Guds församling föddes på pingstdagen genom Andens permanenta gåva till lärjungarna, och de var alla judar. Längre fram inympades hedningarna (Apg 10) i församlingskroppen, i Jesu Kristi kropp. Så långt det går att se i epistlarna finns judar och hedningar tillsammans i den kristna gemenskapen och de två lär sig och mognar till att fullt ut acceptera varandra, vilket är möjligt genom Jesu Kristi blod och Andens närvaro, och om den goda viljan får råda.
När Göran Lennartsson skriver (22/12) om den judiska identiteten och säger att judar inte längre – några århundraden efter Apostlagärningarna – var välkomna bland de hednakristna så har ett avfall från sund kristen tro gjort sig gällande hos hedningarna.
300-talets teologiska gigant, Augustinus, hade mycket att säga kring detta och han påverkade tänkandet i Guds församling under århundraden. Den så kallade ersättningsteologin (att den hednakristna kyrkan ersatt judarna i frälsningshistorien) är en sorglig historia och ett renodlat människoverk. Romarbrevets elfte kapitel visar på något helt annat – något oerhört ska hända med Israel vid denna tidsålders avslutning.
Om inte den judiska identiteten förändrats, förändrats till något oändligt mycket bättre, behöver stora stycken rivas ut ur vår bibel.
— Sven Degerfält
Guds församling kan inte neka någon enda på grund av etnicitet. Däremot kan och ska församlingen neka samtliga, jude såväl som hedning, som inte vill bekänna och klara upp sin personliga synd. Judarna har blivit kollektivt anklagade för att vara gudsmördare på grund av sin aktiva del i avrättningen av Jesus, och detta, bland annat, ligger till grund för tanken att Gud har tagit sin hand från dem.
Men detta är en helt horribel tankegång, av flera skäl. Hednafolken var lika delaktiga i avrättningen som judarna, för Skriften lär, genom en vision av David: ”Varför rasar hednafolken, varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde.” (Apg 4:25–26)
Perspektivet är här universellt. Det var hela den fallna mänsklighetens synd som drev Jesus upp på korset. Jesus säger något helt avgörande om detta som gäller jude såväl som hedning: ”Jag har också andra får [hedningar] som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far.” (Joh 10:16–18).
Jesus punkterar tankegången om judarna som gudsmördare samtidigt som alla judar som på olika sätt var involverade i avrättningsprocessen givetvis står som ansvariga.
Det mest grundläggande i judendomen är det judiska levitiska prästämbetet på vilket hela den judiska lagen vilar, och både prästtjänsten och lagen har ändrats, enligt Skriften. ”För om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras.” (Hebr 7:12)
Det levitiska prästämbetet har nått vägs ände och något oändligt mycket bättre har kommit i stället: Jesu eviga himmelska prästämbete. Och lagen, Mose lag, har ändrats till något oändligt mycket bättre: till ”Livets Andes lag” (Rom 8:1–2).
I Hebreerbrevet talar Herren om Livets Andes lag när han säger: ”Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärta” (8:10). Hebreerbrevet kapitel 7–10 är en enda lång undervisning om att en grundläggande förändring skett med den judiska identiteten, en förändring på alla punkter till det bättre och som varar i evighet. ”Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt.” (Hebr 10:1)
När Lennartsson säger att den judiska identiteten står oförändrad har han alltså fel. Sedan är det av vikt att inse att det råder ingen som helst konflikt mellan lagarna i de olika förbunden. Däremot blir det alltid konflikt, på det ena eller det andra sättet, när man söker att blanda förbunden.
En grundplåt i Paulus undervisning är att den pånyttfödda människan, jude såväl som hedning, är helt fri från lagen, fri från kravet att leva upp till Guds standard. I stället ska hon mogna fram till ett liv i en vandring i Anden, i ett liv efter Guds vilja.
Hur det gick till när den kristna människan befriades från lagen? Paulus skriver: ”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.” (Rom 7:4)
Detta betyder att Gud Fader har sammanfattat den pånyttfödda människan i Jesu död och uppståndelse. Om inte den judiska identiteten förändrats, förändrats till något oändligt mycket bättre, behöver stora stycken rivas ut ur vår bibel.
