Begreppet ”folkmord” myntades av den polskjudiske juristen Raphaël Lemkin, då nazisternas förintelse av sex miljoner judar uppdagades. Nazisterna fattade beslutet att mörda alla Europas judar i den ”slutliga lösningen” vid Wanseekonferensen i januari 1942.
Definitionen av folkmord som röstades igenom i FN 1948 fastslår att det måste finnas en bevisad avsikt från förövarens sida att helt eller delvis fysiskt förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Detta skedde i Wansee.
Någon sådan avsikt har aldrig funnits när Israel svarade på Hamas bestialiska angrepp efter den 7 oktober 2023. Därför är Amnestys beskyllningar om folkmord helt grundlösa. Amnesty borde läsa på och vara mer aktsamma med begreppet folkmord.
Söker man på ”Förintelsen” på Amnestys hemsida kommer man förvisso till artiklar där det står om ”Minnesdagen över Förintelsen av judar”, men också till artiklar om att Israel har ”avsikt att fysiskt förinta palestinier”. Att ens semantiskt antyda att kriget mot en fanatisk terrororganisation skulle ha några likheter med den verkliga Förintelsen är oanständigt.
Beskyllningar om att Israel vill förinta palestinierna påminner starkt om det antisemitiska gift som spridits om judar under hundratals år. ”Den blodtörstiga juden” som begår konspiratoriska och hemska gärningar mot sin nästa.
Att ens semantiskt antyda att kriget mot en fanatisk terrororganisation skulle ha några likheter med den verkliga Förintelsen är oanständigt.
— Max Federmann och Ruben Agnarsson
Israel har blivit synonymt med ”världens jude”; har blivit ett land som man alltid kan skylla på i alla sammanhang.
I sitt svar hänvisar Amnesty till FN, en organisation där diktaturer och skurkstater regelmässigt får igenom resolutioner som fördömer staten Israel, Mellanösterns enda demokrati. På grund av starkt antisemitiskt färgade bedömningar har FN i relation till Israel tappat allt förtroende.
Amnesty försöker rättfärdiga sig genom att hänvisa till att en rad andra aktörer som anklagar och fördömer Israel. Men Israel döms jämfört med andra länder enligt en helt egen standard, av en stat som för en existentiell kamp för sin överlevnad.
Amnesty verkar helt sakna kunskap om den geopolitiska situationen i Mellanöstern. Hamas massaker den 7 oktober 2023 präglades av urskillningslöst mördande i det som var den värsta massakern på judar sedan Förintelsen och den blodigaste dagen i Israels moderna historia.
1139 människor dödades och 250 personer togs som gisslan. Många fall av tortyr, kidnappningar, likskändningar och våldtäkter förekom. Kvinnor slets ur skyddsrum, våldtogs, dödades och deras kroppar brändes upp.
Redan den 24 oktober förra året lovade Ghazi Hamad i Hamas politbyrå att om Hamas får chansen kommer massakern 7 oktober att upprepas många gånger tills Israel har utrotats:
”Israel är ett land som inte har någon plats […] Vi måste ta bort det eftersom det utgör en säkerhetsmässig, militär och politisk katastrof för den arabiska och islamiska nationen. Vi skäms inte för att säga detta”, sade han till den libanesiska TV-kanalen LBC.
Under ett arabiskt-islamiskt toppmöte i Saudiarabien den 11 november 2023 beskrevs Israels blotta närvaro i regionen som en kolonial ockupation, och Irans president Ebrahim Raisi hyllade terrorgruppen Hamas och hävdade att den enda lösningen på konflikten är en palestinsk stat från ”floden till havet”.
Hamas använder civila palestinier som mänskliga sköldar när de opererar från barns sovrum, skolor och från moskéer och sjukhus. Civila offer är en medveten del av krigföringen.
Ledaren Ismail Haniyeh sa den 26 oktober 2023 i Mayadeen Network i Libanon: ”Blodet från kvinnorna, barnen och de äldre […] vi är de som behöver detta blod, så det väcker inom oss den revolutionära andan, så det väcker beslutsamhet hos oss.”
I juni avslöjade Wall Street Journal Hamas-ledaren Yahya Sinwars brutala beräkning: Civil blodsutgjutelse kommer att hjälpa Hamas. Sinwars korrespondens visade att han var säker på att ju fler palestinska civila dödsfall desto större fördel för Hamas.
Frågan är vem som i själva verket planerar för folkmord? Men när man bläddrar på Amnestys hemsida bland pressreleaserna framgår det tydligt att organisationen inte har någon förståelse för Israels situation utan skriver med en tydlig politisk agenda.
Amnesty tycks ha tagit intryck av Israels muslimska grannländer där antisemitismen är utbredd, trots att de sedan länge etniskt har rensat sina länder från den judiska befolkning som bott där i tusentals år.
Det är inte första gången Amnesty går vilse. Den 7 augusti 2022 frågade Expressens ledarsida ”Är Rysslands bomber Ukrainas fel, Amnesty?” med anledning av Amnestys rapport om Rysslands anfallskrig mot Ukraina och menade att rapporten hade kunnat vara skriven på uppdrag av Vladimir Putins spinndoktorer.
Amnesty tycks mena att Israel är en skurkstat och att omgivande brutala terrorgrupper och regimer är hedersknyfflar och företrädare för sanningen.
I skuggan av Amnestys rapport – som i stort sett undviker krigets orsaker, huvudaktörer och grundförutsättningar – kan några av världens mest brutala diktaturer obehindrat förbereda sig för krig mot den judiska staten.
När kommer Amnesty att ha en reklamkampanj i tunnelbanan om de senaste årens folkmord i Syrien, Sudan, Nigeria och Ukraina? När kommer de ha reklamkampanjer som uppmärksammar grova övergrepp på mänskliga rättigheter i Kina, Nordkorea och Ryssland? Eller är det bara Israel som ska brännmärkas?
