Vilken är profeternas plats i dag? När de får hemgång vem fyller deras skor? Vem plockar upp deras mantlar?
Har Gud slutat kalla profeter? Har Gud slutat tala genom dem? Behöver vi dem inte längre? Är vi fortfarande för rädda för dem för att låta dem vara med?
Det skär i mig när profeter bara blir hörda i andra hand genom en mötesledare i många sammanhang. Jag hörde en profet tala förra veckan på en stor konferens. Det var mycket starkt och omvälvande, och samtidigt alldeles lugnt och tryggt. Alla var positiva. Alla ville bli smorda av henne och få förbön.
Så något har hänt. Något är på väg att förändras.
Låt oss öppna för profeterna och deras budskap i våra sammanhang. Paulus uppmuntrar till att pröva men inte förakta profetior. Vi behöver ge utrymme för och inte vara så rädda för Andens verk genom dem. Det profetiska är i sig en väckelse som vi ska vara tacksamma för. Det kommer med liv och rörelse i våra tillrättalagda och ibland ljumma eller ytliga kyrkor och möten.
Gud vill tala till oss, väcka oss och ruska om oss genom profeterna. Men det Gud gör är alltid gott. Även när det är oväntat eller oredigerat. Gud anpassar inte sin Andes verk till våra livesändningar. Andens vind blåser vart den vill, eller snarare vart Gud vill.
Låt oss öppna för det igen! Kom helige Ande!
[ Madeleine Wallgren: Profeter bör inte läsa in egen tolkning i budskap - bara förmedla dem ]
