Jag dristade mig att skriva en artikel om en dopsyn som jag anser hör framtiden till. Naturligtvis har jag räknat med motstånd i en tid då ekumeniskt tänkande dominerar och skiljelinjer suddas ut. I stället för att gå till frontalangrepp vill jag ändå beröra två ord som förekommit i bemötandet av det jag skrivit: sakrament och generositet.
Låt mig börja med ordet generositet som bäst förstås genom detta ords motsatser: snålhet, knusslighet, girighet, elakhet, illvilja. Det finns ännu fler motsatsord, men det bör räcka för att framställa en persons karaktär. En generös person bör vara någon som har täckning för det han erbjuder. Antag att en person bjuder dig på en fin restaurang men saknar ekonomiska tillgångar och det slutar med att du får betala hela notan. Sådana personer bör få epitetet bedragare i stället för generösa.
På samma sätt lämnar vi syndens slaveri bakom oss genom dopet i vatten.
— Erling Medefjord
När det gäller förvaltandet av Guds Ord bör man ivrigt sträva efter att fullborda Mästarens uppdrag som lyder: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:19).
När det gäller ordet sakrament har många kyrkostrider utkämpats. Ibland används termen nådemedel i stället för sakrament. I frikyrkliga sammanhang har tanken på ett sakrament som har en direktverkan oavsett vår tro och handlingar ingen nämnvärd acceptans.
Filadelfias tilltänkta stadgeändring syftar till medlemskap utan hänsyn till Jesu dopbefallning. Det är att öppna för detta som ska anses generöst. Man får ana att man därmed menar att ett sakrament duger bra som ersättning. Skamsätet ges åt de snåla och småaktiga som framhåller Jesu dopbefallning som enda säkra grund.
Nya testamentets författare hade mycket att säga om dopets betydelse. Aposteln Paulus skriver följande i 1 Korinthierbrevet 10:2-4: ”Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.”
Läs gärna 2 Moseboken kapitel 14 där det berättas om denna annorlunda ”dopförrättning” som Paulus åsyftar, nämligen uttåget från Egypten. På samma sätt lämnar vi syndens slaveri bakom oss genom dopet i vatten.
[ Läs tidigare inlägg | Clas Newman: Vi kan vara med i samma församling trots olika dopsyn ]
Den nu hemgångne pastorn och bibelläraren Carlo Johansson undervisade på en sommarbibelskola på Kaggeholm år 1969 i vilken jag deltog. Carlo Johansson utlade Exodusberättelsen på bästa tänkbara sätt. En ung kvinna som lyssnade och inte var troendedöpt fick aha-upplevelser och nöd över sin situation. Hon ville omedelbart döpas och vattnet som omger Kaggeholm fick tjäna som dopgrav.
Carlo Johansson bjöd på en för mig oförglömlig och mäktig utläggning om troendedopets säkra grund och den har etsat sig fast i mitt sinne. Om Filadelfias kö av icke troendedöpta börjar bli besvärande lång, kan måhända en tillbakablick på pionjärernas sätt att förkunna om det bibliska dopets välsignelser lösa detta problem.
