Efter läsning av Ola J Hedins debattartikel som gav en återblick på 1800-talets politiska och religiösa landskap i Sverige började jag tänka på framtiden för religionsfriheten och för relationen mellan religion och politik i vårt västerländska samhälle.
Religionsfriheten är ett av den sekulära demokratiska rättsstatens grundfundament. Traditionen som det västerländska samhället och kristenheten utvecklat av att hålla en rågång mellan religion och politik är vår tids garant för morgondagens religionsfrihet.
Men sedan decennier undergrävs i Sverige den principiella rågången mellan religion och politik. Främst gäller det de aktörer som driver på för att islams religiösa krav ska påverka svensk lagstiftning - i religionsfrihetens namn. Det handlar om synen på religionernas plats och uttryck i samhället. Exempel på det är krav på böneutrop, könsseparation (exempelvis skilda badtider för pojkar och flickor) och ändring i svensk yttrandefrihet för att stoppa koranbränningar (exempelvis blasfemilagar). Och dessa krav framförs i religionsfrihetens namn!
Med bilder från 1854-års religösa frihetslängtan under den tidens politiska och kyrkliga förmynderi illustrerar Ola J Hedin den tidens villkor för individuell och gemensam tro och religionsutövning och de för oss häpnadsväckande konsekvenser det kunde ge att gå emot kyrkans och statens bestämmelser.
Sedan dess har har vi i vårt västerländska kristna samhälle fått goda, praktiska erfarenheter av att tillämpa rågången mellan religion och politik. I den sekulära demokratiska rättsstaten är det ytterst politiken som formar och förvaltar medborgeliga rättigheter och skyldigheter, inte religionen.
Jag vill peka på vikten av att se upp för de religiösa och politiska opinionsbildare som i “religionsfrihetens namn” vill pådyvla vårt samhälle och medborgare islamska påbud.
— Ulf Lönnberg
Sverige är sedan länge ett av världens mest sekulariserade länder, som under kort tid också blivit ett av Europas mest mångreligiösa länder. Det påverkar samhället och staten på gott och ont.
Vårt religiösa landskap är satt under brutalt omvandlingstryck genom att en allt större andel av befolkningen bekänner sig till en annan religion än den som under tusen år präglat vårt land. Med det ökande antalet muslimer har också ett antal islamska företrädare börjat driva på för större påverkan av islams traditionella norm där individen är underordnad kollektivet/klanen. Islam förvaltar sin rättsordning med Koranen som rättskälla.
I islamtrogna statsskick, läs exempelvis Iran, regerar prästerskapet politiskt och styr hur medborgarna efterlever religiösa preferenser och plikter. Islam och politik hör ihop i den muslimska världen. Med utbredning av islams tradition riskerar religionsfriheten att utplånas. Med västerländskt kristen tradition kan den upprätthållas.
[ Läs tidigare inlägg | Ola J Hedin: Religionsfriheten behöver vinnas i dag precis som 1854 ]
I dag är det angeläget att religiösa samfund verksamma i Sverige tar ställning till om arvet från 1854-års religiösa frihetslängtan ska vårdas eller överges. Det är både möjligt och nödvändigt att hålla rågången mellan religion (”tillvaron”, det existentiella) och politik (demokrati och rättsstat).
Församlingsledaren Ola J Hedin varnar oss för att ta religionsfriheten för given. Jag vill peka på vikten av att se upp för de religiösa och politiska opinionsbildare som i “religionsfrihetens namn” vill pådyvla vårt samhälle och medborgare islamska påbud. De missbrukar medvetet en av våra grundläggande mänskliga friheter.
I demokratins och religionsfrihetens namn ska vi motverka den påverkan en del representanter för islam försöker utverka på vårt samhälle. Det handlar inte om teologisk envig. Det handlar om att försvara religionsfriheten för kommande generationer.
