Hur kan vi som kyrka ge föräldrar bättre förutsättningar att forma en miljö i hemmet där tron kan födas och formas hos våra barn? Vad gör vi som kyrka med detta? Vad betyder detta för mig som kristen förälder?
Rachel Turner, grundare av organisation Parenting for faith, talade på Nyhemsveckan och Torpkonferensen i sommar om en kyrka för alla generationer, där barnen är med och bidrar och betjänar. Hon utmanade kyrkan att utrusta föräldrarna och ge praktiska redskap för trons utveckling i hemmet. Hon skriver i boken Det krävs en kyrka för att fostra en förälder att föräldrar umgås 2 000–3 000 timmar per år med sina barn medan kyrkan möter barnen högst 100 timmar per år. I boken uppmuntrar hon föräldrar att frimodigt inspirera tron hos sina barn och att göra tron synlig i hemmet i vardagen.
Forskning pekar på att de flesta (72 procent) av de som kommer till tro på Jesus Kristus gör det innan de fyllt 18 år, och att föräldrar och familjemedlemmar är de som har absolut störst betydelse för om ett barn ska komma till tro. I Sverige framställs detta ofta som något fult, men som kristna föräldrar har vi både rättighet och skyldighet enligt barnkonventionen och svensk lag att ge våra barn ledning och stöd när de frågar, söker, tvivlar och när deras personliga tro formas. Artikel 14 i barnkonventionen handlar om att konventionsstaten ska respektera barnets rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Ofta betonas religionsfrihet som frihet från religion, men religionsfrihet handlar minst lika mycket om frihet till religion: ”Konventionsstaten ska respektera föräldrarnas rättigheter och skyldigheter att ge barnet ledning då det utövar sin rätt.”
Det finns tre dimensioner som påverkar ungas trosutveckling och som är viktiga för att bevaras i tron och kyrkans gemenskap: den kognitiva, den emotionella och den sociala dimensionen, allt enligt den norske forskaren Erling Birkedal.
Som kristna föräldrar har vi både rättighet och skyldighet enligt barnkonventionen och svensk lag att ge våra barn ledning och stöd när de frågar, söker, tvivlar och när deras personliga tro formas.
— Andreas Frankner
Det kognitiva kan handla om att tillsammans läsa Bibeln och be, och samtala om livets stora frågor och trons plats och påverkan i vardagen, samhället och världen. Forskningen visar att den som är kognitivt förankrad lättare behåller sin tro.
Det emotionella kan handla om trygghet och att låta sig beröras av Guds närvaro, kärlek och kraft i andliga upplevelser och gudsmöten.
Det sociala är en andlig gemenskap där den kristna tron kan delas och levas ut i vardagen och där vi både får tjäna och betjänas. Detta är utmanande, men så livgivande när det fungerar. Att jag i de kritiska tonåren fick en uppgift och ett ansvar i kyrkan vid ljudbordet och i barnkören kan ha varit avgörande för att jag blev kvar när andra lämnade.
[ Fredrik Wenell: Föräldrar behöver lära barnen att be ]
Detta är viktigt för kyrkan att förstå, men än viktigare i hemmen. För mig betydde det mycket för formandet av min gudstro att tron fanns med naturligt i vardagen med familjen. Inga julklappar på julafton innan julevangeliet, ingen mat utan bordsbön, ingen söndag utan gudstjänst i kyrkan. Att veta att jag fanns med på farmors bönelista gav mig trygghet. Att som barn sitta i köket hos mormor och morfar, få plocka ett mannabibelord ur silverskålen på köksbordet, läsa Dagens lösen och be vid varje måltid präglade mig. Mina föräldrar försökte samla familjen vid frukosten på morgonen innan vi gick till skolan för att läsa ett kapitel ur Barnens bibel och be en kort bön inför en ny dag. Det var ofta stressigt, lättare sagt än gjort för dem då och lättare sagt än gjort när jag själv blev förälder till fyra barn. Nu när jag blivit morfar finns bönelistan med alla barn och barnbarn med i vardagens dagliga böner.
Tron synlig och närvarande i vardagen är avgörande – en tro som är Jesuscentrerad. Karlstad stift gjorde 2022 en undersökning om vad barn och unga tycker om Svenska kyrkan. Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift och Lisa Persson, distriktsordförande för Svenska Kyrkans unga i Karlstads stift kommenterade resultatet: ”Barn och unga vill att kyrkan ska vara mer kyrka. De vill tala mer om Jesus, mer om Gud, de vill veta mer om Bibeln och tron.”
[ Fredrik Wenell: Måste hem och församling vara konkurrenter? ]
I stället för att tona ned det spektakulära med den kristna tron bör vi göra precis tvärtom. Under Alpha Leadership Conference i maj talade Alphas ledare Nicky Gumbel med historikern Tom Holland. Hollands utmaning till kyrkan var att inte tona ned det unika med kristen tro, utan i stället lyfta fram tron på jungfrufödsel, Jesu fysiska uppståndelse från de döda, änglar och demoner, under och tecken, helande och befrielse.
Ny statistik pekar på att Generation Z (åldern 12–27) i jämförelse med Boomers (åldern 60–69) är mer öppna för det andliga i Sverige. 28 procentenheter fler tror på Gud eller en högre makt. 23 procentenheter fler ber någon annanstans än i en kyrka eller religiös mötesplats mer än en gång i månaden. 34 procentenheter fler firar regelbundet gudstjänst. Minst 20 procentenheter fler tror att det övernaturliga, änglar, demoner, Gud, Djävulen och himlen finns.
Barn och ungas tro är ödesfrågor för kristenheten i Sverige. Det är också hoppfulla möjligheter.
