Frågorna som Johan Kärnbo brottas med och skriver om i sin artikel Har Gud förutbestämt framtiden eller går den att påverka? har jag också ägnat väldigt mycket tid åt. Det började när jag gick på universitet i London i slutet av 1990-talet. Då läste jag många böcker i ämnet, inklusive Clark Pinnocks The Openness of God som var ”trendig” just då och hade kommit ut bara ett par år tidigare.
Jag var så intresserad av frågan att när jag började plugga teologi skrev jag min magisteruppsats på ett närstående ämne, utkorelse, som bottnar i frågan: Är det Gud eller människas själv som avgör om hon blir frälst?
27 år senare doktorerar jag och läser mycket om kyrkofadern Augustinus (354–430 efter Kristus) som räknas som den förste i kyrkans historia som skrev på djupet om predestinationsläran. Min slutsats är, dock, att öppen teism varken är biblisk, förankrad i kyrkans historia eller hjälpsam som ett verktyg i det pastorala samtalet.
Kanske Satan har en plan som Gud inte vet om? Vem vet? Inte Gud i alla fall.
— Adrian Jervis
Det är märkvärdigt att Johan Kärnbo i sin artikel inte citerar ett enda bibelord som stöd för öppen teism. Men de flesta som har gått i söndagsskola eller sjungit med i sångerna känner till bibelverser som tyder på Guds allvetande – något som förnekas av öppen teism.
Vi kan som exempel nämna bibelordet ”Herren styr människans steg, hur skulle hon då kunna förstå sin väg?” (Ords 20:24, NUB), eller ”Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns” (Ps 147:5, B2000). Den sistnämnda bibelversen ligger bakom missionsförbundaren Carl Bobergs (1859–1940) klassiska sång ”O Store Gud” och den moderna omtolkningen av Chris Tomlin (1972-) ”Så stor är vår Gud”.
Så Pinnocks teologiska uppfinning från 1990-talet klarar inte av ett av de viktigaste kriterierna för att utvärdera en ny lära: Finns det stöd för det i Bibeln? Mats Selander argumenterade i sin replik väl för att så inte är fallet. Men det finns fler saker att överväga innan man förkastar konventionell teism, som ju ligger till grund för alla de tre monoteistiska religionernas gudsbilder och är förankrad i alla kristna samfund inom de katolska, ortodoxa och protestantiska kyrkorna (så vitt jag vet).
Ett test man kan göra är att ställa frågan: Hur går frälsningen till om man antar denna nya teism? Detta test användes i urkyrkan på frågan om Jesu gudom. Ett annat sätt att hjälpa kyrkan att utvärdera en ny lära, vilket all ny teologi noggrant måste göras, kan vi kalla för ”dödsbäddsteologi”. Det vill säga: Hur bemöter man en person som snart ska dö? Hur fungerar denna teologi i praktiken i livets svåraste stunder?
[ Läs tidigare inlägg | Johan Kärnbo: Har Gud förutbestämt framtiden eller går den att påverka? ]
Ett av problemen för öppen teism ligger i att enligt den är Gud inte bokstavligen allvetande i den bemärkelse att han faktiskt vet varenda detalj om ditt liv och allt som kommer att hända i världen. I stället kan han bara gissa vad som kommer att hända och lyckas bara för att han har bra koll på saker och ting.
En metafor är att den öppna teismens Gud är ”the grandmaster chess player” (stormästare i schack). Men konventionella teister kan påpeka att även en mästerspelare kan göra fel. Och det är just därför att denna möjlighet att göra fel finns som öppen teism öppnar för många problem.
En av de mest bekymrande konsekvenserna av den öppna teismens världsbild är att Gud inte säkert kunde veta att Jesu död på korset skulle resultera i uppståndelsen: Gud vet inte om korset är tillräckligt för att frälsa mänskligheten och Gud vet inte om den onde kan besegras. Kanske Satan har en plan som Gud inte vet om? Vem vet? Inte Gud i alla fall.
Att Gud inte känner framtiden ställer till det inte bara på frälsningsplanet utan också i det pastorala samtalet. I alla löften om att saker kommer att ordna sig finns i så fall nämligen en skuggsida – Gud vet faktiskt inte om det verkligen kommer att ordna sig. Alla hans löften blir bara ett hopp som bygger på att han troligen kommer ha rätt, men möjligheten att han har fel måste tas med i denna världsbild.
Jag hoppas att ni kan se att detta är en pastoral katastrof. Alla utsagor om att ”Gud är med dig”, eller ”Gud har din framtid i sin hand” är bara tomma ord – fina mänskliga ord utan någon konkret förvissning om att Gud kan hålla vad bibelorden lovar. Fina tröstande ord som ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp” (Jer 29:11) blir totalt meningslösa om öppen teism har rätt.
Jag kan inte stå för en sådan teologi som tar bort hopp från människor i deras svåraste stunder. Dessutom saknar den förankring i såväl Bibeln som kyrkans historia. Allt detta gör att jag skulle vara minst sagt försiktig med att omfamna öppen teism som en kristen gudsbild.
