När man kommer in på gymmet en söndag förmiddag är det fullt av folk i lokalerna. I spinningpassen dunkar musiken för fullt, i andra lokaler trängs ett 40-tal pensionärer och gör rörelser till hurtig musik. I gymavdelningen är det också fullt med folk och trängsel. Unga som gamla, medelålders och allt där emellan.
Vad gör då alla människor där förutom att träna? Jo, de pratar med varandra. Om allt mellan himmel och jord. Från det jordiska kring krämpor och politik till ibland djupa samtal om Gud finns och livet efter detta. Man kan köra bänkpress och mellan passen höra människor prata om skapelsen och att ”Gud nog tänkte till när han skapade människan”.
Kristna, sökare och ateister trängs bland maskinerna. Människor i olika skeden av livet. Det pratas och diskuteras och för många är nog gymmets funktion lika mycket det sociala som det fysiska. Både kropp och själ får näring. För en del är timmen på gymmet kanske den enda stund på den dagen de kommer att prata med någon. Ensamheten är som bekant stor i vårt samhälle.
När jag ser och upplever detta tänker jag att så här borde kyrkan också vara. Kyrkan finns absolut på gymmet. Kristna delar sin tro där och mellan axelpassen kan det hända att någon får be frälsningsbönen. Allt behöver inte ske i kyrkan. Man får fiska där fisken finns.
Kanske skulle kyrkan också kunna föra in den fysiska aspekten i sin mission?
— Harald Sand
Men vad skulle vi som kyrka och församlingar kunde lära oss av detta? Hur kan vi som kyrka beröra både kropp och själ på detta sätt, och skapa mötesplatser där både kristna och de som ännu inte tror kan mötas och få dela tankar?
Jag tror det finns en stor dynamik i att man på ett gym gör något gemensamt. Man sitter inte bara och pratar rakt upp och ner. Jag tror det är lättare för många att öppna upp och bli förtrolig när man känner sig bekväm i miljön. Det kan i vissa fall vara när man sitter i en träningsmaskin och pustar mellan set:en. Steget att gå till en kyrka eller söka upp en diakon eller präst att tala med är för många ett för långt steg.
[ Crossfit-prästen Oskar Arngården varvar kyrkan med gymmet ]
Kanske skulle kyrkan också kunna föra in den fysiska aspekten i sin mission? Ett gym i kyrkans lokaler, starta löpargrupper eller ta friska promenader på söndagseftermiddagen efter gudstjänsten (eller innan). Gymmen har förstått hur man attraherar folk till sina lokaler och jag tror vi har en del att lära av detta.
År 2025 kanske kan bli året där kyrkorna också ger sig in i friskvårdsbranschen?
