Kristna konvertiters situation i Sverige har åter aktualiserats, denna gång från politiskt håll. Det är bra att frågan samtalas om och belyses. Samtidigt kan det bli fel när politiker i sekulära Sverige ger andliga råd om hur kyrkan ska utföra sina praktiker. Något liberalernas Fredrik Malm visade prov på för ett tag sedan. Det kan även uppfattas som ett hot mot religionsfriheten.
Sverige har tyvärr upprepande gånger misslyckats med att ge skydd åt konvertiter, vilket FN:s råd för mänskliga rättigheter visat och bland annat Dagens ledarredaktions podd Ledarpodden lyft fram. Kyrkan, inte politiken, är expert inom det religiösa området och ett religionsbyte inbegriper stor komplexitet, något som både erfarenhet och forskning visar.
Frågan om trons äkthet och genuinitet är svår och kyrkorna bör handskas klokt med religionsbytet utan att förlora riktning i kyrkans uppdrag att berätta evangelium. Till följd av att evangeliet förkunnas har vi i Sverige och i Europa sett människor omvända sig till kristen tro och bli döpta.
Har det i Sverige skett enstaka misstag av församlingar och har det hänt att enskilda individer fejkat konversion? Ja tyvärr, är det rimligaste svaret. Är det då rimligt att dessa undantagsfall blir vägledande och eventuellt leder till ett ändrat förfaringssätt inom kyrkan utifrån politiska incitament? Nej det är det inte.
Enstaka misstag eller utnyttjanden kan inte ligga till grund för en ny norm i dessa frågor. God praxis inom kyrkan bör i stället vara vägledande.
Att vägra någon dop hör inte kyrkans uppdrag till. Men att försäkra sig om att den som vill bli döpt verkligen är redo att ta emot dopet är i allra högsta grad kyrkans ansvar. Att utgå från att konvertiten under en längre period återkommande kommer till kyrkan, deltar i verksamheten och i grundliga dopsamtal med pastor eller präst visar på trons äkthet i det egna livet, borde vara en miniminivå för alla som döper konvertiter.
Förändringen som en individ genomgår vid en konversion påverkar människans liv och identitet på olika plan. Konversionen innebär ofta ett byte av socialt sammanhang, världsbild och verklighetsuppfattning och förändringarna går att observera inom olika områden – som psykologi, sociologi och antropologi.
Därför behöver alla aktörer som jobbar med konvertiter förstå och lära sig mer om vad som händer med en individ vid ett religionsbyte. Det har visat sig vara en omvälvande personlig upplevelse och det finns viktiga aspekter att väga in vid bedömning om trons äkthet. Detta blir inte minst viktigt vid en migrationssituation.
[ Ska kyrkor döpa asylsökande eller inte? ]
En sådan aspekt är utan tvekan den sociala. Det har visat sig spela mindre roll inom vilken kyrka och socialt sammanhang en konversion sker. Viktigare är förståelsen av att den kristna gemenskapen fungerar som tolkningsram för den nya tron och livet hos en konvertit.
En konversion sker alltså inte i ett vakuum. När Migrationsverket till exempel inte lägger stor vikt vid dopintyg undermineras både kyrkans företrädares och konvertitens trovärdighet då dopet är en helt central praktik i kyrkans synliga gemenskap.
En annan aspekt är att konversioner sker över tid. Vid studier av konvertiters egen förståelse av sin konversion framträder en rörelse. Från att först bli berörda genom mötet med andra kristna, till att bli undervisade om kristen tro för att slutligen deras liv blir förvandlade.
Denna resa från en tro till en annan inbegriper olika faser och de personliga erfarenheterna visar sig vara viktigare än intellektuell förståelse av den kristna trons läror. Vad en konvertit upplevt under processen och berättar om blir därför viktigare att lyssna till än om konvertiten kan svara på olika frågor om Bibeln, den kristna historien och liknande.
För handen på hjärtat, hur många kristna kan egentligen redogöra för konflikten mellan protestanter och katoliker på Irland? En oberättigad fråga ställd till en asylsökande konvertit av handläggare på Migrationsverket.
Kyrkan ska ta frågan på största allvar och behöver förstå helhetsinnebörden när en individ lämnar en religion för en annan. Kyrkans förtroendekapital i samhället kan annars ta skada.
— Jakob Svensson
Ytterligare en viktig aspekt att väga in är den personliga förhandling som pågått inom en individ inför en konversion. Det kan handla om att överväga konsekvenserna av förlusten av vänner och släktingar samt personliga kostnader i form av risker och hot.
När konvertiter beskriver den nya trosgemenskapen som en familj behöver det sättas i perspektiv till eventuell förlust av den biologiska familjen och vad personen riskerar att förlora som apostat (avfälling från sin gamla tro). Ett val som varje sansad människa skulle väga på guldvåg innan beslutet väl tas, varför konvertiterna ska få djup och klok vägledning av kyrkan.
Vem kan egentligen avgöra när en konversion är genomförd och äkta? För att svara på frågan behöver gränserna mellan en individs gamla och nya religiösa samt kulturella identitet förstås och synliggöras som en pågående process.
Kyrkan ska ta frågan på största allvar och behöver förstå helhetsinnebörden när en individ lämnar en religion för en annan. Kyrkans förtroendekapital i samhället kan annars ta skada.
Politiken ska samtidigt göra allt man kan i uppdraget att hjälpa de konvertiter som har skyddsbehov. I alla avseenden är dopet ett fundamentalt incitament för konvertiters konversionsprocess.
