Nu är årets stora försvarsdebatt avverkad i och med att Sälenkonferensen är avslutad. I år var det extra dramatiskt med ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och stora ord från deltagarna. Det överskuggande budskapet från ministrar och höga militärer var ”Det kan bli krig i Sverige” och alla i samhället behöver förhålla sig till den bedömningen.
Vi kristna behöver ställa oss frågan vad vi som individer och som kyrka ska göra. Hur ska vi agera om det blir höjd beredskap och krig? Hur ska vi på bästa sätt förbereda oss redan nu i fredstid?
För att ta sammanfattningen först: Det överskuggande för oss är att vad som än händer ska vi fortsätta att vara kristna och fortsätta att vara kyrka!
Visst är det en dramatisk skillnad på ett krig som vi ser i Ukraina och vår vardag nu hemma i Sverige, men inte så stor att vi i grunden ska förändra det vi står för och den väg som vi har valt för våra liv.
De fantastiska budskap som vi har fått med oss genom det dubbla kärleksbudet, den gyllene regeln och kärleken till Gud och medmänniskan, blir för oss som enskilda kristna ännu viktigare än tidigare. Tron, hoppet och kärleken kommer att hjälpa oss ännu mer i situationer där vi utsätts för maximal påfrestning. Vi tror också att Gud har förväntningar på oss som kristna och som kyrka att inte vara passiva utan att ha mod att påverka och förändra det vi kan, som vi ber om i Sinnesrobönen.
Som kyrka behöver vi inse att vi under höjd beredskap och krig har en uppgift som är utomordentligt viktig och möjligen ännu viktigare än i dag. Det jag framför allt tänker på är att alla kyrkor och trossamfund har en grundläggande uppgift vad gäller själavård.
Under ett krig kommer vid sidan av fysiskt lidande också många människor ha psykiska och själsliga behov som vida överstiger det som vi nu upplever. Då behöver vi som kyrka, såväl anställda inom kyrkorna som förtroendevalda och alla andra kristna, ställa upp och hjälpa varandra och våra medmänniskor.
Svenska kyrkan har dessutom en uppgift vad gäller begravningstjänst som behöver fungera. Ett krig innebär att människor kommer att stupa i striderna och civila kommer att drabbas av angriparens attacker som vi nu ser i Ukraina. Alla ska veta att de som avlider kommer att tas om hand på det bästa sätt som omständigheterna tillåter.
[ Så reagerar kyrkoledarna på krigsvarningarna ]
Hur ska vi då förbereda oss? Det viktigaste är att inte sticka huvudet i sanden utan inse att det fasansfulla som ett krig innebär faktiskt kan drabba oss och att det vi har förberett oss på alltid kommer att fungera bättre än när vi som enskilda människor eller som kollektiv blir totalt överraskade.
Alla aktörer i samhället, också kyrkor och andra trossamfund, behöver planera för sin verksamhet under höjd beredskap och krig. Det innebär i korthet att sätta sig in i vad som kan hända konkret i respektive församling och bestämma hur man bäst ska hantera det.
Det handlar om att ta fram planer, checklistor, reglera ansvarsförhållanden och se till att det finns en tanke kring vad man ska göra om det värsta drabbar oss. Själva planeringen gör också att en trygghet kan uppstå genom att människor känner att det finns en tanke, en struktur och en roll för var och en.
En sanning som jag lärde mig under min tid i Försvarsmakten är att det som man inte har övat, det kommer inte att fungera i verkligheten.
— Anders Brännström
Vid sidan om planering behöver personalen informeras och utbildas. Det behöver inte vara stort upplagda föreläsningar med kvalificerade experter. Många uppgifter kan lösas av människor som finns i församlingarna eller den egna organisationen. De växer med uppgiften och kan tala på ett sätt som mottagarna begriper.
Det tredje är att genomföra övningar. Det räcker att börja med att öva detaljer som hur man ska larma organisationen när något dramatiskt händer, hur man ska tillse att information kommer fram till dem som behöver den och hur man ska ta hand om flyktingar som har kommit till orten från andra delar av landet. En sanning som jag lärde mig under min tid i Försvarsmakten är att det som man inte har övat, det kommer inte att fungera i verkligheten.
Planering, utbildning och övning är ett gott recept för framgång. Det finns andra människor och organisationer i samhället som kan hjälpa till med de uppgifter som vi inte själva kan lösa.
Vi behöver också vara medvetna om att ett krig kommer att illustrera den dikt som många av oss har kommit i kontakt med:
Gud och soldater vörda vi,
när i tider av fara de stå oss bi.
När faran är borta och fyllda bli faten,
då glömma vi Gud och förakta soldaten. (Frances Quarles, 1632)
Om det blir höjd beredskap och krig kommer soldater att ha en nyckelroll för att vi ska kunna försvara Sverige med allt vad det innebär. De behöver allt stöd och all respekt som vi kan uppbringa. Människor som tidigare har glömt Gud eller i alla fall inte ägnat honom någon tanke kommer att söka sig till oss som kristna och som kyrka. Då behöver vi vara beredda.
Vårt sätt att hantera situationen ska vara att vad som än händer ska vi fortsätta att vara kristna och fortsätta att vara kyrka.
Som kristna ber vi till Gud att vi inte ska bli indragna i krig.
