En intervju i Dagen den 15 oktober med poeten Johanna Larsson hade rubriken Går inte att nå fram med Bibelns ord till ett folk som aldrig hört talas om Bibeln. Larsson förklarar i intervjun att det är en paradox.
Stämmer det att det inte går att nå fram med Bibelns ord till ett folk som inte hört talas om Bibeln? För bara tre veckor sedan kunde Institutet för bibelöversättning, efter 33 års arbete, överlämna hela Bibeln på burjatiska vid en högtidlig ceremoni i Burjatiens huvudstad Ulan-Ude vid Bajkalsjön i Sibirien. Under de år översättningsarbetet pågått har Guds Ord verkat bland detta tibetanbuddhistiska folk och i dag finns grupper av burjater som följer Jesus och lever för honom. Bibelns ord når fram till dem som aldrig hört!
För mig som ledare för en organisation som arbetar med bibelöversättning väckte naturligtvis intervjun med Larsson många tankar. För jag ser ju hela tiden att det som artikeln säger inte går, går.
En kvinna som bor i republiken Mari väster om Uralbergen där naturreligionen är det traditionella sa nyligen: “När jag först började läsa Ordet på mari blev jag förvånad och upprymd eftersom jag kände att Gud talade direkt till mig. Herren visade mig att han känner mig mer än jag kan föreställa mig. När jag läser och hör Ordet på mari lär jag mig alltid något nytt om Gud.”
Detta mönster, att Bibelns ord förvandlar människor från folkgrupper och områden som aldrig tidigare hört eller varit i kontakt med evangeliet, upprepas på plats efter plats. Det har hänt ända sedan Paulus började resa runt i romarriket och det händer i dag bland de bortglömda och ofta okända folkgrupperna i Kaukasien, Sibirien och Centralasien när de möter Bibelns ord och förvandlas av Jesus Kristus.
Bibelns ord är ju inte bara ord, utan en berättelse om Ordet själv. Detta levande Ord, Jesus Kristus, är inte begränsad till vissa kulturer eller människor. Tvärtom upprepas frasen “alla folk och alla språk” om och om igen i Bibeln eftersom Guds kärlek, och Jesu försoningsdöd, gäller alla människor. Därmed är Bibelns ord ett befriande budskap oberoende av kultur, status, kön, geografi, språk, ålder eller sammanhang.
Finns det då inga utmaningar eller behov av kulturanpassning? Självklart finns det. I artikeln med Johanna Larsson vidrördes frågan om det till exempel går att skilja språket från budskapet, och om uttrycket ”Guds lamm” lika gärna skulle kunna översättas med ”Guds säl” eller “Guds renkalv” beroende på vad som är kulturellt relevant. Funderingarna säger något både intressant och viktigt, att Guds Ord inte bara behöver bli översatt utan också bli begripligt och relevant för mottagaren.
Bibelns ord är ju inte bara ord, utan en berättelse om Ordet själv. Detta levande Ord, Jesus Kristus, är inte begränsad till vissa kulturer eller människor.
— Mattias Hallkvist
Grunden för varje bibelöversättare är därför att översätta skriften korrekt, utan att dra bort, ändra, förvränga eller lägga något till originaltextens innebörd. Samtidigt ställs man inför mängder av problem. Hur gör man när ord som förlåtelse, kors, offer, nåd, frälsare, förlossare, ängel, djävul, församling och så vidare inte finns i det språk man översätter till? Eller om djur som lamm, orm, åsna eller kamel är något som de varken hört om eller sett i hela sitt liv och inte har någon relation till?
Det är i sammanhanget inget nytt problem. Också när Bibeln översattes till svenska för första gången brottades man med detta. Ord som vi i dag tar för självklara i vårt språk fick i några fall helt enkelt skapas, lånas eller sättas samman. Så görs också i dag när översättare, språkvetare, lingvister, exegeter och redaktörer under många år utforskar ett språk så att varje ny översättning ska vara trogen grundtexten, men också begriplig för mottagaren.
När människor sedan börjar använda och aktivt läsa det som översatts sker något mer. Då inkarneras Guds Ord genom dem som läser och börjar följa Kristus. I det sammanhanget kan lokala liknelser i förkunnelse och samtal växa fram så att också sälar och renkalvar kan få illustrera Guds kärlek för varje folk. Men att i en översättning byta ut ett sådant centralt begrepp som Guds lamm är problematiskt, eftersom det har referenser i profetior, berättelser och händelser i hela Gamla testamentet och är en del av vår centrala förståelse av Kristi natur.
Därför är det avgörande, jag anser till och med att det är en rättighet, att varje människa får möjlighet att läsa en bibel trogen grundtexten på sitt hjärtespråk. Det är först då evangeliet blir både begripligt och möjligt att tas emot eller avvisas på ett meningsfullt sätt. Att inte alla har tillgång till Bibeln på sitt modersmål är en stor orättvisa!
