Dödshjälp legaliseras i allt fler västländer och i Sverige finns en riksdagsmajoritet som är för en utredning av frågan. I debatten framställs dödshjälp som lösningen för att slippa lidande i livets slutskede, trots att experter inom den palliativa vården hävdar att den naturliga döden i de flesta fall är lugn och värdig bara rätt metoder för smärtlindring och nedsövning används. Dödshjälp är heller ingen garanti för en smärtfri död. Det finns forskare som hävdar att komplikationer förekommer i relativt hög grad vid dödshjälp, och att döendet i vissa fall har dragit ut på tiden flera dagar.
Oregonmodellen, där endast assisterat självmord är tillåtet, lyfts ofta som en mönstermodell där komplikationer är sällsynta. Dock är en läkare inte alltid närvarande så komplikationer kanske inte ens registreras. Enligt den senaste rapporten från delstaten Oregon i USA var den förskrivande läkaren närvarande vid dödsögonblicket i endast 12 procent av fallen under 2023. I 72 procent av fallen uppgavs komplikationer vara ”okända”. De komplikationer som uppgavs var främst kräkningar och kramper. Tiden mellan intag av preparatet och dödens inträffande varierade från 3 minuter till 137 timmar, det vill säga nästan 6 dygn.
Det sluttande planet är ett fenomen som på olika sätt drabbat länder (delstater) där dödshjälp legaliserats. Det kan handla om att antal ständigt ökar och att kriterierna utvidgas så att dödshjälp börjar omfatta allt fler grupper. I Belgien och Nederländerna har barn dött genom dödshjälp och även fysiskt friska patienter med enbart psykiatriska sjukdomar.
Dödshjälpslagar riskerar att särskilt drabba svaga och sårbara personer.
— Debattörerna
I Kanada har personer beviljats dödshjälp enbart på grund av funktionsnedsättningar. Och trots att en psykiatrisk utvärdering är ett av kriterierna för att beviljas dödshjälp i Oregon hade endast 0,8 procent av patienterna genomgått en sådan, så befintliga kriterier måste ha kringgåtts.
Även ekonomi kan bli en faktor som pressar patienter till dödshjälp, exempelvis när sjukförsäkringen täcker kostnader för dödshjälp men inte för den behandling som krävs. Risken för att dödshjälpspatienter också blir måltavlor för organdonation har lyfts av bland andra psykiater Mark Komrad som besökte Sverige 2019. Och organdonationer kommer i oproportionerligt hög grad från dödshjälpspatienter enligt CTV News i Kanada.
I dokumentärfilmen Livsfarliga lagar från 2020 intervjuades Kenneth Stevens, läkare till Jeanette Hall. Hon diagnostiserades år 2000 med obotlig cancer och gavs tolv månader att leva. Eftersom hon var medborgare i den amerikanska delstaten Oregon beslöt hon sig för att avsluta sitt liv genom assisterat självmord. Men hennes läkare ville i stället inleda behandling och Jeanette beslöt att ge den en chans. Hon blev frisk och fick se sin son ta polisexamen. Tjugo år senare har hon uttryckt tacksamhet över att hon fick en läkare som ansåg att utförande av dödshjälp inte ingår i läkaryrket, och hon anser nu att assisterat självmord borde vara olagligt.
Även den svenska läkarkåren står inför ett vägskäl att antingen acceptera att också dödshjälp ska ingå i arbetsuppgifterna, eller att vägra omdefiniera sitt vårdande och läkande mandat.
Vi hävdar att dödshjälp inte bör legaliseras i Sverige. För det första är tillgång till god palliativ vård ett bättre alternativ. Skulle inget annat hjälpa kan patienten få sova sina sista timmar eller dagar i livet. Eventuellt borde vården bli bättre på att informera döende patienter om denna möjlighet.
Dödshjälpslagar riskerar för det andra att särskilt drabba svaga och sårbara personer. För det tredje strider dödshjälp mot alla etiska koder genom historien. Vårdens uppgift bör inte avvika från den hippokratiska eden att aldrig skada, ibland bota, ofta lindra och alltid trösta.
