Enligt Bengt R Albertson, som i en debattartikel (21/2) kommenterar Donald Trumps vicepresident JD Vance och hans kontroversiella tal i München, ”har USA ingen avsikt att splittra EU eller Nato”, och Europa behöver ta hjälp av USA för att “stärka de demokratiska värderingar som förenar dem”. Vi finner dessa påståenden minst sagt förvånande.
De senaste månaderna har Trump gjort flera bisarra utspel där han har pratat om att eventuellt använda den amerikanska militären för att ta över Grönland från Natolandet Danmark och annektera Natolandet Kanada som “USA:s 51:a delstat”.
Kände Albertson verkligen inte till detta när han skrev att USA har “ingen avsikt att splittra EU eller Nato”, eller tycker han inte att det är splittrande att hota med invasioner och annekteringar av allierade länder? Har Albertson missat hur Trump och Vance om och om igen har hyllat och försvarat Putin och hans narrativ, inte minst gällande Ukrainakriget, eller tycker han inte att det är ett beteende som splittrar EU?
Albertson menar också att USA delar EU:s “demokratiska värderingar”, tvärt emot flera statsvetare som pekar på att USA snabbt går i en auktoritär riktning under Trumps och Vances ledarskap.
Efter att ha citerat diktatorn Napoleon på sociala medier med orden: ”Den som räddar sitt land bryter inte mot någon lag” har Trump givit en exekutiv order om att bara han kan ”bestämma vad lagen är”. Eller som Napoleons diktatoriska föregångare Ludvig XIV skulle ha sagt: ”Jag är staten”.
JD Vance har på samma sätt sagt att domare inte får döma att presidenten agerar olagligt.
Att lyfta fram en auktoritär politiker som JD Vance [...] är inte att göra demokratin en tjänst.
— Debattörerna
Den kritik Vance i sitt tal riktar mot EU om att inte ha tillräckligt med yttrandefrihet kan knappast tas på allvar när hans egen regeringschef har kallat den fria pressen för “folkets fiender”, censurerat myndigheters hemsidor så att de inte längre får nämna klimatförändringarna och hotat med att fängsla och deportera studenter som ägnar sig åt det han kallar för “olagliga protester”.
Men inte nog med det, mycket av den kritik Vance riktade mot EU bygger på lögner och missförstånd. Albertson lyfter bland annat fram att Vance nämnde att den svenske koranbrännaren Salwan Najem dömdes för hets mot folkgrupp “som ett exempel på hur medlemsländer gått i riktning mot att inskränka västerländsk åsikts- och yttrandefrihet.”
Men en lag om hets mot folkgrupp har funnits i Sverige sedan 1948! Den infördes som en acceptabel begränsning av yttrandefriheten för att förhindra att fruktansvärda brott mot mänskligheten skulle kunna ske igen.
Det är en sak att argumentera för att Najem var oskyldig och rätten dömde fel, men att som Vance ifrågasätta att hets mot folkgrupp över huvud taget bör vara ett brott är något helt annat.
Albertson har rätt i att demokratin behöver försvaras i dessa tider, och naturligtvis finns det mycket som kan och behöver förbättras här i Europa. Många kyrkor har en stolt tradition av att kämpa för yttrandefrihet och religionsfrihet och har mycket att bidra med i kampen mot auktoritära tendenser.
Men att lyfta fram en auktoritär politiker som JD Vance, som representerar och försvarar den ännu mer auktoritäre och demokratiföraktande presidenten Donald Trump, är inte att göra demokratin en tjänst. Det största hotet mot västerländsk demokrati verkar i dag komma från USA.
Torbjörn Freij, pastor
Micael Grenholm, doktorand i kyrkohistoria
Andreaz Hedén, pastor och musiker
Lars Johansson, religionsvetare och med i redaktionen för tidskriften NOD
Maria Karlsson, doktorand i mission och globala studier
Mattias Neve, pastor, teolog och högskolelektor
Peter Westermark, präst, Håbo pastorat
