När jag lägger min son på kvällen stryker jag hans panna och viskar att jag är så glad att just han har kommit till mig. ”Tänk att jag fått just dig”, viskar jag, och hans andning blir lugn och djup.
Jag funderar över ordens inverkan. Hur skulle det påverka honom om jag också sa: ”Det var meningen att jag skulle få just dig”, ”Du har ett syfte” eller ”Du är här av en anledning”?
Jag skulle vilja säga det, men min egen livsåskådning är sådan att de orden hade känts som en lögn. I min världssyn styr slumpen och människor är små och maktlösa inför världens globala utmaningar. Om jag skulle säga till honom: ”Du är här av en anledning. Du kan förändra världen”, hade jag varit oärlig.
Hur är det att växa upp i en tid och plats där vuxna tappat tron på framtiden och individens makt att förändra?
Om hans generation blir cynisk och deprimerad redan i barndomen – vad har vi för framtid då?
— Elin Waldenström
Det är inte ovanligt att läsa om barn som är deprimerade och barn som inte ser någon som helst mening med att gå i skolan. Skolan är bara ett hinder i dopaminflödet. En onödig tjänst bland många andra i konsumtionssamhället. Barnet frågar: Vad kan skolan ge mig som inte en dator kan göra åt mig?
Få föräldrar svarar då: Nej, älskade barn. Frågan är inte vad skolan kan göra för dig utan vad du kan göra för andra. Du är ju här av en anledning. Du behöver vara i världen för att förändra den. Gå nu!
Jag är vuxen, men känner mig liten och maktlös. Jag tenderar att tänka på sannolikheter och slump framför mening och syfte. Men jag tror att människan behöver en idé om ett syfte och mening för att frodas.
Alla kan inte förändra världen lika mycket som den som uppfann hjulet. Men alla kan göra någonting för en annan människa och på så vis förändra den personens liv.
Jag vill stärka min son att våga tro på det goda och hoppfulla, att världen inte bara är förlorad och på väg mot en katastrof som ingen kan göra något åt. För om hans generation blir cynisk och deprimerad redan i barndomen – vad har vi för framtid då?
I morgon kväll när jag lägger min son ska jag stryka hans panna och viska i mörkret: ”Jag är så glad att jag fick just dig. Du är här av en anledning. Du kan förändra världen.”
[ Linnea Lindquist: Efter skjutningarna i Örebro önskar jag att jag hade en tro ]
