Under helgen genomförde Iran en attack mot Israel som en vedergällning för attacken 1 april mot konsulatet i Damaskus. Nyhetsbyråer har rapporterat att den iranska attacken resulterade i att 99 procent av drönarna och missilerna sköts ned innan de nådde israeliskt territorium.
Sedan den 7 oktober pågår ett krig i Mellanöstern, främst mellan Hamas och Israel. De senaste sex senaste månaderna har vi även bevittnat regelbundna attacker på fartyg i Röda havet av huthirebeller från Yemen, samt raketskjutningar av Libanesiska Hizbollah mot norra Israel.
Den 1 april, efter israels attack mot det iranska konsulatet i Syrien, sa Mohammad Taqi Aqayan, analytiker för regimens strategiska frågor vid det iranska TV-nätverket Ofogh: ”I kväll tror jag att många av vårt folk ännu inte har insett djupet av denna tragedi” och upprepade regimens löften om ”hård hämnd” för sina terrorist medlemmars död. Om regimen inte hade agerat hade det inte varit ett tecken på ovilja, utan snarare på oförmåga.
Med det nuvarande explosiva läget i det iranska samhället kommer det bara att krävas en gnista för att tända nästa regimkritiska uppror.
— Abdolnaser Sadidi
Med andra ord befann sig Irans högste ledare Ali Khamenei i ett vägskäl. Han var tvungen att göra något för att rädda sitt och regimens ansikte inför sina egna anhängare inne i Iran och runt om i regionen. Regimens krigshets och terror utanför landets gränser har alltid varit avhängigt den inrikespolitiska situationen. Där den kämpar mot miljontals människor som vill ha en regimförändring. I det nuvarande explosiva läget i det iranska samhället kommer det bara att krävas en gnista för att tända nästa regimkritiska uppror.
Alla vet att Hamas utan iransk hjälp med vapen, utrustning, kunnande och militär träning med största sannolikhet inte hade varit kapabla att genomföra en så komplicerad attack på israeliska civila. Detta trots förnekanden från olika iranska myndigheter i syfte att dölja och mörka. Men det var bara en tidsfråga innan den religiösa diktaturen började dra till sig världens blickar. För ormens huvud ligger i Teheran.
Sedan de iranska folkliga upproren 2017 och 2019, och i synnerhet 2022, har regimens högste ledare Ali Khamenei känt sig belägrad av det egna folkets växande missnöje och den motståndsrörelse som vinner mark och blir allt mer organiserad.
[ Israel: “Utkräver pris från Iran när och hur det passar oss” ]
I ett försök att avleda uppmärksamheten från regimens interna konflikter har Khamenei historiskt sett använt sig av krigshets i regionen och över hela världen, en taktik han lärde sig av sin föregångare Ruhollah Khomeini.
Den iranska regimen är svag just nu. Folket och den iranska motståndsrörelsen står redo att ta tillfället att befria sitt land från mullornas onda regim. Därför bör internationella samfundet, med USA och EU i spetsen, inte lätta på trycket på regimen. Man bör kräva ansvar för Irans inblandning i regional terror samt förtrycket internt. Iranska revolutionsgardet (IRGC) är regimens främsta verktyg för internt förtryck samt stöd till terror utanför dess gränser.
EU bör som USA, terrorstämpla IRGC samt den iranska underrättelsetjänst Ministry of Intelligence and Security (MoIS). Regimens agenter och diplomater som planerar terrordåd i andra länder inklusive Sverige bör utvisas. Sveriges riksdag har redan gett sitt godkännande för en terrorstämpling av IRGC. Trots det tycks det saknas en politisk vilja att genomföra beslutet.
