Efter flera dagar i Guds närhet på New Wine-konferensen så kommer frågan – hur blir det nu när jag är tillbaka i vardagen? Hur dröjer jag kvar i Guds närhet och fortsätter leva i och med hans påtagliga närhet?
En sak (av många) som jag uppskattar hos New Wine är att man söker Guds manifesterande närvaro, att söka den helige Ande och kraften som kommer genom honom. Men hur blir det nu? Många troende har säkert varit iväg på Nyhem, New Wine eller Torp, eller kanske snart ska till Hönö. Men hur blir det efteråt?
Jag är övertygad om att vi behöver dessa vattenhål. Platser där vi får dricka djupt från källan för att sedan kunna gå vidare ut i vildmarken. Samtidigt behöver vi se till att vi dricker dagligen också. Våra kristna konferenser och stormöten kan låta oss fylla på våra djupa reservoarer och alla extra vattenflaskor, men sedan behöver vi brunnar längs vägen och att faktiskt dagligen öppna flaskorna och dricka.
Jag är en vanemänniska och har inga problem med att varje morgon sätta mig och ta en stund med Jesus genom att läsa hans ord och be. Samtidigt handlar det om att hitta den här möjligheten att dröja kvar. De gånger när man inte känner hans närvaro eller när man bara läser för att ha läst, att då inse att hjärtat inte är rätt ställt och ta tid att stanna upp och lägga ner hjärtat inför honom igen. Det är svårt, och det är speciellt svårt när man vet att barnen vaknar strax eller att man nu måste gå och väcka dem för att hinna i tid till allt annat.
I Andra Mosebok 33:11 kan vi läsa om hur Mose talar med Herren ansikte mot ansikte i uppenbarelsetältet. Men det står också att när Mose gick tillbaka in i lägret stannade hans medhjälpare Josua kvar i tältet – han lämnade det aldrig.
Bön ger kraft och tid med Gud ger klarhet.
— Danai Gabre
Herren ger Mose ett löfte om att ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro”. Det är i Guds goda närvaro som vi finner ro. Det är där vi är hela. Vi har fått Jesu löfte om att han är med oss alla dagar, men ofta har vi så fullt upp med allt som ska göras (för Hans rike eller annat) att vi glömmer stanna och vila i hans närvaro.
Wilberforce Bezudde, som talade på torsdagens storseminarium, sa att om vi inte har tid att be, om vi inte tycker vi har tid för Gud, så är vi själviska. Vi låter vår stolthet komma i vägen och tror att vi eller det vi gör är viktigare än vår relation till Gud och det han vill göra i oss.
A W Tozer, en amerikansk troshjälte från början av 1900-talet, sa en gång att om vi alla i våra kammare skulle be före alla våra styrelsemöten så skulle vi kunna ha hälften så långa möten eftersom alla redan sökt Gud om det som kommer på agendan. Detsamma gäller nog mycket i våra liv. Bön ger kraft och tid med Gud ger klarhet.
Personligen har jag blivit utmanad att söka hans närhet allt mer. Att öva mig på att stänga av allt annat ljud. Att inte bara konstant sätta på en podd eller ens en lovsång när jag diskar eller tvättar. I stället vill jag ta den tiden i tystnad med honom och ge Anden utrymme att tala in i mitt liv.
[ Gitten Öholm ny verksamhetsledare på Nya slottet Bjärka-Säby ]
I dagens höghastighetssamhälle är det lätt att vi flyr tystnaden och fyller den med vad som helst. Därför hinner vi inte reflektera. Hinner inte höra våra egna tankar och då än mindre Guds Ord till oss.
Jag vill uppmuntra och utmana var och en – och mig själv – att spendera mer tid med Gud den här sommaren. Stäng av allt som vill störa och sök Hans närhet. Dröj kvar i uppenbarelsetältet, som Josua gjorde. Dröj kvar inför din mästare och Far. Han gav hela sitt liv för dig och är värdig att få ditt.
