Vad gör kyrkorna åt den dramatiska ökningen av psykisk ohälsa bland äldre? Det är fint och bra att ordna mysiga kaffestunder och trevliga program för pensionärer. Men det räcker inte. Vi behöver en äldreomsorg som är präglad av en kristen människosyn – och för att nå dit behöver vi sträcka oss utanför kyrkans väggar.
Psykisk ohälsa ses ofta som ett typiskt ungdomsfenomen. Men en rapport som Socialstyrelsen publicerade i november 2023 visar att var tredje person över 84 år använder antidepressiva läkemedel.
Hos personer som är 65 år och äldre ökade denna form av medicinering med 23 procent under perioden 2006 till 2022. Och ökningen väntas fortsätta.
Detta är signaler som inte minst kyrkorna borde ta på största allvar.
Beslutsfattare på olika nivåer i vårt samhälle behöver påminnas om att människan är mer än sina fysiska och materiella behov.
— Ann-Christin Lindbom
Orsakerna till den här utvecklingen är inte solklar, men att den ofrivilliga ensamheten spökar i sammanhanget är ingen vild gissning. Den är en plåga för många äldre, och det finns ett väl belagt samband mellan ensamhet och fysisk och psykisk ohälsa.
Av det skälet fördelar Socialstyrelsen statsbidrag till insatser som ska bryta äldres ofrivilliga ensamhet. Det är ett utmärkt initiativ, som välkomnas av pensionärsorganisationerna. Men tillfälliga projekt förändrar sällan bristfälliga strukturer.
Här väntar ett utmanande opinionsarbete på samhällsengagerade kyrkor. Men inte bara opinionsarbete – kyrkor och församlingar måste på ett betydligt bättre sätt än i dag engagera sig utanför det kyrkliga rummet. Många goda exempel finns, men det är inte tillräckligt.
Vad händer om en renodlat materialistisk människosyn styr äldreomsorgen? Jo, då kommer viktiga aspekter av vad ett värdigt liv är på undantag.
Institutet för mänskliga rättigheter har granskat hur det står till med de mänskliga rättigheterna i äldreomsorgen.
I rapporten Hemma är någon annanstans (2024) heter det: ”Förutfattade meningar om äldre personer leder till att beskrivningen av deras behov i hög grad rör sig om mathållning, att vara hel och ren och att ha det städat och tryggt omkring sig”.
Beslutsfattare på olika nivåer i vårt samhälle behöver påminnas om att människan är mer än sina fysiska och materiella behov.
[ Lennarth Hambre: Att satsa på unga i kyrkan är att satsa på äldre ]
Inte minst äldre personer bär på frågor av existentiell art. Vem är jag när jag blir pensionär och kliver ur yrkesrollen? När barnen för länge sedan är vuxna och utflugna ur boet? Vad är meningen med mitt liv? Hur ska jag tänka inför döden? Frågorna är många, och viktiga.
Den demografiska utvecklingen är i dag elefanten i rummet på många håll där framtidens samhälle formas. Fram till år 2033 kommer de som är 85 år eller äldre att öka med 60 procent, uppger Sveriges kommuner och regioner på sin hemsida.
Samtidigt minskar den andel av befolkningen som befinner sig i arbete. Hur går den ekvationen ihop rent ekonomiskt med tanke på de snabbt växande vårdbehoven? Var finns pengarna, och var finns personalen? Hur ska de äldres behov av vård och omsorg mötas?
Med välfärdsteknik, är ett av svaren. Visst, välfärdsteknik är en del av lösningen, om den används rätt. Men fel använd riskerar den att öka äldre människors ensamhet eftersom kontakten med robotar och digitala verktyg inte fyller behovet av kontakt med andra människor.
[ Par på äldre dar: “När jag hörde hans röst första gången kände jag: Nu är jag hemma” ]
Den kristna människosynen utgår från att människan inte enbart har fysiska behov utan också andliga och själsliga sådana. Det betyder att existentiella frågor måste få utrymme – också inom vård och omsorg. Kanske inte minst där.
Om man inser vikten av detta måste det finnas personal inom äldreomsorgen som dels har tid att samtala med äldre, dels har en relevant utbildning som gör att man kan tala om annat än mat, medicin och personlig hygien.
All personal inom äldreomsorgen måste få en utbildning för att kunna samtala kring existentiella frågor, och det är inte självklart i dag. Hur väl rustad är till exempel en 19-årig ung vårdare att möta en äldre människa i hans eller hennes sista stund, vid dödsbädden? Men det är sådana situationer personalen regelbundet ställs inför i äldrevården.
Det argument som säger att samhället inte har en ekonomi som tillåter detta, synas sällan ordentligt. Men ensamhet kostar inte bara lidande utan också pengar, eftersom den orsakar psykisk och fysisk ohälsa. Att ge utrymme för det existentiella perspektivet inom äldreomsorgen är en hälsofrämjande, och därmed en lönsam, åtgärd.
Vi behöver ett humanare samhälle där tekniken är vår tjänare, utan att ersätta det som är oersättligt – nämligen den genuina gemenskapen människor emellan.
Där är en kristen människosyn viktig och vägledande. För att påverka både opinion, kommun och regering behöver vi som kristna finnas med där beslut fattas, i rådslag och politiska möten på alla nivåer. RPG är i dag den enda pensionärsorganisation som verkar utifrån en kristen värdegrund i Sverige, och vi kämpar för att kristna värderingar ska påverka samhällsbesluten.
I kontakt med myndigheter är vi kyrkornas röst, och därför hoppas vi på ett mer omfattande och utvecklat samarbete med trossamfunden. Tillsammans kan vi kämpa för äldre människors rätt till ett gott och värdigt liv, hela livet.
Församlingar och pastorer, präster och diakoner – det är dags att kliva fram i de här frågorna!
