Den ”så kallade biskopen” skrev USA:s president Donald Trump när han i Washington Cathedral av biskop Mariann Budde uppmanats att visa barmhärtighet mot ”människor i vårt land som nu är rädda”. Han utmålade biskopen som en ”hårda linjens Trumphatare” inom ”radikal vänster”.
Det är ett för Trump vanligt tonfall när någon vågar stå honom emot, inte bara när han – om än helt kortfattat – blivit kritiserad från en predikstol. Vilket alltså skedde vid den traditionella samling över samfunds- och trosgränser som efter varje presidentinstallation brukar hållas i Washington Cathedral.
Svenskamerikanen Budde var tidigare kyrkoherde i episkopala församlingar på andra håll i USA och kallades sedan till biskop i Washingtons episkopala stift, dit katedralförsamlingen hör.
I den församlingens kyrkoråd satt under många år Madeleine Albright, utrikesminister under Bill Clinton, och 2018 – då högerextremismen brett ut sig i olika länder – gav Albright ut den mycket läsvärda boken Fascism – en varning. Dess budskap ligger nära det Stefan Swärd utvecklade på debattplats här i Dagen 23/1.
När kan ekumenik förbli meningsfull – eller ens möjlig – då en del samfund är medspelare i, eller pådrivande för, auktoritär underminering av demokratier?
— Åke Wredén
Men att Albright hörde hemma där gör inte katedralförsamlingen till något slags sammanslutning inom demokratiska partiet i USA. Att Budde var en av talarna, med Trump på första bänk, hade en enkel förklaring: Det är ju hon som är biskop i den kyrkan. Att hon skulle framträda utan att säga något alls som kunde misshaga Donald Trump skulle ha varit mycket begärt.
Förvisso kan Trump räkna henne som meningsmotståndare, men hans rutinförbannelse över henne som ”radikal vänster” är grovt missvisande – i likhet med tusentals av hans andra tirader på nätet och på massmöten.
Biskop Budde är en av undertecknarna av ett högst tänkvärt upprop, Christian Faith and Democracy, från – till att börja med – ett par hundra teologer och kyrkoaktiva verksamma inom en rad kyrkor i USA: protestantiska, katolska och, i några fall, även österländska.
Krisen är dubbel, heter det i uppropet. En kris för demokratin genom framväxten av ”antidemokratiska stämningar” förenade med ”nationalistiska ideologier”. Men också en kyrkornas kris, inom och utom USA, när kristen tro förvrängs – och utnyttjas av auktoritära ledare och regimer som söker bryta ned friheter som är grundläggande för en livskraftig demokrati.
På några punkter riktar uppropet en kritik som uppenbart träffar Trump själv och dennes mer hårdföra anhängare: Våldet mot kongressen januari 2021. Metoden att propagera med lögner och halvsanningar. Spridandet av osanningar om valresultat. Samt våldsamt språk och hotelser – bland det mest utmärkande för Trumps egen agitation.
Uppropets huvudbudskap är att vi som kristna behöver slå vakt om de demokratiska mekanismer, den maktbalans mellan olika organ och de skydd för en författningsenlig ordning, som är ett nödvändigt värn mot människans förmåga till synd. Denna kärnpunkt handlar om en skiljelinje som växer fram, även inom eller mellan kristna samfund.
Den radikalisering Trumpfalangens erövring av republikanska partiet inneburit är inte något som endast förekommer i USA. Det är i fler länder som en utveckling i auktoritär riktning hotar. Viktor Orbáns Ungern, som Stefan Swärd också skriver om, ses bland en del Trumpanhängare som en förebild.
Där är pressfriheten kvävd och myndigheterna hårdpolitiserade. Det har mixtrats med spelregler för att göra det svårt eller omöjligt för oppositionen att med röstsedelns hjälp ändra styret. Sådan politik har, även inom kyrkor, i och utanför USA, fått anhängare – eller understödjare bland de alltför korttänkta.
[ Läs tidigare inlägg | Mats Wallin: Idiotförklara inte amerikanska kristna som röstade på Trump ]
Andra kristna står upp till försvar för demokratisk ordning och demokratisk anda i samhällsdebatten. Uppropet, som alltså belyser den reella konfliktlinjen mellan biskop Budde och Trump, innehåller ett försvar för det vi i Sverige åtminstone tills ganska nyligen brukade kalla den breda demokratiska överideologin som förenade konservativa, demokratiska socialister och liberaler.
Att som Trump stämpla denna demokratiska värdegemenskap som ”radikal vänster” är ännu ett prov på hans demagogiska oseder.
Detta berör en mer besvärlig fråga: När kan ekumenik förbli meningsfull – eller ens möjlig – då en del samfund är medspelare i, eller pådrivande för, auktoritär underminering av demokratier? Eller när en kyrka är till den grad regimallierad att den understödjer att Ukraina ska krossas och sedan styras med KGB-metoder?
Den kris för tro och kyrkor i USA som påtalas i uppropet med Mariann Budde som undertecknare gäller alltså inte bara USA, och den kan komma att fördjupas. Om Trumpstyret går vidare i den riktning som än tydligare avtecknar sig efter hans återkomst till Vita huset, ska då delar av såväl protestantiska som katolska kretsar fortsätta att heja på?
Det som hotar är att demokratins och rättsstatens bärande regler och normer bryts sönder. Inför detta är det inte hållbart att söva sina samveten. Inte heller att, som i Mats Wallins inlägg 30/1, skriva som om det främst handlade om ”genuspolitik”, aborter eller antalet invandrare.
[ Läs tidigare inlägg | Stefan Swärd: Det fascistiska systemet är antikristligt, och på frammarsch ]
