Arbetsbefriade första maj har varit och tur är att den kom mitt i veckan. Även Kristi himmelsfärd kom tack och lov under ordinarie arbetsvecka. Kanske kan en eventuell sommarledighet komma som en efterlängtad bris i värmen! De flesta av oss uppskattar lediga dagar, men ändå görs så lite för att de ska bli fler. Vad är det som hindrar oss som individer och samhälle?
Frågan om arbetstidsförkortning har nästintill varit politiskt död de senaste decennierna, men aktualiseras nu. Förutom att socialdemokraterna väckt liv i frågan har fenomenet uppmärksammats inom Vårdförbundet där man kämpat för hållbara arbetstider för medlemmarna.
Sjuksköterskor vittnar om att de inte kommer kunna jobba hela arbetslivet om den tidigare arbetsbördan fortsätter och medger att det finns dagar då de fullständigt bryter ihop som människor. Samtidigt som de hade velat gå ner i arbetstid är de medvetna om att de inte kan följa sin impuls eftersom hushållets ekonomi inte hade gått ihop. Pengar blir överordnat mående, för överlevnadens skull.
Sociologen och författaren Roland Paulsen har under flera år undrat över varför vi inte går ner i arbetstid, trots att vår produktivitet nästintill fördubblats sedan den senaste arbetstidsförkortningen 1973. Anledningarna som han redogör för i sin bok Arbetssamhället är flera, men återkommande är att det ständigt skapas nya jobb som måste hålla ekonomin i rullning i takt med att teknikens utveckling gör att maskiner ersätter människor på allt fler arbetsplatser.
Paulsen har vidare refererat till forskning som upptäckt att majoriteten hade avslutat sina anställningar om de haft ekonomisk möjlighet till detta. Ett ökat välmående i samband med mer fri tid, blir ett slags slutsats. SOM-institutets senaste siffror visar att 54 procent i vårt land stödjer ett införande av sex timmars arbetsdag. Stödet är det högsta i frågan sedan 00-talet.
Innovationer och kreativitet föds just i det fria tillståndet när vi ges utrymme att tänka nytt.
— Ante Filip Tepic
Några som invänt mot en arbetstidsförkortning i Sverige är Mattias Dahl och Karin Johansson från Svenskt Näringsliv. I en debattartikel i DN 27/4 betonar de att det hade varit negativt för svensk ekonomi att exempelvis sänka arbetsveckan till 35 timmar. Bland annat hade produktionen minskat med åtta procent, skriver de. Denna produktionsminskning skulle i sin tur medföra att BNP minskar med 509 miljarder kronor per år.
Jag läser artikeln om och om igen för att se om det enbart är ekonomiska aspekter som listas – det kan ju inte vara möjligt att de inte säger ett enda ord om vad som hade skett med de anställdas livskänsla och välbefinnande. Mitt hopp är förgäves – som argument belyses endast ekonomiska angelägenheter.
Den största skiljelinjen mellan olika perspektiv har sitt ursprung i huruvida vi tar fasta på ekonomiska eller mänskliga mått. Således, för att förstå vad som är det bästa för människan kan vi inte utgå från ekonomiska tabeller och analyser i första hand. Vi måste framför allt se vad som sker med individen i de olika scenarierna. Vi bör mäta i hälsa och mående, snarare än ekonomiska kalkyler.
Låt säga att ekonomin i landet går sämre vid en arbetstidsförkortning, men vad gör det ifall vi mår bättre? Långsiktigt är det ju till och med så att om vi lyckas fostra friska och lyckliga individer, som går till arbetet med lust och vilja, kommer ekonomin också må bra. Välmående anställda med god hälsa är en nödvändighet för en god ekonomi, men en god ekonomi garanterar inte en lycklig befolkning.
Sverige ska nu testa fyradagarsveckan på utvalda arbetsplatser. Anna-Carin Alderin har tagit initiativet till forskningen som kommer ledas av Lena Lid Falkman, lektor vid Karlstad universitet.
[ Elisabeth Sandlund: Skillnaderna mellan rika och fattiga områden en tankeställare ]
Franske författaren Paul Lafargue belyser i sitt verk Rätten till lättja (1883) att teknikens utveckling blir en frälsning om den tid den frigör utvecklas till fri tid. Om den i stället skapar ett utrymme som sedermera fylls på med ytterligare arbete kan den utvecklas till en förbannelse. Innovationer och kreativitet föds just i det fria tillståndet när vi ges utrymme att tänka nytt. Den tekniska utvecklingen har gett oss potential för ytterligare fri tid – frågan är om vi vågar ta ett steg mot en oviss frihet?
Varje nytt steg mänskligheten tar innebär en risk i samband med att en befintlig stöttepelare försvinner. Med andra ord: för att nå ett nytt stadium måste ett annat förkastas. Bibeln säger oss att inte känna oro på denna resa. Matteusevangeliet uppmanar oss att se på ängens liljor hur de växer, trots att de inte arbetar eller spinner. Även självaste Skaparen inrättade en vilodag.
Arbeta måste man och det är en naturlig del av livet för att överleva. Vad som är skadligt är om lönearbetet är det som hela samhället vilar mot. Vi bör först söka Guds rike och hans rättfärdighet så kommer vi få allt det andra också. Låt oss minnas att vi inte behöver bekymra oss för morgondagen, den har nog med eget bekymmer.
[ Dokument: Här är faktorerna som riskerar knäcka svenska pastorer ]
