Artikeln som jag för en tid sedan skrev om hur en kristen ska leva, förstå och verka var ursprungligen ett sätt för mig att bättre förstå mina egna tankar och genom eventuella svar från medkristna växa ytterligare i förståelsen för om det finns en särskild kristen livsstil. Jag är därför mycket glad över replikerna som inkommit, alla med olika karaktär. Jag bär med mig samtliga.
Jag tycker att samtalet visar hur mogen svensk kristenhet är kring att kunna vrida och vända; både på oss själva och Bibeln. Det gäller bara att våga fråga. En som jag diskuterade min artikel med sa att det var uppskattat att jag stack ut hakan.
I den svenska kulturen är ju detta något som vi är ganska dåliga på - både att sticka ut och att bemöta varandra med saklig kritik. Jag är mycket glad över att de punkter som fastnat hos läsarna är just det själsliga sökandet och inte att jag dricker vin och gillar att tjäna pengar. Det är det själsliga som vidmakthåller trons värde.
Prästen Hans Lindholm förklarade i sin replik hur både Luther och Jesus är anledningen till att Svenska kyrkan predikar något annat än de regler som mennoniter och ortodoxa judar har. En kvinna skrev ett svar på texten till mig personligen. I likhet med mig sökte hon fler regler: “Vad skulle hända om alla slutade göra skönhetsingrepp?” “Vad skulle hända om alla slutade flyga?” Jag förstår henne helt.
Samtidigt visar replikerna jag fick - Anna Sophia Bondes, Åsa Kristenssons, nämnde Hans Lindholms och Sofia Westlings - på att frågorna, samhället och tron är mer komplicerade än att de går att pressa in i fast uppställda regler. Det är mycket vi inte kan begripa. Men jag förstår bättre nu än förut varför listor med regler leder till fel, men gemenskap leder till rätt.
