En krönika ska beröra och engagera. Därför är jag glad att Anna Sandberg i ett debattsvar till min senaste krönika problematiserar och ställer viktiga frågor i konstruktiv ton.
Aaron Renns taxonomi, positiv, neutral och negativ värld, ska inte tolkas som att samhället som helhet var en positiv, neutral eller negativ värld. Det beskriver samhällets förändrade relation och inställning till kristendom och traditionella bibliska värderingar. Särskilt avseende myndigheter, lärosäten och kulturell elit.
Det fanns mycket stora problem i USA på 1950-talet, som ojämlikhet och rasism. Martin Luther King Jr och medborgarrättskämparna diskriminerades inte för att de var kristna, utan för att de var svarta. Kampen mot diskriminering baserad på hudfärg, kön eller sexualitet har verkligen haft en mycket positiv utveckling sedan Kings martyrdöd 1968. Det finns mycket som blivit bättre och gott i vår samtid, men relationen till kristendom och traditionella bibliska värderingar är inte en av dem.
Att kyrkan i Väst i dag navigerar i vad som kan beskrivas som negativ värld ska inte tolkas som att det inte finns individer som är mycket öppna för tro och respektfulla gentemot kristna medmänniskor. Däremot finns en utbredd antipati i samhällets olika ledande institutioner i stort, gentemot traditionella kristna värderingar och kyrkans anspråk att presentera vägen, sanningen och livet.
Delar av kritiken som riktats mot exempelvis Timothy Keller och Hillsong bygger på en oförsonlig inställning till deras trossystem snarare än moraliska snedsteg.
— Simon Holst
Kyrkor och dess företrädare bör granskas och där felaktigheter föreligger måste dessa tas på allvar. Men delar av kritiken som riktats mot exempelvis Timothy Keller och Hillsong bygger på en oförsonlig inställning till deras trossystem snarare än moraliska snedsteg.
Sandberg undrar om det inte är bra att alla religioner hålls borta från opartiska institutioner som högskolor och bidrag från skattemedel. Jag är enig om att olika religionsföreträdare – och andra ideologiskt drivna organisationer – inte ska tillåtas missionera på skolor. Men att inte se kyrkans viktiga bidrag i att erbjuda meningsfull gemenskap för studenter, som ofta brottas med ensamhet och osäkerhet under vuxenblivandet, är att räkna bort en aktör som gjort mer för människors existentiella hälsa, under längre tid, än kanske någon annan.
