Jag leker tittut med mina obekymrade barnbarn. Vad kommer de att upptäcka om 20 år när de tittar ut över vår värld? Kommer de att anklaga oss vuxna för vad vi ställt till med skyfall, extrem hetta, orkaner, isar som smälter, skogsbränder, klimatflyktingar och hav som har feber.
Har jag varit mer mån om min utlandsresa till Thailand än mina barnbarns och jordens framtid?
Nu har höstovädren Hans, Babet och Pia dragit förbi med måttliga konsekvenser i Sverige om vi jämför internationellt. Ändå kommer förödelsen att kosta oss miljarder i återuppbyggnad för enskilda, kommuner och stat. Räkningarna håller på att rulla in.
Att vi har klimatförändring och negativ påverkan på biologisk mångfald är inga nya upptäckter. Forskare och miljöorganisationer har påtalat och varnat för konsekvenserna i över 30–40 års tid men politiker och allmänhet har varken lyssnat eller brytt sig tillräckligt. Vi lever med skygglappar. Klimat- och vetenskapsförnekare bär stor skuld i detta. Förnekelse av kriser är en oerhörd stark drift och leder oss till en ovilja för förändring. Jag kan samtidigt tycka det är märkligt att inte fler människor har genomskådat förnekelsen, men vi vill väl inte förhandla med vår tärande livsstil.
Nio av tio högerväljare menar att det är viktigare att Kina minskar sina utsläpp än att vi gör det. Absolut så har Kina en omfattande resa att göra men vi i Sverige släpper ut mer koldioxid per person än Kina. Det finns ett otvetydigt samband, att ju rikare vi är desto mer koldioxid släpper vi ut. Nu har Oxfam tydliggjort det i siffror. ”Den rikaste 1 procenten av svenskarna släpper ut nästan 10 gånger mer koldioxid en genomsnittet för de svenskar som tillhör de 50 procent med lägst inkomst”.
Vi människor måste inse att jorden är ändlig.
— Claes Brandén
Vi har inte på länge haft en så stor klyfta mellan rika och fattiga i Sverige. Vi har över 500 miljardärer i Sverige och 1,5 miljoner svenskar med låg ekonomisk standard. Girigheten behöver tyglas och en utjämning måste ske. Paulus var inne på det när det gällde församlingen i Korint. Det är absolut tillämpbart i vår tid om vi ska lyckas hantera klimatkrisen och den minskande biologiska mångfalden. Jorden har inte råd med pengarika människor. Vi människor måste inse att jorden är ändlig.
”Att leva på som vanligt men med grön teknik räcker inte för att klara klimat- och miljömål utan den rika världen måste minska sin konsumtion. Världen hotas av tre stora kriser – klimatförändringen, föroreningar och förlusten av natur. Det största ansvaret bär Sverige och andra rika länder. Det krävs ett nytt sätt att leva” hävdas i en ny FN-rapport där Anders Wijkman är en av författarna.
Vi behöver utbilda ekonomer som arbetar utifrån ekonomins ursprungliga betydelse, att hushålla, att hushålla med jordens ändliga resurser. Teologen W T Cavanaugh menar att girigheten inte förklarar människans begär efter materiella ting. Han menar att det finns en djupare förklaring. Det är en längtan att överskrida materiella begränsningar inklusive den mänskliga kroppen och att nå bortom döden. Begäret kanske allra tydligast visar sig i de många sätt på vilka den globala ekonomin har sökt att frigöra sig från verkligheten. Den allmänt förekommande maximala lånefinansieringen är i grunden ett försök att skapa tillgångar ur skuld, det vill säga ur tomma intet.
[ 150 trossamfund på klimatmöte: ”Noll utrymme för nya fossila bränslen” ]
Konsumismen är en existentiell fråga. Sternrapporten 2006 hävdade att det skulle vara mycket billigare att åtgärda den globala uppvärmningen i förebyggande syfte än att göra det i efterhand. Stern menade att det då skulle bli 5 till 20 gånger dyrare. Hur rätt har han inte fått! FN konstaterar nyligen att klimatkrisens kostnader skenar och tillägger att det är ”väldigt alarmerande”.
För att komma tillrätta med klimatkris och minskad biologisk mångfald behöver vi anamma ett annat förhållningssätt till skapelsen. Under 1900 talet kom ett instrumentellt förhållningssätt till naturen att dominera, där skog blev till råvaror, bondgårdar blev till köttfabriker som tillhandahöll produkter. Östersjön blev en recipient och tillhåll för stora industritrålare som dammsuger sjön på strömming och mal ner det till djurfoder. Berghällar, myrar och fjäll betraktades som obrukbara – impediment. I samma anda besegrade vi berg och tämjde vattendrag. Människor benämndes kunder och resurser i ekonomiska termer.
I stället behöver vi återerövra ett relationellt förhållningssätt, som ligger hebreisk och urfolkens natursyn nära, till naturen och människan. Teologen Gerard Von Rad skriver bland annat om hebreisk natursyn: ”Vishet är att inordna sig i skapelsen och samordna sitt liv med den”. Förmågan till förundran, tacksamhet och empati är grundläggande karaktärsdrag. Vi behöver varsamt bruka och vårda jorden, vårt hem, och låta människa få vara människa. Rörelsen ”Rewilding Europe” har en önskan inför framtiden, att folk inte bara samexisterar med naturen utan tillsammans blomstrar. Det tål att begrunda inför EU-valet! Glöm inte att rösta!
