Efter en överraskande offensiv kunde syriska rebeller till slut inta Damaskus och störta diktatorn Assad och hans brutala regim. Maktövertagandet skedde under ledning av den islamistiska extremiströrelsen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), vilka utgör en utbrytargren av al-Qaida. De tillämpar en mycket strikt tolkning av islam och vill införa sharialagar som knappast ger utrymme för andra religioner att verka fritt.
HTS slutmål är, precis som för Islamiska staten (IS), att etablera en islamisk stat i regionen. Med det islamistiska maktövertagandet i Syrien riskerar kristna att återigen utsättas för folkmord likt det som IS tidigare utfört.
Vi minns alla de fruktansvärda nyheterna som strömmade in under den IS storhetstid. Genom ödeläggelse och förföljelse gjorde sig terroristerna skyldiga till några av de värsta brotten mot mänskligheten som världen har skådat sedan andra världskriget.
En av de mest utsatta grupperna under denna tid var den kristna minoriteten i Mellanöstern. Det rörde sig bland annat om avrättningar, korsfästelser, tvångskonverteringar samt brutal förföljelse av kristna minoritetsgrupper såsom syrianer, assyrier, kaldéer samt yazidier.
Vi behöver därmed utgå från det värsta, och vidta åtgärder därefter.
— Yusuf Aydin, KD
Detta har kraftigt försvagat den kristna minoriteten och det kristna livet i regionen. I början av 2000-talet bodde exempelvis omkring 1,2 miljoner kristna i Irak. I dag är den siffran nere på enbart omkring 120 000. I Syrien är situationen likväl graverande. Från att 2011 ha utgjort 10 procent av Syriens befolkning utgör kristna i dag enbart 2 procent. Från 1,5 miljoner kristna då till omkring 300 000 nu. Detta är en del av ett mönster där kristna i dag är världens mest förföljda religiösa grupp – hela 365 miljoner kristna lever under någon form av förtryck, vilket är särskilt påtagligt just i Mellanöstern.
Ledaren för HTS, Mohammed al-Jolani, har förvisso påtalat att religiösa minoriteter inte har något att frukta och att framtidens Syrien har plats för alla. En återblick i historien ger en dock stor anledning att tvivla. Islamistiska samhällen tenderar att vara djupt auktoritära och inte respektera vare sig religions- eller yttrandefrihet. Det finns inga skäl att tro att något skulle vara annorlunda nu, i synnerhet inte när det gäller en terrorstämplad organisation som HTS. Vi behöver därmed utgå från det värsta, och vidta åtgärder därefter.
Kristdemokraterna och regeringen arbetar sedan tidigare med att skydda religionsfriheten i regionen. Det utövas bland annat diplomatiska påtryckningar mot länder för att religionsförföljelse ska upphöra. Sverige knyter därtill i högre utsträckning handelsavtal till villkor om efterföljelse av religionsfrihet.
[ Oro bland kristna i Syrien efter islamisters frammarsch ]
Regeringens biståndspolitiska reformagenda, som presenterades under förra året, inkluderade vidare viktiga skrivningar som slår vakt om religionsfriheten. I biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika (MENA) följdes detta upp med ett nytt prioriterat mål för svenskt bistånd i regionen som löd: ”Ökad religionsfrihet, inklusive rätten till frihet från religion, och skydd av religiösa minoriteters rättigheter”. Kristdemokraterna arbetade hårt för att ta dessa steg mot rätt riktning. Skrivningen är ett unikum i svensk utrikespolitik. Mer kommer dock krävas om vi ska kunna hålla jämna steg med omvärldsutvecklingen.
FN bör initialt arbeta för att upprätta skydd för kristna, tillsammans med andra internationella aktörer. Det är ett viktigt första steg för att beskydda den kristna minoriteten i Mellanöstern. Vidare krävs ett riktat humanitärt stöd. Sverige är en stor och generös biståndsgivare i regionen, såväl när det gäller humanitärt stöd som utvecklingsbistånd.
Biståndet når dock inte alltid fram till de mest utsatta, i synnerhet inte i regioner som är präglade av konflikt. Ett sätt att underlätta detta är genom att en större del av biståndet kan förmedlas via etablerade kyrkor och lokala organisationer som redan finns på plats och har fungerande hjälpinsatser. Dessa har ofta bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna. Detta kämpar KD för att implementera.
På sikt krävs en återuppbyggnad av de kristna samhällena i Mellanöstern. Förstörelsen av kristna samhällen i regionen har sedan IS ödeläggelse och krigen varit mycket stor. Denna förstörelse av bostäder och kristna kulturarv riskerar nu att späs på ytterligare. Att prioritera återuppbyggnaden av såväl kyrkor som civila samhällsstrukturer är således avgörande för att bevara den framtida kristna närvaron i Mellanöstern.
Bilderna från när IS förtryckte och mördade kristna var en skam för hela världen och vår tid. Det var bilder som vi trodde, och hade hoppats, hörde hemma på historiens soptipp. Så var olyckligtvis inte fallet. Det bästa vi kan göra nu är att göra vårt yttersta för att se till att något liknande aldrig händer igen.
Vi måste härvid vara uppmärksamma på alla varningssignaler. Med de islamistiska jihadisternas maktövertagande i Syrien kan vi konstatera att denna varningsklocka ringer för fullt. Tiden att agera är nu.
