt ställningstagande för ett liberalt parti, utan också ett avgörande ställningstagande för alla de obotligt sjuka människor som önskar att avsluta sitt liv under värdiga och självvalda former – en önskan som vi som samhälle måste stå redo att möta.
