Den kristna palestinska familjen Kisiya driver just nu en inspirerande ickevåldsrörelse för rätten att komma tillbaka hem och stå emot den bosättarrörelse som verkar för deras fördrivning. Genom samarbete – mellan palestinier och israeler, judar, kristna och muslimer - och med stöd av aktörer som Rabbis for Human Rights och Standing Together, är familjen Kisiya en inspiration för oss alla. Skiljelinjen går inte mellan nationstillhörighet eller religion, utan mellan de som stöder rättvisa och jämlikhet för såväl palestinier som israeler, och de som inte gör det.
I vår debattartikel visade vi flera specifika exempel på KKL:s stöd till bosättningar på ockuperat palestinskt område. Detta besvarar Mikael Oscarsson, Hans Eklind och Magnus Oscarsson bara med att det inte är något de “känner igen.”
För att ytterligare hjälpa riksdagsledamöterna kan vi hänvisa till Jerusalem Posts rapportering om KKL:s fastighetsköp i Hebron, och KKL:s egna informationsbroschyr som berättar om deras verksamhet i byn Susiya på södra Västbanken. Med KKL:s tidigare styrelseordförande egna ord: “Köpen av mark i Judéen och Samarien [Västbanken] har varit KKL-JNF:s policy i många år.”
De kristdemokratiska riksdagsledamöternas kategoriska förnekande av KKL:s bosättarverksamhet är uppseendeväckande i ljuset av dessa mycket specifika exempel.
Men samtidigt som KD förnekar KKLs inblandning i bosättningar, bekräftar KKL Sverige i sin replik att KKL hävdar rätt till marken i Betlehemsområdet på Västbanken och att de drivit en rättsprocess för att ta över marken. Detta är själva definitionen av sådan bosättarverksamhet som KD hävdar att KKL inte har något med att göra.
KKL Sverige hävdar också att Västbanken inte är under ockupation. Återigen lyfts perifera påståenden utan folkrättslig tyngd fram, medan vi refererar till yttrandet i Internationella domstolen, ICJ, den tyngsta instansen inom folkrätten.
Enligt Mellanösternexperten Anders Persson finns “ingen fråga i internationell politik där det råder en sådan konsensus” som i frågan om att Västbanken är ockuperad. Även här argumenterar KKL Sverige emot KD:s uttryckta linje att bosättningar “strider mot folkrätten och undergräver möjligheterna till en förhandlad tvåstatslösning.”
Vi noterar också riksdagsledamöternas påstående att de under sin omtalade resa inte träffat aktörer som rättfärdigade fördrivandet av människor. De träffade dock Simcha Rothman vars partiledare Bezalel Smotrich radikalt har påskyndat bosättarexpansion och fördrivning av palestinier.
Hur Oscarsson, Eklind och Oscarsson kan komma till slutsatsen att KKL-JNF inte har någon bosättarverksamhet får andra spekulera i. För oss är det dock mest oroväckande att de lämnar oss och den kristna familjen Kisiya utan något svar på den konkreta frågan: “Hur arbetar man för att akut förhindra vräkningen av den kristna palestinska familjen utanför Betlehem, som KKL-JNF ligger bakom?”
För oss är det en självklarhet att lyssna på de kristnas rop på solidaritet och stöd. Detta gäller familjen Kisiya, familjen Nassar som inte långt därifrån driver Tent of Nations, en viktig mötesplats för fred och försoning som också hotas av bosättningarnas utvidgande, och andra kristna i det Heliga landet.
Vi är övertygade om att kristdemokrater runt om i Sverige är bedrövade av Kisiya-familjens situation, och är redo att besvara deras rop om akut hjälp på ett annat sätt än Oscarsson, Eklind och Oscarsson. Vi står med kristna i flera länder i bön och stöd för Kisiya-familjen och tusentals andra palestinier i deras situation, och uppmanar KD att göra detsamma. Vi behöver mer, inte mindre, praktisk solidaritet med kristna palestinier som i handling visar vägen framåt i rättvisans, försoningens och jämlikhetens riktning.
