I en debattartikel publicerad den 11 april, uttrycker ledare inom de trosbaserade organisationer som arbetar med bistånd inom ramen för Svenska missionsrådet (SMR) oro för konsekvenserna av regeringens reformagenda.
Låt oss vara raka. Påståenden om att regeringen driver ett förstatligande av biståndet och vill reducera det svenska civilsamhällets roll och mervärde i utvecklingssamarbetet saknar grund. Det är oss kristdemokrater och övriga regeringspartier främmande att Sida själva skulle ta över den verksamhet som i dag bedrivs i samarbete mellan svenska och lokala civilsamhällesorganisationer. Tvärtom har vi i flera styrdokument från regeringen poängterat vikten av att stimulera ett livskraftigt civilsamhälle. Det uppnår man inte genom att kapa kontakten mellan organisationer i Sverige och deras systerorganisationer i biståndslandet.
Lika obegripligt är det att Sida i sitt budgetunderlag till UD föreslår minska anslaget till civilsamhället med 340 miljoner, trots alla skrivningar i olika styrdokument från regeringen om civilsamhällets betydelse. Det är dock viktigt att minnas att det är regeringen som slutligt sätter myndighetens budget, utifrån förslag till UD. Om sänkningen skulle finnas med i slutförslaget kommer vi kristdemokrater att ta strid.
Kristdemokraterna är själva ett folkrörelseparti. Vi ser att ett livskraftigt civilsamhälle är en oumbärlig förutsättning för ett fungerande samhälle i stort. Genom vår försorg har regeringens olika dokument kring biståndet förstärkts med skrivningar om betydelsen av ett väl fungerande civilsamhälle, inte minst i länder där demokratin sitter trångt.
De svenska organisationerna, med sina långsiktiga samarbeten med partnerorganisationer i utvecklingsländer har i utvärderingar visat sig stå för framgångsrika och kostnadseffektiva biståndsprojekt. Vi och regeringen står för att andelen bistånd förmedlat av civilsamhällesorganisationer ska öka. Kyrkor och samfund utgör därvid en mycket viktig del, inte minst genom sina långsiktiga och nära relationer till partners i utvecklingsländer.
[ Läs tidigare inlägg | Företrädare för SMR: Den expertis vi byggt upp riskerar gå förlorad ]
För Dagens läsare är det knappast överraskande att många framgångsrika biståndsinsatser görs via kyrkor och andra religiösa grupperingar. När Nobels fredspristagare, doktor Denis Mukwege, som också är pastor, undervisar i de stora pingstkyrkorna i östra Kongo om vikten av att skydda sina kvinnor och barn, så får det långt större gensvar hos befolkningen än om en FN-organisation sprider samma budskap.
Sverige är ett extremt sekulariserat samhälle. Många saknar förståelse för den roll som religionen spelar i de flesta andra länder i världen, kanske i synnerhet i länder som är i behov av bistånd. SMR gör viktiga insatser för att öka denna förståelse genom att utbilda tjänstemän på Sida och UD i religiös förståelse. Sådana utbildningar behöver bli fler, inte färre. Detta lyfte vi kristdemokrater i vårt biståndspolitiska program 2022.
Självklart kommer den nya modellen tas fram med ambitionen att undvika skadlig ovisshet och möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som civilsamhället utför.
— Gudrun Brunegård och Yusuf Aydin
Precis som debattörerna påpekar behöver orden också omsättas i handling. Det tydligaste styrmedlet som regeringen har när det gäller operationalisering av biståndspolitiken är strategierna som styr biståndet. Därför är vi stolta över den nya målformuleringen i Demokrati- och MR-strategin om skydd av religiösa minoriteter, och prioriteringen som tydligt uttrycks om stöd till insatser som främjar religionsfriheten.
Vi hoppas att såväl undertecknarna av artikeln som andra organisationer med kompetens på området tar fasta på att denna prioritering nu lyfts i strategin. Regeringen kan sätta riktningen, men det krävs organisationer som är beredda att planera, söka stöd för och genomföra sådan verksamhet för att det så att säga ska bli verkstad av orden.
Det uppstod stor oro i bistånds-Sverige när Sida aviserade uppsägning av avtalen med de 17 strategiska partnerorganisationerna (SPO). Dessa får projektbidrag på totalt 1,8 miljarder kronor per år via den så kallade CivSam-strategin.
Några enskilda organisationer, som Rädda barnen, Diakonia och ACT Svenska kyrkan, har egna SPO-avtal. Hundratals andra, som PMU, Läkarmissionen och Erikshjälpen, måste söka projektbidrag hos en SPO som fungerar som paraplyorganisation. Dit hör Svenska missionsrådet (SMR) och Forum Civ. Dessa slussar vidare projektmedel till ett stort antal andra svenska organisationer, som i sin tur samarbetar med organisationer i mottagarlandet.
Regeringen har gett Sida i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att öppna upp CivSam-strategin och ge möjlighet till alla biståndsorganisationer, inte bara de 17 SPO:erna, att söka medel från den. Detta skulle kunna höja både transparens och kvalitet i biståndet och dessutom göra det enklare att följa från “ax till limpa” i och med färre transaktionsled.
Det nu pågående uppdraget kommer att analyseras noggrant av regeringen innan eventuella beslut tas om förändrad inriktning kring systemet med SPO:er. Självklart kommer den nya modellen tas fram med ambitionen att undvika skadlig ovisshet och möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som civilsamhället utför.
Kristdemokraternas biståndspolitik drivs av våra ideologiska grundstenar om solidaritet och syskonskap. För oss är det viktigt att värna ett starkt folkligt stöd för ett generöst och långsiktigt bistånd till fattiga länder även framåt. Därför är vi positiva till idéer som kan leda till förbättrad kvalitet och transparens i tilldelningen av biståndet och kommer att driva på för att den biståndspolitik som beslutats också genomförs.
[ "En katastrof" när Sida lägger om biståndet - drabbar kristna aktörer ]
