Sedan omkring år 2010, året då Iphone och den smarta mobilen verkligen slog igenom, har mediesamhället genomgått en total förändring. Sättet på vilket människor använder media och därmed nås av budskap är helt annorlunda i dag jämfört med för bara några år sedan. Hänger den kristna församlingen och kristna verksamheter med i den förändringen, eller fortsätter vi kommunicera som förut?
Några enkla statistiska fakta visar tydligt den förändring som skett. 2009 tittade tonåringar och unga vuxna fortfarande närmare en och en halv timme per dag på traditionell tv. I dag är samma siffra ungefär 20 minuter. Även bland medelålders tittare är nedgången tydlig, om än inte lika stor. Den enda åldersgrupp som har ett fortsatt stort tv-tittande (till och med ökande) är gruppen 75-plussare, som numera tittar i genomsnitt mer än 4(!) timmar per dag.
För radiomediet är förändringen inte lika stor men ändå mycket tydlig: unga vuxna lyssnar mer på poddar än på vanlig radio. Vad gör då tonåringarna, unga vuxna och medelålders i stället?
Generellt finns det alldeles för få kristna poddar som har icke-kristna som målgrupp. I stället dominerar islam och nyandlighet topplistan över religion och livsfrågor.
— Göran Reierstam
Youtube används nästan lika mycket som alla streamingtjänster tillsammans, SVT Play inkluderat. Mycket mer tid läggs också på sociala medier än år 2010. 15–24-åringarna spenderar mer än två timmar per dag åt framför allt Instagram, Tiktok, Snapchat och till viss del Facebook (som har en betydligt högre medelålder bland sina brukare än övriga sociala medieplattformar).
Endast 14 procent av samma åldersgrupp har tillgång till en tryckt dagstidning utan läser framför allt nyheter på tidningarnas digitala plattformar. Den främsta källan för nyhetsinformation för unga kvinnor i dag är Tiktok.
Denna drastiska förändring i mediekonsumtionsvanor måste förstås få återverkningar på hur vi som kristenhet satsar våra resurser för nå ut med evangeliet och på den kristna närvaron i det offentliga samtalet. Kostnaden för att producera traditionella tv-program är mycket höga. Tryckta evangelisationstidningar och broschyrer är mycket mindre effektiva gentemot en generation som är van att ta emot all information digitalt.
Det nya sociala mediesamhället är dock ingenting att känna rädsla för, utan tvärtom något att bejaka. Det innebär en helt ny situation där pengar och resurser inte längre avgör vem som får störst genomslag, utan innehållet och lyskraften i det man kan skapa.
Public service i Sverige har cirka 8 miljarder kronor och TV4-koncernen omsätter 5 miljarder. Likafullt läggs stora programsatsningar ner i brist på tittare, samtidigt som framgångsrika Youtube-kanaler – varav hittills endast någon enstaka med kristen profil – kan nå lika många tittare som ett avsnitt av SVT:s Agenda.
SVT och TV4 har också väldigt svårt att konvertera tidigare linjär-tv-tittare över till sina digitala plattformar, och Viaplays sportsatsningar har lett till stora miljardförluster. Tiden tycks förbi för den sortens mediekonsumtion.
I stället är det intresseväckande innehåll på sociala mediekonton och Youtube som slår igenom, och i denna miljö kan vem som helst få många visningar på sina inlägg. (Sverigedemokraternas stora framgångar i opinionen kan till stor del förklaras av detta nya medielandskap; de är klart störst på Youtube, Instagram och Tiktok bland de politiska partierna, samtidigt som de har i princip konstant motvind i etablerade medier.)
Och evangeliet presenterat på ett kreativt sätt är alltid slagkraftigt! Flera kristna – men hittills alldeles för få i Sverige – har upptäckt detta.
På Tiktok och Instagram når bland annat det evangelisationsteam jag själv ingår i upp till 150 000 visningar på mycket korta videoinlägg där människor berättar om hur de hittat fram till sin kristna tro – och detta genom att ibland enbart använda mobiltelefonen som inspelningsverktyg och med absolut noll kronor i distributionskostnad.
[ Livsstil: Tiktok är som ett tomt missionsfält ]
Vittnesmålen börjar bli många, trots kristenhetens svaga närvaro på nätet hittills, från församlingar runt om i landet där människor dyker upp på gudstjänst efter att ha funnit den kristna tron genom att helt enkelt ha googlat eller hört evangeliet berättas på sociala medier.
På poddvärldens topplistor finns flera kristna poddar – bland annat får denna tidnings podd Dagens människa ett mycket bra genomslag – men generellt finns det alldeles för få kristna poddar som har icke-kristna som målgrupp. I stället dominerar islam och nyandlighet topplistan över religion och livsfrågor.
Kristenheten skulle – i stället för att betrakta medieevangelisation som en särart av kyrkans och kristenhetens arbete – behöva forma en formidabel armé av sociala mediekonton, poddar, och Youtube-kanaler som tar plats överallt i detta nya mediesamhälle och tränger in i flödet i den mobiltelefon som de flesta i dag håller i handen flera timmar per dag.
Församlingar måste också förstå det absolut grundläggande i närvaron på nätet och sociala medier: när man presenterar sig där gör man det inte med samma räckvidd och publik som den tidigare annonsen i lokaltidningen – publiken är alla som är aktiva på nätet och talar det svenska språket.
Församlingars Instagramkonton och liknande måste därför mycket mer än att fokusera på att presentera sin kristna verksamhet presentera Kristus själv!
[ Signe Anna vill vara influencer och bli förebilden hon själv saknade ]
