Nu har invasionen av Ukraina pågått i mer än två år. Utsikterna för att få ett acceptabelt slut på kriget via militära insatser är obefintliga. Den ryska sidan med president Putin i spetsen kan inte backa ur konflikten utan att helt tappa ansiktet inför sitt eget folk. Ukraina kan bara ha militär framgång om den fria demokratiska världen ökar sina insatser och kanske ytterst kliver in som mer aktiva parter i kriget.
Vi som finns i den medialt friare världen vet att bakgrunden till hela konflikten är Rysslands ambition att annektera och styra över hela Ukraina. Man avsåg att ta kontroll över landet, tillsätta en ny ledning och göra Ukraina till en rysk lydstat.
Minns att upptakten var ett direkt försök att marschera in till huvudstaden Kiev och ta över landet den vägen. Nu är kriget koncentrerat till de östliga delarna av landet. Kunskap är helt tillgänglig för oss, men den ryska propagandamaskinen målar upp helt andra bilder som folket inte får del av eller vågar ta till sig. Där bygger propagandan på att vissa delar nu ska ”befrias”.
Officiella siffror säger att det på den ukrainska sidan finns drygt 30 000 stupade och minst 50 000 på den ryska sidan. Sannolikt är det mycket högre verkliga siffror. Till det ser vi civilbefolkningens otrygghet, interna och externa flyktingströmmar med mera.
Vårt främsta vapen är bön och åter bön där vi vänder oss till fridsfursten och kärlekens Herre. Vi får be om befrielse, försoning och att vägen framåt är ljus.
— Staffan Lindvall
Kan vi som svensk kristenhet göra något mer åt det? Många gör fantastiska insatser via bistånd, närvaro och stöd. Till det är vårt främsta vapen är bön och åter bön där vi vänder oss till fridsfursten och kärlekens Herre. Vi får be om befrielse, försoning och att vägen framåt är ljus.
Vi måste kunna göra mer. Det som kommit till mig är tanken av att många av oss är med i sammanhang som har vänförsamlingar i Ukraina, men framför allt i stor omfattning i Ryssland. Det finns stora pingstförsamlingar, baptistförsamlingar, församlingar byggda från Trosrörelsen, med flera. Vi skulle kunna inspirera dessa våra syskon att ännu mer våga vara försoningens och fredens röster; en intern kraft som skulle kunna avvisa ytterligare mobilisering, förödelse och död. Det är ju lätt att ha sådana tankar när man sitter på distans. Men kraften till försoning måste komma inifrån.
Jag vill uppmana alla inom vår kristenhet som har sådana kontakter att försöka nå fram med Guds tankar om fred. Vi måste bryta propagandamonopolet genom att förnya alla kontakter. Sanningen ska göra er fria!
[ Kyrkornas världsråd begär brådskande möte med Moskvapatriarkatet ]
