Det finns en lång tradition i många skolor att avsluta terminen med en skolavslutning i kyrkan. För många unga är det en gemenskap och en givande återkommande tradition. Det går att se spår av skolavslutningar i kyrkan så tidigt som under 1800-talet i Sverige. Traditioner ska värnas, framför allt i en tid som denna med allt mer splittring, ohälsa och utmaningar som många unga möter i sin samtid. Gemenskap är ingenting som ska tas för givet.
Nyligen uppmärksammades det att en skola i Arjeplog hade beslutat att flera av de yngre årskurserna under årskurs 9 inte skulle få fira skolavslutning i kyrkan. I stället för en högtidlig och gemensam stund i kyrkan erbjuds en stund i klassrummet. Detta möttes av en omfattande reaktion från de berörda eleverna, av de 45 elever som i stället behövde avsluta sin termin i klassrummet var det endast 10 som dök upp. Nästintill alla elever i årskurs 7 och 8 vägrade skolavslutning i klassrummet.
Rektorn på skolan gav följande förklaring: “Kyrkan kan upplevas som skrämmande. Man känner inte alla människor och man känner sig tryggare i det lilla” som en av förklaringarna till att man avslutade traditionen.
Den beskrivningen delades inte av de elever som bojkottade att fira skolavslutning på skolan i stället för i kyrkan. Denna händelse berättar mycket om hur Sveriges relation till vårt kristna arv ser ut. Ett arv som vi i KDU tycker är värt att värna och förvalta.
Varje gång förvaltarskapstanken och samhällsgemenskapen nedprioriteras, försvinner också en del av Sveriges identitet.
— Debattörerna
Sverige är ett kulturellt kristet land och skolavslutningar i kyrkan är en viktig del för många som en del av det arvet. Det är något som ska beaktas. I en tid när framtidstron inte är särskilt stor hos många unga, finns det ett utrymme för gemenskap, högtidlighet och något närmare människan än det unga matas av från de digitala skärmarna.
I inslaget i SVT fick en elev frågan varför det är viktigt att ha skolavslutningen i kyrkan, varav eleven svarade följande: “För att vi ska ha en gemenskap med alla klasser och sjunga och bara ha som en gemenskap tillsammans.”
Oavsett troende eller icke troende är det tydligt att det finns ett påtagligt engagemang för denna fråga: Gemenskap, gemenskap, gemenskap. Det är en avgörande beståndsdel i samhället.
Frågan om att fira skolavslutning i kyrkan eller inte är såklart inte något som riksdagen borde lagstifta kring. Däremot är det något som skolor generellt borde ha som huvudregel där undantag kan göras på saklig grund.
[ Frida Park: Låt alla elever sjunga Den blomstertid nu kommer ]
Den uppkomna situationen i Arjeplog och liknande situationer ska inte förringas; det är viktigt att de små frågorna ses ur ett större perspektiv. Svenskheten utmanas ständigt och från olika håll. Våra traditioner och högtider spelas ner och kritik mot sådana ageranden brukar förlöjligas i den allmänna debatten av förment progressiva krafter.
Varje gång förvaltarskapstanken och samhällsgemenskapen nedprioriteras, försvinner också en del av Sveriges identitet, Sveriges historia och den bärande kultur som gjort avtryck för vanliga människor i hela samhället. Den gemenskap som skapas i samband med skolavslutningar i kyrkan är ett sådant exempel, menar vi.
En närbesläktad fråga, som nyligen lyftes i en debattartikel av Frida Björk, handlar om psalmers vara eller icke vara på skolavslutningar. Att barnen ska få möta psalmer står i Läroplanen, som Björk påpekar, så hur kommer det sig att lärare självsvåldigt sorterar bort svenska sångskatter vi beslutat ska vara en del av barnens arv?
Är det av rädsla för kristen tro, den som så starkt format vår kultur? Man kan verkligen misstänka det, eftersom en del till och med skriver om texter för att sudda bort Gud och tro. De låter egna preferenser och övertygelser styra – med vilken rätt tar de sig den friheten?
[ Elever bojkottade avslutning i skolan - ville fira i kyrkan ]
Det är anmärkningsvärt att skolledningen uppenbart helt valt att strunta i elevernas åsikter, inte minst när det finns en tydlig skiljelinje mellan ledningen och en stor majoritet av eleverna.
Skolavslutningen är inte en del av undervisningen, där KDU annars understryker vikten av ledning och lärarnas bestämmande. I detta fall handlar det om att den stora majoriteten elever vill bibehålla och värna en, för dem, viktig tradition av högtidlighållande och gemenskap. Skolan har, med rektorn i spetsen, en viktig roll i att upprätthålla såväl traditioner som att stärka gemenskapen.
Under en längre tid har skolavslutningen i skolan varit väl debatterad, där det funnits spridda åsikter, vilket är helt normalt i ett demokratiskt samhälle. Det kommer se olika ut beroende på skola, elevsammansättning och från person till person i hur mycket eller lite man värderar att fira skolavslutning i kyrkan eller inte.
Däremot är vi från KDU tydliga i att det finns ett stort egenvärde i att upprätthålla goda traditioner, gemenskaper och högtider, av den enkla anledningen att det är de som binder oss samman.
Avslutningsvis, Kristdemokratiska ungdomsförbundet kommer alltid stå upp för elevers rätt att ha skolavslutning i kyrkan. Kyrkan är en större plats än bara en byggnad, det är en historisk institution, gemenskap och en viktig samlingsplats för högtider.
I en tid av allt mer splittring i samhället behövs gemenskap och framtidstro, inte ytterligare splittring. Lyssna på eleverna, förstå vikten av Sveriges traditioner och arv, låt eleverna fira skolavslutningen i kyrkan.
