Den 17 april fattade riksdagen det omdebatterade beslutet om en ny könstillhörighetslag. Meningen är att den ska göra det enklare att byta juridiskt kön, vilket blir verklighet när den börjar gälla den 1 juli 2025.
Jovanna Dahlgren är professor i pediatrisk endokrinologi – vetenskapen om hormonproducerande organ hos barn – och prefekt för institutionen för kliniska vetenskaper vid Göteborgs universitet. Hon vädjade i Göteborgs-Posten den 6 april till statsministern och riksdagens ledamöter att bordlägga frågan tills mer fakta finns på bordet. Hon bjöd dessutom in rikspolitikerna till ”att delta och lyssna på de vetenskapliga argumenten”.
Någon bordläggning blev det inte, men på professor Dahlgrens initiativ anordnades den 30 augusti vid Sahlgrenska akademin i Göteborg ett symposium om könsdysfori med rubriken Nuläge och kunskapsluckor. Barnläkaren Mats Reimers har på Dagen debatt den 24 september initierat beskrivit ett delvis skrämmande innehåll i symposiet.
Forskarna vet nämligen inte om vård och behandling med könskonträra hormoner och kirurgi leder till bättre hälsa men de vet att samsjukligheten med psykiatriska diagnoser är hög. De vet också att unga inte alltid är medvetna om alla negativa biologiska konsekvenser av ”könsbyte”.
I det avslutande panelsamtalet frågade en av forskarna uppgivet: “Ska vi verkligen hålla på med detta?”
— Stefan Svensson och Pernilla Wendesten, KD
Faktum är att könsdysfori hos unga har ökat sedan år 2010 med 2 300 procent. Majoriteten av dessa är flickor mellan 13 och 24 år. I välgjorda länkade systematiska översikter gjorda av universitetet i York och som ingår i den engelska Cass-rapporten från april 2024 finns intressant statistik.
Den visar tydligt på en sannolik ”kulturellt” betingad ökning och att särskilt unga kvinnor är sårbara. Psykiatriprofessorn Mikael Landén talar om en ”kulturbunden psykologisk smitta”. Det reser frågor om varför det sker en sådan kraftig förändring runt 2010 och varför den särskilt drabbar unga kvinnor.
Vad politiker i alla partier borde ta fasta på är att patientsäkerhetslagen (2010:659) kräver att sjukvård ska utföras i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Så är inte fallet här. Statsministern Ulf Kristersson drev uppenbarligen själv igenom ett ja till den nya lagstiftningen i sitt eget parti.
[ Läs tidigare inlägg | Mats Reimer: Transvårdens framtid kommer sannolikt avgöras i domstol ]
Någon sådan partipiska behövdes inte hos Liberalerna, Centerpartiet eller vänsterblocket. Problemet för statsministern och denna riksdagsmajoritet är att de ideologiserar sjukvården. Men är det subjektiva upplevelser och identitetspolitik som ska styra sjukvården i Sverige? När det gäller könsdysfori är det helt klart inte längre vetenskap och beprövad erfarenhet.
I det avslutande panelsamtalet frågade en av forskarna uppgivet: ”Ska vi verkligen hålla på med detta?”
Låt oss påminna om att juridiskt kön är en social konstruktion. Det går tillbaka på en lagstiftning om ”födelsenummer” från 1946 och syftet med lagen var att underlätta identifiering av en individ, eftersom flera kan bära samma namn.
Men kvinnors och mäns biologi och personnummer skiljer sig åt. Biologiskt kön tilldelas inte. Biologiskt kön erkänns och är en verklighet i varenda en av 37 biljoner celler i den vuxna människokroppen. Kvinnors könskromosomer är två X-kromosomer. Män har XY. Samstämmighet mellan biologi och socialidentitet är viktig för individen, samhället och myndigheterna, men inte minst för sjukvård och forskning.
Varför har det då blivit en sådan debatt om detta? Handlar det inte bara om en enkel administrativ ändring av en siffra? Nej, det handlar om omsorg om våra barn och unga! Om ett barn med psykiatriska problem upplever att det biologiska könet inte stämmer överens med identiteten så måste sjukvården och politiken ta hänsyn till psykiatrin.
Med den nya lagen behövs inte längre ens en medicinsk diagnos för juridiskt könsbyte för en sextonåring. Men ett byte av personnummer är, enligt Karolinska institutet, ”ett stort beslut med långtgående konsekvenser.” Det är i praktiken ”ett första steg i en transitionsprocess”. Oroväckande ofta leder bytet till diagnosen könsinkongruens, det vill säga upplevelsen att könsidentiteten inte rimmar med det biologiska könet, som i sin tur kan leda till diagnosen könsdysfori och då börjar ”transitionsprocessen”.
I en ledare av Isobel Hadley-Kamptz i Dagens Nyheter den 16 september sätts vagnen framför hästen: Transvård för barn och unga stoppas utan vetenskaplig grund. Men vetenskap och beprövad erfarenhet måste faktiskt komma först! Annars blir det kaos i sjukvården. Socialstyrelsen tvärvände dessutom om barnen i december 2022.
Vi vill att Kristdemokraterna med socialministern och sjukvårdsministern i spetsen värnar patientsäkerheten genom att driva att den nya lagen rivs upp och att sjukvårdens resurser prioriteras utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det vore att tänka på barnens bästa. Det är god etik.
[ Fredrik Wenell: Återremittera förslaget om juridiskt könsbyte ]
