Folkhälsomyndigheten har fått det viktiga uppdraget från regeringen att definiera vad existentiell hälsa handlar om, vilket det nyligen kom en delrapport om. Inte minst med tanke på ökad psykisk ohälsa i befolkningen, krig i vår närhet och att hav och skogar visat sig vara allt annat än outtömliga. Arbetet ska presenteras i mars 2025.
Risken är dock stor att myndigheten kan hamna fel. Orsaken till detta är den utveckling som begreppet fått i Sverige de senaste 10 åren sedan den första nationella konferensen om existentiell hälsa i Västerås 2015.
Begreppet har ofta reducerats till att handla om livskvalitet och psykisk hälsa, och även om det självklart inte är oviktigt hur vi mår som enskilda individer handlar existentiell hälsa om mycket mer. Jag vill därför föreslå en breddning och fördjupning av begreppet.
När världshälsoorganisationen, WHO, 1984 uppmuntrade sina medlemsländer att – tillsammans med den fysiska, psykiska och sociala hälsan som lyfts fram redan 1946 – även inkludera ”spiritual health” i sitt folkhälsoarbete valde de att inte definiera begreppet vidare.
Avsikten med detta var att varje land skulle definiera begreppet utifrån sin kulturella kontext. I Sverige har ”spiritual health” ofta översatts till ”existentiell/andlig hälsa”, eller bara ”existentiell hälsa”.
Till exempel har formuleringen “kontakt med en andlig varelse” tagits bort i den svenska versionen.
— Pontus Nilsen
Under de år jag arbetat med detta för Svenska kyrkans räkning, dels med metodutveckling i projektet ”Öppna kort – modell för existentiella samtal” i Hälsolots Centrums regi (Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen), dels med utbildningsseminarier i Sveriges kommuner och regioners ”Meningsskapande i vår tid”, har jag återkommande stött på missuppfattningen att WHO skulle lista åtta teman som stärker existentiell hälsa.
Detta är dock fel. WHO har aldrig kommit med några sådana rekommendationer. Missförståndet ser ut att ha att göra med en medveten eller omedveten felanvändning av en enkät från 2002 (WHOQOL-SRPB) där bland annat korrelation och kausalitet blandats ihop. Dessa studier syftade till att undersöka relationen mellan andlighet, religion och personlig tro (SRPB) till självskattad livskvalitet (QOL). Enkäten nämner inget om existentiell hälsa.
Ännu märkligare framstår detta unikt svenska missförstånd när man jämför de teman som spridits i Sverige och enkätens kategoriseringar, för de är inte heller desamma. Till exempel har formuleringen ”kontakt med en andlig varelse” tagits bort i den svenska versionen.
[ Därför har begreppet ”existentiell hälsa” letat sig in i svensk politik ]
En risk när existentiell hälsa i allt för hög grad psykologiseras och reduceras till positivt laddade känsloord som förundran, tillit och harmoni – som i den svenska listan – är att andra evolutionära signaler för vår överlevnad – som ilska, sorg och tvivel – marginaliseras och tystas i den ”goda hälsans” namn. Att känna sådana känslor är inte existentiell ohälsa. De är snarare livsviktiga signaler när vi upplever förlust, saknad eller hamnat på fel väg. Detsamma gäller viktiga överväganden om vår frihet, våra begränsningar, beroenden och värderingar.
Faran när sådana signaler tystas är att vi i stället för att ändra oss fortsätter ignorera sådant som i längden är farligt för oss. Som flera av de tendenser vi i dag ser i vårt samhälle: växande gängkriminalitet, utbredd uppgivenhet inför samhällsutvecklingen bland unga och allvarliga minskningar i den biologiska mångfalden. Men också att vi allt för sällan dansar och firar det goda i livet likt våra förfäder och förmödrar. Sällan gråter med dem som gråter och allt för sällan tystnar i vördnad tillsammans med andra inför det stora heliga mysterium av liv, död och nytt liv som funnits här i miljarder år. Som vi alla är en kännbar del av.
Därför borde existentiell hälsa för det första handla om en ansvarsfull och vaken relation till vår livsuppbärande omgivning. Känt så väl som okänt. Helt enkelt om värderingar och ageranden som tar hänsyn till existensen i sin sammanvävda helhet. Som rent vatten, levande natur, välfungerande samhällen och en öppenhet för att vi ytterst kan ha vårt ursprung i en vilja bortom oss. Både vid Lunds universitet och Svenska kyrkans forskningsinstitut pågår det i dag forskning om just existentiell hållbarhet och sådana grundvillkor.
[ ”Regeringen kan så klart inte besluta vad som är meningen med livet” ]
För det andra är ordet ”andlig” lite för spännande för att inte användas. Här håller jag med Ola Sigurdson, teologiprofessor vid Oslo universitet, att det bär på mer djup än det mer akademiska ordet ”existentiell”. Som erfarenheter av livsgnista, kontakt, helighet och en större mening, oavsett om det upplevs i naturen, musiken eller genom förtröstan på en högre kraft.
Här skulle talet om andlig hälsa kunna uppmärksamma oss på vikten av inre vakenhet och att undvika farliga överdrifter och förenklingar, vilka också lurar i de här vattnen. Ett erkännande om att vi som människor inte vet allt, men ändå behöver agera och välja. Att ha möjlighet till det bidrar också till god existentiell hälsa.
Då regeringens uppdragsformulering går att tolka som att ovan beskrivna reducerande missuppfattning spridit sig även dit är en bred definition av existentiell och andlig hälsa särskilt angelägen. Här hoppas jag att myndigheten vinnlägger sig om en bred förankring i olika discipliner i forskarvärlden, bland praktiker och i samhället i stort.
