Debatt

För oss som forskat om islamism är nedsvärtning och cancelkultur vanligt

ISLAMISM. De välorganiserade islamistiska nätverken i Sverige har ganska framgångsrikt avstyrt seriös forskning och på olika sätt hindrat ett vuxet förhållningssätt kring frågan om politisk islam, skriver Magnus Norell.

Det fria, öppna demokratiska samtalet – en grundförutsättning för våra samhällen – får det allt svårare. Det finns två huvudproblem: ett är den utbredda polariseringen där politiska motståndare alltmer ses som ”onda” och värda att fördömas, där vägran att ens samtala blir till dygd och rättfärdigt handlande.

Det andra stora problemet hänger samman med det första och handlar om den cancelkultur som gjort sig bred och satt i system att uppmana till bojkott och kancellering av redan bokade och/eller planerade föreläsningar. Ett bra exempel på det senare kom från Färingsö församling nyligen.

Dr Sameh Egyptson var inbjuden att i april i år medverka i den samtalsserie som drivs av prästen Yngve Göransson. Serien – Mellan himmel och jord – syftar till att bjuda in talare i vitt skilda ämnen av intresse för allmänheten och har diskuterat alltifrån Rysslands anfallskrig i Ukraina, konflikter i Mellanöstern och klimatfrågan.

Men när det kom till Egyptson och frågan om det Muslimska brödraskapet blev det stopp, vilket Dagen rapporterat om. Kyrkoherden i församlingen ställde in kvällen med hänvisning till ”säkerhetsläget”.

Att Egyptsons forskning varit omdebatterad är ingen nyhet. Inte heller att hans belackare i svenska islamistkretsar gjort sitt bästa för att svärta ner både Egyptson själv och hans forskning. För oss som forskat om islamism både i Europa och annorstädes är det här beteendet ymnigt förekommande. Det ligger i själva islamismens politiska strategi att undvika debatt och kritiskt granskande och, om inte det går, svartmåla och i vissa fall hota den som ändå vill granska och förstå.

Nästan alla som sysslar med forskning och granskning av islamism (eller ibland bara islam i allmänhet) har fått känna av detta. Det är en variant på det som i den anglosaxiska världen kallas Lawfare, det vill säga att med juridiska medel hota den individ som envisas med att nagelfara verksamheten.

Sameh Egyptsons avhandling var den första i sitt slag som vetenskapligt satte fingret på Muslimska brödraskapets politiska struktur i Sverige och globala kopplingar. Den är av det skälet mycket intressant och förtjänar naturligtvis att diskuteras.

Men det organiserade islamistiska civilsamhället och dess icke-muslimska vapendragare drog genast i härnad mot Egyptson. Avhandlingen är anmäld och samma sorts påhopp och hot om våld (särskilt förekommande i sociala medier) har förekommit ända sedan avhandlingen godkändes vid Lunds universitet förra året.

Men det finns ingen särskild hotbild mot Egyptson avseende Färingsö. Och om en sådan skulle komma och vara av den digniteten att det krävs särskilda skyddsåtgärder så är Egyptson själv den som först vidtalas. Att ställa in detta samtal och diskussion med hänvisning till säkerhetsläget blir därmed ytterligare ett steg i kampanjen att på olika sätt tysta Egyptson och hindra samtal om den islamism han forskar om.

De välorganiserade islamistiska nätverken i Sverige har ganska framgångsrikt avstyrt seriös forskning och på olika sätt hindrat ett vuxet förhållningssätt kring frågan om politisk islam. Samhällets svar på detta bör naturligtvis vara att robust möta eventuella hot och försök att tysta debatt om ett fenomen som de senaste tjugo åren fått alltmer fotfäste.

Sameh Egyptsons avhandling är ett utomordentligt bra exempel på hur forskningen kan bidra till större och bättre kännedom om viktiga fenomen i samhället. Att hindra detta, som nu skett i Färingsö, gynnar endast de som vill hindra fri forskning och fri debatt.

Fler artiklar för dig