Det finns naturligtvis många förklaringar till varför det inte finns fler pastorer och ledare i Sverige som är utlandsfödda. Dessa har Ferro Mehmedovic delvis redogjort för i sin artikel. Men som kristenhet i Sverige behöver vi hjälpa individer med invandrarbakgrund som har en kallelse att komma i tjänst. Jag tror vi måste uppmuntra, be och coacha fram dem!
Det finns många utlandsfödda som bär på en längtan att tjäna Herren och sprida evangeliet i Sverige, både som pastorer och ledare. Men många gånger passar inte deras stil, tänkesätt och metoder i Sverige. Etniska svenska ledare och redan etablerade utlandsfödda ledare har ett ansvar att hjälpa dem fram.
Samtidigt måste sägas att tiden då vi gjorde “som vi alltid har gjort” måste omvärderas. Nya ledare har nya insikter och idéer. Etnicitet har betydelse därför att det ofta skapar olika förutsättningar för individen, men det vi måste koncentrera oss på är vad som krävs och behövs för att utlandsfödda ska kunna kliva in i ledarskapsroller.
Själv är jag född i El Salvador, kom till Sverige som trettonåring och gick med i Köpings pingstförsamling tillsammans med min familj. Förvirringen som uppstod både vad gällde uttrycksätt, mötet med föreningslivet och vad ett församlingsmedlemskap innebar var minst sagt omtumlande.
Jag tror att mentorskap är en väg att gå.
— Enrique Diaz
Länge kände jag mig utanför gemenskapen, mycket på grund av att jag inte förstod sammanhanget jag hade hamnat i. Jag tjänade i församlingslivet allt jag kunde, var med på alla möten jag fick och träffade kärleksfulla människor som gjorde sitt bästa för att inkludera mig.
I mitt hjärta bar jag på en kallelse att bli pastor och en längtan efter att ge allt till Herren. Men ju längre jag var med i församlingen, desto längre bort tycktes jag komma från möjligheten att bli pastor och känna mig accepterad som ledare, mycket på grund av min bakgrund. I dag inser jag att dessa tankar mest fanns hos mig själv. Diskriminering och hårda ord ute i samhället, framför allt i arbetslivet, gjorde rädslan stor för att jag skulle möta samma sak i församlingsmiljön.
Gudsmöten, bön, utbildning och församlingsengagemang tror jag är avgörande för en ledare oavsett etnicitet. Men hos en utlandsfödd behöver det även finnas en förståelse för det svenska sammanhanget och kontexten, samt insikt om vad ens egna bakgrund betyder i det sammanhanget.
[ Läs tidigare inlägg | Ferro Mehmedovic: Måste man vara etnisk svensk för att bli pastor i Sverige? ]
Är du pastor eller ledare i dag och vill hjälpa fler utlandsfödda att ta sig an ledarskapsroller behöver du förstå en sådan persons perspektiv eller åtminstone vara nyfiken på den. Beroende på var personen kommer ifrån kan synen på Bibeln, pastorsrollen, ledarskap, andlighet, gudstjänstformer och mycket mer vara väldigt annorlunda, och bli avgörande för om en sådan person vågar kliva in i en ledarskapsroll.
Du kan ha framför dig en person med integritet, starkt andligt liv, engagemang och kärlek till arbetet i församlingen. Men, det kan räcka med att personen inte känner till det öppna, väldigt demokratiska sättet att arbeta i Sverige för att den ska backa om pastorn inte tycker lika i någon fråga. Jag möter detta i olika sammanhang och förklarar ständigt varför det är så för utlandsfödda. Man kan inte förvänta sig att förklaringar fixar allt på en gång, men det är en bra början.
När en utlandsfödd förstår att i Sverige diskuteras det mesta, att föreningsliv är viktigt, att styrelse, andliga ledare och pastorer samarbetar, att alla måste väljas in i funktioner vid årsmötet och att pastorn inte kan ändra på allt även om det ibland behövs, så börjar personen förstå kontexten.
Och även om det i en utlandsfödds öron kan låta tråkigt och stelt så kan den lära sig se att där också finns en stabilitet, ett förtroende, hårt arbete och omsorg inbakat i detta. När man förstått detta kan förståelsen för sammanhanget öka ännu mer.
Vi kan alltså inte bara peka på vad som inte fungerar i en utlandsfödds ledarstil, till exempel, utan måste försöka förklara hur det passar – eller inte passar – det stora sammanhanget. Gör vi inte det är det bättre att starta en egen församling, kan den utlandsfödde ledaren tycka, helst utan samfund, för att inte känna sig styrd.
Jag känner till bra församlingar i samfunden och utanför dem. Men det som är fokus nu är att få in ledare och pastorer i sammanhang där alla slags människor finns representerade. De samfund som redan har fungerande strukturer och goda andliga ledare är samtidigt i stort behov av nytt liv och nya människor!
[ Dokument | Linus Brengesjö: Konflikten med styrelsen fick mig att sluta som pastor ]
Jag har vid några få tillfällen fått vara mentor för utlandsfödda som förbereder sig för pastorstjänst eller ledarskap. Jag tror att mentorskap är en väg att gå. Det är viktigt att visa och förklara varför församlingar fungerar som de gör och hur medlemmar tänker utifrån den kulturella bakgrund som finns i vårt samhälle och vårt andliga arv i frikyrkan.
Påminn om språkets betydelse för förståelsen av sammanhanget. Inte bara det svenska språket som är så viktigt för integration, utan också om det kulturella språkbruket i frikyrkan präglat av traditioner, andlighet och vårt sätt att se på kyrkan i stort.
Jag är inne på mitt sjunde år som pastor och föreståndare och kan inte nog tacka vänner, mentorer, pastorer och ledare som såg mig, förklarade och räckte mig handen!
