Vi längtar alla efter trygghet och vi önskar att livet ska utvecklas på ett positivt sätt. Samtidigt vet vi att livet inte alltid blir så fint som vi önskar. Under 2023 dog 64 personer på jobbet. Det var personer som gick iväg för att arbeta, personer med drömmar och idéer om framtiden, men som inte kom hem ifrån jobbet utan som lämnade anhöriga i sorg och med frågor om varför.
År 2022 dog 116 personer i Sverige på grund av dödligt våld. Detta våld drabbar framför allt unga män, men under senare tid ser vi även att allt fler kvinnor drabbas samt att det kriminella våldet också drabbar helt oskyldiga. Detta våld har inte bara en dödlig effekt – det skapar även oro i hela samhället.
Vid sidan av detta våld finns även en annan form av dödligt våld som äter sönder tryggheten: våldet i nära relationer. Under perioden 2017–2020 handlade det om cirka 15 fall per år och under 2022 var det tio kvinnor som mördades av en partner eller före detta partner.
Den enskilt största orsaken till att någon mister livet i förtid är dock självmord. Under 2022 dog 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Av dessa var 897 män och 357 kvinnor, 10 var barn under 15 år. Ytterligare 315 fall registrerades där det fanns misstanke om suicid, men där avsikten inte kunde styrkas.
Alla dessa personer är människor som har haft drömmar, idéer och tankar om livet men tyvärr tog livet en annan vändning och man fick ingen möjlighet att leva sitt liv fullt ut. En del av dessa offer får stor uppmärksamhet i medierna och därmed även av politiken. Andra går liksom bort i tysthet.
Om vi ska skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential måste vi se det vi ser och försöka göra det vi kan för att möta människors behov så tidigt som möjlighet. Alla dessa dödsfall kan anses vara olika, men i grunden handlar det om samma problem, och lösning: nämligen vår omsorg om varandra.
När vi har omsorg om ungdomar kommer vi att göra allt vi kan för att de inte ska hamna i kriminalitet eller begå självmord. Har vi omsorg om varandra kommer vi göra allt vi kan för att vi alla ska vara trygga när vi går till jobbet eller när vi kommer hem från jobbet.
Att det kommer att behövas olika åtgärder för att komma åt de olika situationerna är ett faktum men vi behöver också ett samtal i samhället som baseras på omsorg om varandra och viljan att lösa de problem som gör att nära och kära går bort i förtid.
Politiken kommer aldrig att kunna möta alla mellanmänskliga behov.
— Magnus Jacobsson, KD
De flesta av oss har precis firat jul. Julen handlar om att vi påminner oss om Guds kärlek till alla människor genom att vi tar hand om varandra, samtidigt är det en tid där en del upptäcker hur ensamma de är.
I en undersökning som Folkhälsomyndigheten har gjort uppger nästan var fjärde (23 procent) i befolkningen från 16 år och uppåt att de besväras av ensamhet och isolering.
Men det skiljer sig mellan olika åldersgrupper: En av tre unga vuxna (16–29 år) uppger att de besväras av ensamhet och isolering. Bland de äldsta, 85 år och äldre, uppger 40 procent av kvinnorna och nära 30 procent av männen, att de besväras av ensamhet och isolering.
[ Felicia Ferreira: Klockan ringer för mer togetherness ]
Politiken kommer aldrig att kunna möta alla mellanmänskliga behov. Politiken kan hantera lagar och förordningar men många av de problem vi nu ser handlar också om relationer. Här har kyrkan en viktig roll att fylla.
När kyrkan sträcker sig ut till alla dem som finns utanför kyrkans väggar ger man människor ett hopp som politiken aldrig kommer att kunna leverera. Gud gav sin enfödde son för att världens ska få försoning och bli en bättre plats att leva på.
Vi behöver alla, oavsett vad vi har för roller, alltid arbeta för ett samhälle där ingen hålls tillbaka och där ingen lämnas efter.
Jag hoppas att 2024 kommer att bli ett år där vi tillsammans kan arbeta för att allt färre förolyckas på jobbet, eller på grund av brott eller därför att man helt enkelt känner sig så ensam att man inte längre orkar med att leva.
Tänk om 2024 kan få bli ett år som präglas av omsorg, trygghet och samhällsgemenskap i stället för ensamhet, rädsla och sorg. Det är åtminstone det jag drömmer om.
[ Carl, 21, tyckte tonårstiden var tuff - vill hjälpa andra finna kristen gemenskap ]
