Kristdemokraternas Ingemar Kihlström och Dan Hovskär föreslår i en debattartikel i Dagen en rad olika åtgärder för att minska återfall i brott.
Vi arbetar på Sveriges kristna råd med att samordna den andliga vården inom Kriminalvården, och vill förstärka deras beskrivning av behovet av meningsfullt innehåll under tiden som frihetsberövad, men också förtydliga hur den andliga vården på våra häkten och anstalter ser ut i dag.
Alla människor, även de som är frihetsberövade, har en grundlagsstadgad rätt att utöva sin religion. På uppdrag av Kriminalvården samordnar och förmedlar Sveriges kristna råd den andliga vård som finns genom Nav, Nämnden för andlig vård, på Sveriges samtliga häkten och anstalter. Verksamheten pågår dagligen runtom i landet när våra cirka 180 själavårdare, eller Nav-medarbetare som de kallas, möter häktade och dömda i andlig vård.
Själavårdarna representerar främst kristna och muslimska trossamfund och erbjuder själavård i form av enskilda samtal. De frihetsberövade kan också ta del av gudstjänster, fredagsböner, samtalsgrupper eller annat som just det aktuella Nav-arbetslaget kan erbjuda utifrån tid, resurser och säkerhetsregler.
Vi delar Kihlströms och Hovskärs bild av hur väl både Anonyma alkoholisters 12-stegsprogram och Klostervägen fungerade under sin tid för att minska återfall i missbruk och kriminalitet.
Att det [12-stegsprogrammet] skulle uppmuntra till sekterism är ett befängt påstående.
— Lisa Linderoth och Gustav Sjöqvist
Vi är av en annan uppfattning än Ahmed Mulai, som i sin replik kritiserar 12-stegsprogrammet för att vara en ”gammal metod med religiösa inslag” som enbart bygger ”på tron som koncept” och som uppmuntrar ”till beteenden som liknar slutna grupper eller sekter i samhället”. Grunden i 12-stegsprogrammet är att AA måste fungera för alla oberoende av tro, och enligt AA själva finns ingen anknytning till någon religion. Att gruppen är sluten är en direkt konsekvens av anonymiteten i A:et.
Att det skulle uppmuntra till sekterism är ett befängt påstående. Tvärtom främjar programmet självrannsakan, hälsosamma rutiner och en frisk livsstil för den som insjuknat i beroende. Däremot håller vi med Ahmed Mulai om att brott inte är en följd av brist på fängelser, utan ett resultat av flera faktorer.
Men vi vill komplettera bilden med det som görs på anstalter och häkten för att förebygga återfallen i brott just nu. När Trygghetsberedningen fick i uppdrag av regeringen att se över samhällets arbete med att förebygga återfall i brott och föreslå åtgärder för att minska andelen återfall hos dömda, fick vi tillfälle att lyfta våra erfarenheter av det återfallsförebyggandet arbetet och fick även bidra med förslag inför framtiden.
Vi välkomnar och gläds åt att den parlamentariska kommittén lyfter fram den andliga vården inom Kriminalvården som betydelsefull och delar slutsatsen att Nav-arbetet förebygger återfall i brott även om syftet i första hand är att tillgodose de intagnas rätt att utöva sin religion.
Att få samtala under tystnadsplikt ger en möjlighet till att i ett tryggt rum kunna vara helt ärlig och ur det kan det komma en nyorientering i livet.
Vi vill också bekräfta att den människa som söker en ny inriktning på livet, utöver att lära sig nya beteenden, också ofta finner det meningsfullt att jobba med de existentiella frågorna.
Att i bikt eller själavård få dela sina känslor och tankar med erfarna själavårdare gör också att man kan bli lugnare, mindre frustrerad, och har lättare att fungera tillsammans med andra.
Att få fira gudstjänst med möjlighet att få erkänna skuld, och där nåd och försoning står i centrum, kan ge en gemenskap där goda värden och sunda gränser blir tydliga.
Vi vill poängtera att vi trots den ansträngda beläggningssituationen på de flesta håll ser ett väl fungerande samarbete mellan Kriminalvården och Nav-medarbetarna. Men vi vill också betona hur viktigt det är att förutsättningarna för Nav-verksamheten säkerställs även framöver. De frihetsberövades vård och rehabilitering riskerar annars bli lidande till följd av överbeläggning, resurs- och kompetensbrist.
Sveriges kristna råd har därför ställt sig bakom Trygghetsberedningens bedömning att Kriminalvårdens rehabiliterande funktion behöver stärkas, inte minst under myndighetens pågående expansionsfas.
[ Ahmed Mulai: Förhindra brott genom proaktiva lagar och samhällsåtgärder ]
Vid om- och nybyggnation av anstalter behöver hänsyn därför tas till lämpliga utrymmen för den andliga vården. Dessutom behöver anslagen anpassas för att möta det ökande behovet av andlig vård från fler intagna.
Att unga lagöverträdare är högt representerade bland de som återfaller i brott är smärtsamt och måste brytas. Samtidigt måste barnrättsperspektivet värnas när påföljder för unga förbrytare diskuteras, beslutas och verkställs. I FN:s rapport om barns rättigheter från 2023 finns rekommendationer att ta fasta på.
Vår förhoppning är att regeringen och myndigheter vill fortsätta värna detta viktiga och återfallsförebyggande arbete. Vi som arbetar med den andliga vården inom Kriminalvården är övertygade om att tro, omsorg och teologisk kompetens gör skillnad.
