Den 7 oktober 2023, den 11 september 2001, den 6 augusti 1945 minns vi för fruktansvärt dödande och lidande. Förintelsen, folkmorden och de stora massakrerna glömmer vi inte heller. Men vedergällning och hämnd skapar inte trygghet. Lag och domstol är den svages skydd mot den starkes våld.
För att Förintelsen och världskrigens fasor inte skulle upprepas skapades FN i oktober 1945 av 51 stater i en gemensam överenskommelse om en världsordning till skydd för utsatta enskilda, folkgrupper och nationer. Grundidén med FN är att vara universell. Det är lätt att hålla med om kritik mot FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR) och att många medlemsländers ageranden strider mot idealbilden av FN-organets kärnuppgift: att bevaka och försvara de mänskliga rättigheterna.
Men FN:s roll har betydelse ur rättighetssynpunkt. Principerna bakom de mänskliga rättigheterna har i sig en inneboende kraft. Den omfattande dokumentering som sker genom FN-organen, till exempel från de särskilda rapportörerna om kränkningar som kan fastställas, är ofta detaljerade och precisa. I dag kan ingen påstå att man inte vet vilka kränkningar och förbrytelser som pågår runt om i världen. Andra viktiga rapporter kommer från kyrkornas ekumeniska följeslagare i Israel och Palestina som rapporterat skriftligt och muntligt i över 20 år.
Värdet av de omfattande FN-dokumenten ska inte underskattas angående Gaza. MR-rådets stående dagordningspunkt ”brott mot de mänskliga rättigheterna på ockuperade arabiska territorier” behandlar Israels brott mot den 4:e Genevekonventionens skydd av civila under den humanitära rätten. Även det palestinska samhällets kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Gaza under Hamasstyret och på Västbanken av den palestinska myndigheten dokumenteras av FN-rapportörerna.
Hamas och Hizbollahs terrorakter samt Israels respons i Gaza och Libanon måste prövas i internationell domstol och lagföras enligt gällande regelverk.
— Debattörerna
Israel (och dess försvarare) ser sig ofta som särbehandlat och åberopar att Israel är en demokrati. Men Israel är också sedan 1967 en ockupationsmakt som systematiskt bryter mot den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna. Internationella domstolen, FN:s säkerhetsråd, Internationella Röda korskommittén och EU har i avgörande resolutioner, beslut och uttalanden slagit fast att de palestinska områdena är ockuperade och att den humanitära rättens principer i den 4:e Genevekonventionen därför gäller.
Kan vi lita blint på FN? frågar Tomas Dixon, som replikerat på vår artikel. Svaret är: Naturligtvis inte. FN är inte mer än sina bristfälliga medlemsländer, demokratier, diktaturer och auktoritära regimer. Men det handlar inte om att lita blint på FN. Den seriösa och avgörande frågan är om vi accepterar FN:s konventioner och dess humanitära rätt, som de formulerades efter andra världskriget. Något annat internationellt regelverk finns inte. Och om FN:s internationella rätt gäller, ska den rimligtvis gälla för alla medlemsländer, även Israel. Svaret på frågan om Israel har brutit mot FN:s konventioner avgörs av fakta, inte av hur sällan diktaturer fördöms.
Hamas dödande av 1250 oskyldiga israeler den 7 oktober 2023 och att 251 togs som gisslan är omöjligt att försvara, likaså finns inget försvar för Hizbollahs raketbeskjutningar mot Israel. Det går inte heller att försvara den israeliska arméns dödande av cirka 40 000 människor i Gaza i sin jakt på Hamasterrorister samt att driva en miljon libaneser på flykt i sin jakt på Hizbollahterrorister för att säkra återvändandet för israeliska internflyktingar. Hamas och Hizbollahs terrorakter samt Israels respons i Gaza och Libanon måste prövas i internationell domstol och lagföras enligt gällande regelverk.
”Whataboutism” är en svag argumentationsform. Den används flitigt av skyldiga regimer och deras försvarare. De rättfärdigar sitt beteende med att andra gjort något värre. Att argumentera så är inte värdigt demokratier. Israel ska försvara sig i sak mot sakuppgifter, fakta mot fakta. Inte genom att hänvisa till dem som kommit undan med brott.
Vi hoppas på fortsatt konstruktiva samtal för att främja en världsordning som skyddar den utsatta enskilde, folkgruppen och nationen – oavsett vem. De israeler som protesterar mot regeringen Netanyahus fruktansvärda agerande i Gaza och Libanon behöver alla internationella krafters stöd för ett slut på detta krigs vansinne.
FN:s kraft behövs för ett slut på den israeliska ockupationen, för att stoppa terrororganisationerna Hamas och Hizbollah, för frihet för alla israeler i gisslan samt för alla palestinier i administrativt förvar genom vapenvila och en rättvis fred.
