I min insändare ställde jag frågan när KD och L ska stå upp för sina värderingar. Även om Jakob Olofsgård (L) och Camilla Rinaldo Miller (KD) har uttryckt sina åsikter i Dagen har de inte svarat på min fråga, den förblir hängande i luften.
I sina repliker ställde de frågan om det måste till en särskild politisk hemvist för att vara med i “min församling”. Det är en absurd fråga som de båda nog är fullt medvetna om svaret på. Medlemskap i församlingen bygger på en gemensam bekännelse till Jesus. Men för min personliga del kan jag inte skilja på de värderingarna och de jag har i vardagen, bland annat i mitt politiska engagemang.
Jag har fortfarande inte fått svar på hur Olofsgård och Rinaldo Miller kan vara en del av den vandringen.
— Daniel Berner (C)
När jag adresserade min insändare till Olofsgård och Rinaldo Miller var det för att de båda precis som jag kommer från samma frikyrkliga miljö och delar samhällsengagemanget. Mot den bakgrunden valde jag att ifrågasätta deras i mina ögon stillatigande agerande när partierna de representerar väljer att regera med stort inflyttande av Sverigedemokraterna. Detta märks på den politik som portioneras ut från regeringen – där deras partier sitter. Angiverilag, lönegolv som motverkar utländsk arbetskraft, visitationszoner etctera.
Rinaldo Miller ställer frågan: “Vad bygger denna oro för andra partier sig på?”
Svaret är för mig mycket enkelt. Enträget står jag och mitt parti stadigt i mitten och ser Liberalernas och Kristdemokraternas ryggtavlor när partierna vandrar högerut. Och jag har fortfarande inte fått svar på hur Olofsgård och Rinaldo Miller kan vara en del av den vandringen.
