Det kommer en tid efter Putin. Dialog mellan Ryssland och väst är då helt nödvändigt för att minska risken att Ryssland vänder sig till ett expansionistiskt Kina och ett lynnigt Nordkorea. Att tala med Kreml kommer att vara nödvändigt oavsett vem som segrar i Rysslands krig mot Ukraina.
Sverige skulle kunna spela en roll i den här diplomatiska utmaningen. Men med ett medlemskap i Nato tror jag den möjligheten går förlorad. Troligen bidrar vårt medlemskap i stället till att skyttegravarna mellan öst och väst blir ännu djupare.
I stället för att gå med i Nato borde vi värna och förvalta vår långa historia som medlare i olika världskonflikter. Vi har genom åren visat att vi kan höja rösten såväl mot kommunistiska diktatorer som västimperialister. Den nu på film aktuelle Dag Hammarskjöld är ju bara en av flera namnkunniga svenska diplomater och sändebud som har visat integritet och skapat tillit till Sverige som ett balanserat och fredsälskande land.
När svenska politiker nu vill föra in Sverige i Nato känns det bokstavligen som att vi smäller igen dörren till den delen av vår historia.
Jag tror att det som sker är symptomatiskt med den tidsanda vi lever i. Eller snarare har försatt oss i. I stället för att tala med varandra, förödmjukar vi varandra. I stället för att förhandla, provocerar vi. Under parollen att Sveriges säkerhet är avhängigt ett Natomedlemskap, väljer vi att gå konfrontationens väg.
Varifrån kom påståendet att Ryssland stod i begrepp att starta krig mot Sverige? Har vi blivit ett säkrare land sedan vi fick så kallade Nato-garantier för drygt ett år sedan? Vems intressen binder vi oss till egentligen om vi börjar förvara odefinierade amerikanska vapen på svenska regementen?
Det är några av de frågor vi måste ställa oss innan vi överger vår svenska hållning, som de facto hållit oss utanför krig i 200 år.
Vi ska kunna samarbeta med Natoländer när det är påkallat, men med ett alliansfritt Sverige är jag övertygad om att vi banar en mer konstruktiv väg till dialog efter Putin.
Genom att lämna tillbaka Natoansökan nu, kan vi främja dialog framför vapen och krigsretorik. Vi kan återupprätta och förstärka vårt anseende i världen som ett sansat och förnuftigt land, och vi kan visa oss själva att vi har någon form av heder kvar efter det förnedrande kohandlandet med Turkiet.
Den enda som behöver känna sig dum är Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Det kan vi leva med.
[ Så tycker kristna samfundsledarna om svenskt medlemskap i Nato ]
