Varför är miljontals kristna villiga att stötta Donald Trump när han hyllar diktatorer, bestrider valresultat där han förlorar och vill benåda dem som stormar parlament?
Det diskuterade jag i min debattartikel i Dagen 16/10 och erbjöd flera förklaringar: många kristna känner inte till att Trump är så pass antidemokratisk, andra ser auktoritär politik som något positivt.
Professor Kjell O Lejon svarar i en replik (Dagen 18/10) att jag ”ensidigt målar upp endast en presidentkandidat som problematisk” och inte tar upp det som ”många kristna framhåller som positiva politiska åtgärder under Trumps presidentperiod”, oberoende av ”Trumps personlighet och skrupellösa framtoning, moral och överdrifter”.
Min poäng var dock inte att det är svårt att förstå hur kristna kan stötta Trump trots hans personlighet och överdrifter, utan trots att han föraktar demokratin och försöker bli diktator. Att vara antidemokratisk är inte en skrupelfri framtoning bland alla andra, det tillhör inte samma kategori som att Trump är ful i mun eller är dömd för sexuella övergrepp, även om det också är illa.
Att forskning visar att det Republikanska partiet har blivit mycket mer antidemokratiskt under Donald Trump innebär att det inte spelar någon roll om väljarna tror att Republikanerna representerar deras åsikter mer. Att Trump så sent som i år ändrade sig i abortfrågan och försökte starta ett krig trots att han framställer sig som en fredspresident visar hur svårt det är att redan nu ställa honom till svars.
Jacob Rudenstrand påpekar i sin replik (1/11) att republikaner han känner relativiserar Trumps antidemokratiska beteenden med att hävda att Harris minsann är lika odemokratisk när hon stöttar antirasistiska demonstrationer och med att det sker brott i USA:s demokratledda städer, något Harris är emot (!). Det är extremt dåliga argument som framförs av dessa republikaner. Trump å sin sida talar om en ”inre fiende” som han vill bekämpa med militärmakt och han har över hundra gånger hotat att straffa sina politiska fiender om han kommer till makten.
Att kristna är med och välkomnar dessa antidemokratiska tendenser på båda sidorna Atlanten är ett stort problem vi behöver ta på största allvar.
— Micael Grenholm
Trumps tidigare minister och stabschef John Kelly har avslöjat att Trump förra gången han var president blev alltmer fascinerad av diktatorer, talade om att Hitler gjorde bra saker och att han ville ha samma sorts generaler som Hitler hade, något två andra vittnen också bekräftar till The Atlantic. Kellys bedömning är att Trump skulle ”älska” att vara diktator, något 13 andra före detta anställda i Trump-administrationen bekräftar i ett öppet brev. Det finns ingenting Harris sagt eller gjort som kommer i närheten av det demokratiska hot Trump representerar.
Micah Fryxelius ifrågasätter dock i sin replik (27/10) om Trump verkligen är så antidemokratisk. Han hänvisar till en video där Trump ett dussintal gånger på olika sätt säger att han ska bryta mot grundlagen. Trump – och Fryxelius – menar att det är ett stående skämt som medier missuppfattar. Och visst skrattar vissa av hans anhängare. Andra jublar. Men vilken annan demokratisk politiker ”skämtar” på detta sätt? Varför säger Trump samma saker på fullt allvar med argument för varför han har rätt till det?
Fryxelius påstår att Trump inte kallade skanderandet av ”Häng Mike Pence” för sunt förnuft utan ”att Mike Pence inte certifierar det Trump menar är ett förfalskat valresultat”. Men samtalsämnet var Pences säkerhet och Trump hade just försvarat mobbens skallgrop med att de var ”väldigt arga”. Dessutom har en av Trumps tidigare anställda vittnat under ed om att Trump ansåg att Pence förtjänade att hängas, och när han konfronterades med att Pences liv var i fara svarade han enligt rättsliga dokument: ”so what?”
Fryxelius försöker argumentera för att Trump inte uppmanade till att USA:s konstitution ska upphävas utan hävdar att Trumps poäng var att Demokraterna försöker upphäva konstitutionen. Det är en ovanlig tolkning. Trump fördömdes däremot av mängder med republikaner för sitt uttalande. Fryxelius har rätt i att Trump kort därefter förnekade att han uppmanade till att grundlagen skulle upphävas men det var inte för att han hävdade att han hade åsyftat på Demokraterna. Han vidhöll att det han efterlyste var att Republikanerna behöver agera ”omedelbart” för att förhindra ”stulna val”. Trump förnekade snarare att han hade nämnt konstitutionen, bisarrt nog.
[ Läs tidigare inlägg | Micah Fryxelius: Osanna påståenden om Trump bidrar till polarisering ]
Slutligen ifrågasätter Fryxelius Trumps kopplingar till den auktoritära politiska planen Projekt 2025 genom att hävda att Trump välsignat organisationen som skrivit den snarare än själva planen. Russel Vought som berättade om denna ”välsignelse” avslöjade dock i samma andetag att Trump är ”väldigt stöttande av vad vi gör” och att Trump prisat organisationen för att de gör ett ”otroligt jobb” att ta fram en ”detaljerad plan” för ”vad vår rörelse ska göra”.
Det är alltså en plan som en professor i juridik har kallat ”ett betydande steg till en auktoritär regering”. Att kristna är med och välkomnar dessa antidemokratiska tendenser på båda sidorna Atlanten är ett stort problem vi behöver ta på största allvar.
