Centerpartiets riksdagskandidat Alen Musafendic drar sig inte för nedsättande omdömen och personangrepp i den politiska debatten. För en tid sedan jämförde han mig med inkvisitionens blodbesudlade bödlar under medeltiden. Nu anklagar han mig för att bryta ner demokratin och sälja ut Kristdemokraternas själ.
Anledningen är ett inlägg som jag har publicerat i sociala medier, i vilket jag konstaterar att ett jobb inte med automatik leder till lyckad integration.
Läs också: Centerpartist: Adaktusson är besatt av muslimer
Visst är det så att egen försörjning underlättar för nyanlända att integreras i Sverige. Samtidigt är det uppenbart att politiska beslutsfattare under lång tid underskattat värderingarnas betydelse för framgångsrik integration. Det tragiska fallet Fadime Sahindal bär syn för sägen. Hon hedersmördades av sin ekonomiskt välintegrerade far. Han hade fast anställning, jobbade hårt och höll tider, likväl avrättade han sin egen dotter. Mot sådan utstuderad grymhet hjälper ingen fast anställning i världen.
Konkreta exempel från Musaefendics eget parti illustrerar problematiken. De shariatroende nämndemän i Solna tingsrätt som friade en för hustrumisshandel åtalad man med hänvisning till att han kom från ”en bättre familj” än kvinnan, var i strukturell mening integrerade. De tillhörde Centerpartiet och hade av partiet tilldelats betydelsefulla förtroendeuppdrag. Med den värderingsmässiga integrationen var det dock sämre ställt.
Musaefendic anklagar mig för "besatthet" i relation till muslimer. Jag har bott i ett muslimskt land, jag har arbetat i muslimska länder, jag har muslimska vänner och jag har sett hur moderat islam kan vara en positiv kraft för medmänsklighet och socialt ansvarstagande. Men jag har också sett hur islamism och annan religiös extremism kan förgöra människor och samhällen.
Insikten om islamismens djupt destruktiva kraft har hos mig vuxit sig starkare i takt med att jag engagerat mig i arbetet för Mellanösterns kristna befolkningsgrupper. Vittnesmål och ögonvittnesskildringar från förföljda och svårt utsatta kristna har berört mig på djupet. Det är berättelser om ohyggliga övergrepp och folkmord i Islamiska statens fotspår. Men det är också skildringar av en strukturell underordning, om en vardag präglad av intolerans, hånfullhet och trakasserier.
Till detta tänker jag som politiskt förtroendevald inte förhålla mig passiv. Alldeles för länge har det i Sverige funnits en undfallenhet inför islamisk extremism och dess konsekvenser. Könssegregerade SFI-klasser, religiösa moralpoliser i storstädernas förorter och det faktum att var fjärde svensk moské finansieras av det wahhabistiska Saudiarabien visar hur verkligheten ser ut. Det gör även Säkerhetspolisens öppna bedömning att jihadismen utgör det allvarligaste säkerhetshotet mot Sverige just nu.
Sammantaget leder detta till ett antal politiska slutsatser. Till exempel att utländsk finansiering av svenska moskéer måste kunna kontrolleras och även förbjudas. Att kommunala och statliga bidrag till muslimska organisationer med kopplingar till islamism och antisemitism måste stoppas. Att institutionaliserade och ständigt återkommande böneutrop, med dess proklamation och trosbekännelse, inte kan jämföras med traditionella kyrkklockor.
Åtskilliga muslimer arbetar i dag för att bekämpa radikala tolkningar av den egna religionen. De har en viktig uppgift och behöver samhällets stöd. Det stödet ger vi inte genom att tillvita varandra nedvärderande omdömen, det gör vi genom att lyfta fram människovärdet och de demokratiska värderingarnas betydelse för en fungerande samhällsgemenskap.
Lars Adaktusson, Europaparlamentariker (KD)
