I ljuset av årets tema i kyrkomötet, ”Kyrkan i det offentliga rummet”, och den demokratiutveckling man säger sig vilja verka för, finns det sannerligen skäl att oroa sig. Det är uppenbart att tematiska kyrkomöten inte har fokus på demokrati. Därtill rimmar årets tema illa med de förändringar kyrkostyrelsen föreslår avseende val – förändringar som gränsar till hyckleri.
Samtidigt som man föreslår snabba revideringar med inskränkt demokrati till följd, föreslås kyrkomötet – i enighet med årets temasession – verka för demokrati.
Ett tematiskt kyrkomöte för med sig en begränsad motionsrätt. De större nomineringsgrupperna valde ändå att gå vidare med ett tematiskt kyrkomöte som alltså har inriktningen ”Kyrkan i det offentliga rummet”.
Tretton motioner föreslogs av presidiet att inte behandlas under årets kyrkomöte med motiveringen att alla ledamöter känner till att det inte föreligger ”fri motionsrätt i år”.
Vad det innebär i praktiken är alltså att väljare nu riskerar att inte få representation.
— Debattörerna
Utskottens betänkande avseende temat ”Kyrkan i det offentliga rummet” kulminerar i en skrivelse med många märkliga formuleringar, både avseende innehåll och om det man avser att kyrkomötet ska besluta: ett så kallat ”uttalande”. Rimligen bör den första frågan man ställer sig vara: ”vem väntas läsa detta uttalande?” Kanske ett svar kan vara att skrivelsen ska tjäna som en – inte helt opolitisk – bekännelseskrift.
Många av uttalandena är sådana som varje kristen kan ställa sig bakom. På ytan ser de inte vidare värst anmärkningsvärda ut. Det uttalande som skrivelsen föreslår att kyrkomötet beslutar att ställa sig bakom har några punkter som särskilt avser demokrati. Svenska kyrkan ska bland annat – enligt skrivelsen – bidra till ”det demokratiska samhällets upprätthållande och utveckling”. Vilket rimligen är två olika saker.
Generöst uppfattar vi det som att skrivelsen tar sikte på att värna det demokratiska samhället. Gott så.
Men i ljuset av detta har kyrkomötet även att ta ställning till förslag som begränsar minoritetsskyddet för mindre nomineringsgrupper. Förslag, som att införa en procentspärr för nomineringsgrupper för att få ta plats i kyrkomötet.
Den generella tvisten där – av debatten att döma – tycks vara huruvida spärren bör landa på två eller tre procent. Men att minoritetsskyddet ska börja avvecklas tycks övriga större nomineringsgrupper vara överens om.
Vad det innebär i praktiken är alltså att väljare nu riskerar att inte få representation. Dels genom att medlemmar först måste överväga huruvida ens röst riskerar att kastas bort om man röstar på en nomineringsgrupp som inte når upp till spärren. Dels ifall nomineringsgruppen inte fått tillräckligt många röster för att faktiskt nå upp till den – och därmed inte får mandat.
Den konspiratoriskt lagde kan förstås tänka sig att de nomineringsgrupper som ställer sig bakom införandet av en spärr gör det för att de anser sig veta bättre än väljaren vilka nomineringsgrupper som är lämpliga att rösta på. Eller att de kanske har en avsikt att begränsa kyrkomötet till färre – men större – nomineringsgrupper.
Det ledande argumentet är emellertid kopplat till nomineringsgruppernas möjligheter att ta plats i utskott. Man menar att detta är viktigt för nomineringsgruppen, vilket det ligger en del i. Men det argumentet väger i den bildliga vågskålen inte lika tungt som vikten av minoritetsskydd. Att Svenska kyrkans medlemmar blir representerade efter sina önskemål.
Till skillnad från riksdagen bildar kyrkomötet ingen regering. Det finns inga rimliga skäl till att begränsa Svenska kyrkans medlemmars möjlighet att få representation på det vis som nu föreslås.
Det är vidare en anmärkningsvärd ordning att under en mandatperiod ändra i frågor som rör val. I de flesta demokratiska forum ställs större krav på beslut av den sorten. Två likalydande beslut över två olika mandatperioder med kvalificerad majoritet.
En demokratiskt sinnad ledamot bör finna goda skäl att ha synpunkter på frågan kring procentspärr vid val. Även andra ändringar rörande val – i synnerhet under en enskild mandatperiod.
Hyckleriet – från de större nomineringsgrupperna – som omhuldar årets kyrkomöte avseende demokratin är uppseendeväckande.
