Det saknas lite värme sen är allting perfekt sjöng Uno Svenningsson och gruppen Freda’ i början på 1990-talet. Frasen kommer till mig när jag hör Migrationsverkets generaldirektör Maria Mindhammar tala om myndighetens nya uppdrag att fokusera mer på utvisningar och återvändande. Uno Svenningsson fortsätter i sin låt:
“Sänder ut ett SOS från törstens hav
Längtar efter orden som befriar
Här saknas en känsla för varm atmosfär
Som leder oss från kylan när allt ska va perfekt”
Ett samhälle som fokuserar på att göra sig av med oönskade människor kan verkligen sägas sakna “känsla för en varm atmosfär”. Vårt bemötande av våra medmänniskor, särskilt änkan, främlingen, den fattige och den faderlöse är en temperaturmätare av vårt andliga tillstånd och hur ett kyligt och hjärtlöst förhållningssätt kan tända en helt annan sorts eld. En helvetets eld som förtär människor både bildligt och bokstavligt.
Punkbandet Ebba Gröns träffsäkra text i låten 800° vittnar om hur samhällets kyla leder till just detta.
“Vi fryser ihjäl, det är så kallt
Stackars barn
Men snart blir det varmt
Ja, vi fryser ihjäl, det är så kallt
Stackars barn
Men snart blir det varmt
Åttahundra grader
Du kan lita på mig, du kan lita på mig”
Jag ser hur människor radikaliseras och har allt svårare att tänka sig in i andra människors situationer.
— Joel Larsson
Pastorn och författaren Brian Zahnd beskriver i den på svenska nyutgivna boken Aldrig mera våldets väg bland annat hur slaveriet i Amerika och den brutala behandlingen av slavarna förmodligen blev den tändande gnista som utlöste det amerikanska inbördeskriget. Precis som punkbandet Ebba Gröns text vittnar det om hur hjärtats kyla snart vänds till “800 grader”.
Zahnd skriver i sin bok: “När din stad är byggd på våld, är frihet bara ett annat ord för att döda din broder. Men när din stad är byggd på kärlek, är frihet ett annat ord för att vara den som tar vara på din broder”.
Våld är inte bara fysiskt våld. Vi ser det i retoriken, i lagförslag och i redan genomförd lagstiftning. Vi ser det i ropen på hårdare straff, färre flyktingar och vi ser det i den ohöljda rasism som blivit allt mer normaliserad. Vi ser det i hur hat mot både judar och muslimer får allt större utrymme. Jag ser hur människor radikaliseras och har allt svårare att tänka sig in i andra människors situationer.
När man känner så starkt för endera part i Mellanösternkonflikten att det inte går att behålla nyanserna och se människorna på varje sida, då har våra hjärtan blivit hårda. Vi ser kylan krypa sig in när kraven på sjuka och arbetslösa blir allt hårdare. Vi ser det i ett myndighetsutövande som kommer allt längre bort från människors vardag. Vi ser det i kristen undervisning som fokuserar mer på Harmageddon än på evangelium. På nära håll ser jag hur en snedvriden och kravfylld helgelseförkunnelse slår på de som redan ligger ner.
[ Frida Park: Struntar Migrationsverket blankt i kritiken? ]
Vad är då alternativet till denna dystra bild av verkligheten? Roland Utbult inleder sången Till himlen når vår sång med texten “Du som värmer frusna hjärtan så dom smälter ner, till Dig vill vi höja vår jubelsång. Du som gör oss fria så att inget binder mer, till Dig lyfter vi våra händer högt upp mot skyn och din kraft strömmar ner över oss”.
I evangeliet finns kraften att bryta ner murar. Han som brutit ner skiljemuren är lika levande i dag som Han var i går. I evangeliet finns kraften att öppna våra hjärtan för främlingen, den sjuke, den fattige och den som sitter i fängelse. Evangeliet som vittnar om Jesus, Han som valde en annan väg än våldets väg. Han som i stället för att låta sig upphöjas till en krigsherre valde att låta sig avrättas på ett kors för att en gång för alla betala priset för vår synd och vår ondska och som inte bara visade oss på fredens och fridens väg utan också ger oss kraft att vandra den om vi vill.
Min bön och önskan för Sveriges kristenhet är att vi i ord och handling går evangeliets och barmhärtighetens väg och att vi i och genom Jesus Kristus får vara den motkraft som i den Helige Andes kraft “värmer frusna hjärtan” och “ger en känsla av en varm atmosfär”.
[ ”Vi ville samla Guds folk och visa att vi älskar varandra” ]
