Kyrkan möter ofta människor i sorg. Det kan vara en förälder som just fått ett dödsbesked, maken till en cancerdrabbad som nyligen dött eller den unga mamman där barnet inte klarade förlossningen.
Deras sorg är ingen sjukdom utan en naturlig reaktion på förlusten av liv. För kyrkans medarbetare är detta ingen nyhet, snarare en del av verksamhetens kärna. Kyrkans medarbetare har en kompetens som är unik kring detta ämne. Förmågan att möta och ge någon form av tröst till den sorgedrabbade.
Det stöd som erbjuds inom kyrkans ram är värdefullt. Däremot passar det inte alla att det blir ett andligt perspektiv på förlusten. Att kunna ge ett bredare stöd och förstå hela livssituationen skulle vara till stor hjälp för många som drabbats av sorg.
För sjukvården har det visat sig ännu svårare att hantera sorgedrabbade. Denne kan reagera på olika sätt. Med enorm ilska, förtvivlan, ett utåtagerande som ibland kan bli farligt. Eller en tyst, inåtvänd reaktion som kan övergå i apati eller ett depressionsliknande tillstånd.
Hjälpen som sjukvården kan erbjuda är begränsad. Diagnostiseringen är inte given och behandlingarna som står till buds är bara för symptomen eftersom det inte finns någon bot för den sorg som drabbat den anhörige. Stödsamtal är en möjlighet men sällan tillräckligt.
I många fall sätts en psykiatrisk diagnos. Det kan absolut behövas någon form av medicinsk behandling för sorgedrabbade, men att klassa människor som psykiskt sjuka när de egentligen inte är det kan ifrågasättas av flera skäl. Risken är också att de får fel slags hjälp när diagnosen är satt.
En rapport som Samarbete för människor i sorg, SAMS, tidigare presenterat visade på flera problem med hur sjukvården bemöter dem som drabbats av sorg. I rapporten, som bygger på en enkät med nära 1 500 svarande i våra medlemsorganisationer, framgår hur det kan skära sig i kontakten. Ord som “oförstående”, “långsam återkoppling” och “bara fokus på medicinering” var vanliga kommentarer. Det ska dock poängteras att många också prisade den vårdkontakt som de hade.
I rapporten framgår det också att det är enorma variationer när det gäller bemötandet. Det beror mer på individen än vilken professionen denne tillhör. Att en person har lång och gedigen utbildning inom ett område säger väldigt lite om förmågan till förståelse och empati i bemötandet av en människa i sorg.
Att ge stöd och hjälp till de som drabbats av sorg är inte lätt, vi förstår det. Just därför är det så viktigt att alla som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med människor i sorg kontinuerligt fortbildar sig och lär sig bättre förstå hur människor i denna smärtsamma livssituation kan få och ta emot hjälp.
Ökad kunskap om sorg och hur sorg yttrar sig innebär vinster på flera plan. De sorgedrabbade kan få bättre stöd och möjligheter att återgå till ett fungerande liv igen, även om det aldrig kan bli som tidigare. Men det blir också en trygghet för dem inom olika verksamheter som möter människor i sorg när de får höjd kompetens och bättre verktyg att arbeta med.
Sorg är ett ämne som länge omgärdats av ett slags tabu i vårt land. Många har lidit i det tysta och det omgivande samhället har vänt sig bort – till ett ibland högt mänskligt pris. Det är dags att vi lyfter fram sorgen och ger de anhöriga ett bättre stöd. Ska vi lyckas med det behöver alla goda krafter hjälpa till.
