Fram till och med Den Svenska Kyrkobibeln 1917, kunde de flesta svenskar citera några bibelställen. Nu är villrådigheten allmän och man får tänka sig för flera gånger innan man anför något ur Bibeln. Språket är levande och unga människor tar inte till sig texter med till exempel verbens pluraländelser eller mängder av ord som de måste slå upp för att förstå.
Visst är det så. Det var därför som 1917-års bibel fick en varsam språklig revision 1984.
Många reagerade negativt redan på NT-81, till exempel vid Saligprisningarna i Matt 5 där det äldre uttrycket “Saliga äro de som” ändrades till “Saliga de som ...”. I Bibel 2000 gick man ännu längre för att presentera en könsneutral Gud, berövad Sin must. Därtill kom flera textförfalskningar, som avser att vara politiskt korrekta.
Mängden av bibelöversättningar motverkar sitt syfte i församlingarna.
— Alf Kåre Strindberg
Nu får församlingarna försöka hantera tre olika versioner av Herrens Bön, trots att de alla tre har brister. Den nya bibelsvenskan är inte heller lika vacker som förut. Vilhelm Moberg och Sara Lidman föredrog Karl XII:s Bibel. Det kan man förstå, bara man klarar frakturskriften: f och s är så lika.
Man kan undra ifall det, förutom den goda viljan att sprida Guds ord, också finns med rent kommersiella motiv bakom den omfattande bokutgivningen. När det gäller Den Svenska Psalmboken är detta alldeles uppenbart. Det blir svårare att hävda Bibelns auktoritet med denna splittrande mångfald av alla utgåvor.
Predikanterna behöver många textversioner av grundspråken och översättningar till utländska språk och även olika svenska översättningar, för sina förberedelser, för hebreiskan är formfattigare än svenskan, så där måste man välja bland flera olika möjligheter. Och även välja bort.
Grekiskan är formrikare än svenskan, så där måste man också välja bland flera möjliga översättningar. Den avgörande resursen är då Den Helige Andes vägledning i den troende församlingen.
Men församlingarnas medlemmar gagnas inte direkt av denna uppsjö bibelutgåvor. Mängden av bibelöversättningar motverkar sitt syfte i församlingarna.
Vad göra då? I tjänsten är jag ålagd att bruka Bibel 2000 och det gör jag, förstås. Men i bibelsamtalen brukar jag helst Den Svenska Folkbibeln. Det räcker.
Favoriterna i kommentarlitteraturen är Förklaringar till Nya Testamentet, av Bo Giertz, samt Bibeln med förklaringar, av Peter Fjellstedt och The Jerome Biblical Commentary.
[ Ny bibelöversättning en fröjd att läsa - men varför har ”omvändelse” tagits bort? ]
