Snart är det jullov, och med det kommer årets julavslutningar – skolterminens stora final innan vi dyker in i ledigheten. Men 2024 råder det fortfarande en osäkerhet: Ska skolor få hålla sina avslutningar i kyrkan? Och får prästen bidra med inslag som en välsignelse, en bön eller läsning ur Bibeln?
I Arjeplog väckte det starka känslor när skolan tidigare i år beslutade att inte hålla vårterminens skolavslutning i kyrkan, utan i stället hänvisade till klassrummen. Elever uttryckte sin besvikelse över att en älskad tradition togs ifrån dem, och deras protest visar hur viktigt det är att bevara kulturella uttryck som skapar gemenskap.
Samtidigt kritiserades nyligen en kristen friskola av Skolinspektionen för att prästen avslutade en adventssamling med en välsignelse. Trots att deltagandet var frivilligt och att alternativa aktiviteter erbjöds, bedömdes detta som ett ”konfessionellt inslag” och var därmed ett brott mot skollagen.
År 2016 fick Kristdemokraterna igenom ett tillkännagivande från riksdagen om att regeringen skulle ta fram ett klargörande och mer tillåtande direktiv för skolavslutningar i kyrkolokaler. I uppdraget ingick att konfessionella inslag ska få förekomma i offentliga skolor, inte i undervisning men till exempel vid skolavslutningar.
Dåvarande ledamot Lena Hallengren (S) menade i debatten om skolavslutningar att frågan handlar om populism, att ”det inte finns något reellt problem” samt att ”till Skolverket är det ungefär sex personer som hör av sig och har frågor angående konfessionella inslag i skolan”.
Detta visar på både en tondövhet och brist på förståelse. Visst kan man uppröras över något utan att mejla Skolverket?
När prästen läser en välsignelse eller en psalm sjungs blir det en påminnelse om hopp, omtanke och gemenskap – värden som är djupt förankrade i vårt kulturarv och fortfarande har betydelse i dag.
— Mathias Bengtsson (KD)
I stället för att följa riksdagens tillkännagivande gick S-regeringen åt andra hållet, och beslutade 2022 att inga konfessionella inslag ska få förekomma vid skolavslutningar. Kristdemokraterna driver nu på i regeringen för att det beslutet ska ändras.
Det är svårt att förstå den oro som finns kring kristna inslag i skolans terminsavslutningar. Särskilt med tanke på att Sveriges gemensamma värderingar om alla människors lika värde, individens frihet och vikten av solidaritet har sina rötter i den kristna etiken och västerländska humanismen.
Dessa värderingar är en del av vårt samhälles ”etiska modersmål”, det språk vi alla använder för att förstå rätt och fel och för att bygga ett samhälle på medmänsklighet. Kyrkan är en bärare av denna värdegemenskap. När skolor håller samlingar i kyrkan får barnen möta dessa värderingar på ett naturligt sätt, i en miljö som förmedlar respekt för tradition och gemensam kultur.
Kristdemokraterna menar att skolor självklart ska kunna hålla julavslutningar i kyrkan, och att det ska vara tillåtet med enstaka konfessionella inslag som en välsignelse, bön eller bibelläsning. Skolan ska vara icke-konfessionell i sitt undervisningsuppdrag, men det betyder inte att vi ska rensa bort alla spår av tradition och kultur.
Att eleverna får avsluta terminen i kyrkan, på samma sätt som generationer av barn har gjort sedan 1800-talet, ger en djupare förståelse för kyrkan och kulturarvet som inte kan förmedlas på en teoretisk skollektion. Traditioner som julavslutningar i kyrkan handlar om mer än högtidlighet. De är en viktig del av vårt samhälles kulturella och religiösa identitet, och de hjälper oss att förstå och värdera våra egna rötter.
[ Jesus och andlighet trendar bland unga under 2025 ]
Svensk skola har ett uppdrag att förbereda barnen för livet som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle. Då är det också viktigt att man skapar en förståelse för de värderingar som svetsar oss samman. När prästen läser en välsignelse eller en psalm sjungs blir det en påminnelse om hopp, omtanke och gemenskap – värden som är djupt förankrade i vårt kulturarv och fortfarande har betydelse i dag.
När vi firar julavslutningar i kyrkan bygger vi broar mellan generationer och stärker förståelsen för de värderingar och ideal som format Sverige. Det ger oss en möjlighet att förenas kring det som är gemensamt, inte att skapa konflikt.
Traditioner är en tillgång, och det är hög tid att vi ser dem som en styrka i vår gemensamma framtid.
