Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022 har Ryssland blivit alltmer aggressivt med sin subversiva verksamhet mot länder i dess närhet.
En plattform som Kreml använder för det är den rysk-ortodoxa kyrkan som i dag är aktiv i Sverige.
Svenska kyrkan behöver svara på hur den ställer sig till rysk finansiering av ortodoxa kyrkor som har klara kopplingar till den ryska regimen och som agerar som en plattform för ryska påverkansoperationer som står i direkt strid med svenska intressen. Just nu är kyrkans hållning väldigt oklar eller rent av positivt inställd till dialog med rysk-ortodoxa kyrkan.
Ekumenik som verktyg tycks fungera illa i många fall, då de kristna vi talat med i Svenska yyrkans församlingar på vissa av berörda orter inte upplever att den rysk-ortodxa kyrkans verksamhet har något att göra med Svenska kyrkan, vilket rimmar illa med ekumeniken som man formellt driver på nationell nivå. På nationell nivå har Svenska kyrkan däremot uttalat sig tydligt: Dialogen ska fortsätta. Kyrkornas världsråd jämförs med FN.
Det är förstås en världsfrånvänd jämförelse, och svårligen vad som behövs – eller förväntas – av Svenska kyrkan i rådande läge.
... det bör anmärkas att landet i närtid klart pekat ut att Finland och Sverige ingår i deras intressesfär.
— Petter Nilsson (SD-SK), Caroline Nordengrip (Hepatica), Robert Fredriksson (SD-SK) och Pontus Persson (SD).
Svenska kyrkan har i många fall valt att kommentera politiska spörsmål. Ovanstående problembild lyfter emellertid frågor som behöver besvaras. Problemet liknar det som uppmärksammats med moskéer som finansieras av främmande makt – moskéer som ofta i princip agerar megafon för islamistiska länders utrikespolitik, samt utgör en rekryteringsbas för dem.
När SD har kritiserat dessa moskéer har Svenska kyrkan svarat med att stödja religiös mångfald inom ramen för arbetet med interreligiös dialog, det vill säga: Svenska kyrkan har försökt bli kompisar med dem, och alla försök att kritisera den hållningen har brunsmetats.
Resultatet har blivit en åsiktskorridor som medfört att de säkerhetspolitiska aspekterna inte har problematiserats i erforderlig omfattning. Nu är vi där igen, fast den här gången gäller det rysk påverkan genom den rysk-ortodoxa kyrkan.
För Svenska kyrkan är det förstås centralt att agera utifrån de svenska medlemmarnas och församlingarnas intressen i första hand.
Sverige har en lång historia med Ryssland, men i dag är situationen särskilt känslig, och det bör anmärkas att landet i närtid klart pekat ut att Finland och Sverige ingår i deras intressesfär.
Särskilt anmärkningsvärt är placeringen av rysk-ortodoxa kyrkor i Sverige, kanske speciellt den som finns i Västerås. Denna kyrka är placerad nära svensk kärnbränsletillverkning, ABB:s metallurgiska industri, Mälarenergi samt Västerås flygplats. Den rysk-ortodoxa kyrkan i Västerås har med all rätt problematiserats ordentligt medialt.
Bygget av fastigheten har finansierats av ryska kärnkraftsföretaget Rosatom, något som ryska källor har försökt dölja genom att hävda att pengarna skulle ha kommit från bland annat privata donationer. Också den märkliga hanteringen av bygglovet som ständigt kantades av mutanklagelser har uppmärksammats.
Sist men inte minst: Under kyrkans invigning närvarade bland annat diplomater med välkänd koppling till underrättelseverksamhet. Det har även visat sig att den rysk-ortodoxa kyrkan i Boliden också har kopplingar till ovan nämnda kyrkan i Västerås, där kyrkoherden har fått en medalj av en rysk spionchef.
[ Rysk-ortodox präst i Västerås fick medalj från ryskt spionorgan ]
Allt som vi har beskrivit ovan är symptomatiskt för rysk-ortodoxa kyrkans verksamhet i Sverige. Det är dags för alla, inklusive Svenska kyrkan, att se rysk-ortodoxa kyrkan för vad den egentligen är: en plattform för systematiska ryska påverkansoperationer.
Svenska kyrkan behöver ha en kritisk inställning till ryskt finansierade kyrkor, och en kritisk ekumenisk hållning.
